söndag 30 november 2014

Recension av Predestination

Jag ägnade helgen åt köldbehandling av låret samt vila. Jag har sett några filmer medan jag vilat, vilka tyvärr inte var så upphetsande (Salvation med Mads Mikkelsen, Persbrand och Eva Green samt Predestination med Ethan Hawke)

OBS, spoiler. Jag kommer berätta hela handlingen i denna tidsparadoxfilm med Ethan Hawke.
Första dryga timmen var just det, dryg. Sen tog storyn fart och 3/10 steg till 8/10 på 15 minuter. Sedan dalade det lite igen. Tyvärr blev helheten inget jag kan rekommendera, typ 5/10 eller en stark 2:a av 5.

Hela storyn: en tidsresebyrådirektör manipulerar för att skapa en Unabombare som sporrar byrån och de anställda att bli bättre.

Unabombaren visar sig vara byråns bäste agent som jagat honom (sig själv) hela sin karriär, men blivit lite halvtokig av alla tidsresor.

Agenten (och bombmannen) är samtidigt sin egen dotter (!) som föddes efter att hon (!) träffat sig själv efter en ofrivillig könsoperation (direktören som ordnade förstås) vilken möjliggjordes av en ärftlig tvåkönthet (dold inombords och framkom vid födseln/kejsarsnittet).

Det nyfödda barnet stals från sjukhuset och lämnades anonymt på ett barnhem. Hon växte upp till att bli sin egen mamma och pappa samt agenten som stal henne själv och senare till att bli bombaren som sporrade henne att bli en superagent.

I slutet spårade hon/han upp sitt äldre jag som var bombmannen och sköt honom. Oklart om den avrättningen bidrog till att han blev lite störd och utvecklades till Unabombare i syfte att rädda desto flera. Bombmannen hade i alla fall bevis på att alla dåd hade avstyrt katastrofer och räddat många fler liv än han skördat.

Bra tidsparadox men tyvärr för seg första timme.

lördag 29 november 2014

Obotlig optimist - och jag hoppas jag förblir så

År 2000 kraschade jag i skogen när jag körde motorcykel. Felet var helt och hållet mitt, jag kunde inte hantera bromsarna korrekt när löpbanan svängde så jag hamnade bland träden och tog emot mig med rakt ben. Höger knä böjdes i sidled istället för framåt.



Optimism 1: Det var i alla fall bättre än bakåt, men gjorde ändå så ont att jag skrek allt vad jag orkade så länge jag kunde - för jag ville inte känna efter ordentligt. Jag blev i stort sett sängliggande en vecka men kunde sedan halta mig fram i några månader.

Korsbandet var det ingen fara med för det hade jag slitit av 8 år tidigare. Det visste jag dock inte om ännu. Jag visste inte ens vad ett korsband var för något. Smärta för mig var något man svalde.

Optimism 2: När jag låg där och underhöll träden med min baryton tänkte jag ändå att hur illa det än blir kommer framsteg inom nanoteknik, nanomedicin och stamceller göra att jag blir mer än 100% återställd inom 30 år.

Idag gick det lite illa i marklyft. Jag hade nyss satt nytt PB på 172,5kg, men tyckte att det gick för lätt och tänkte bara dra upp 175kg också, lite snabbt, innan jag kunde fortsätta med de riktiga arbetsseten för dagen. Ta dina gains när du kan, liksom.

Det gick sådär. Jag tyckte jag fick en bra start och kom upp i min favorithöjd varifrån jag aldrig misslyckas; du vet där det bara är att ställa sig upp. Då gled liksom vänster baksida isär och det högg till med maximal smärta.

Jag hann tänka "Går det att dra upp den ändå?", men insåg att kroppen redan hade skyddat sig reflexmässigt och släppt vikten och dessutom dragit handen mot skadan för att lindra och känna efter. Tur det, för varje hundradel, för att inte tala om tiondel som det skulle tagit att kommunicera ända upp till huvudet, hade gjort skadan så mycket värre.

Skadan inträffar på 9



Jag la mig på marken efteråt och kände mig värdelös och nästan med en klump i halsen som om någon hade dött (jag är bra trött på rehab av baksida lår efter två korsbandsoperationer samt några småbristningar tidigare i år). På bara några sekunder kom optimismen tillbaka.

Optimism 3: Det tar precis så lång tid det tar - inget att hänga läpp för.

Optimism 4: Nu kan jag tänka på att finslipa tekniken och komma med bra fart nedifrån istället. Jag tog ju faktiskt nytt PB i marklyft bara 4 månader efter första markpasset efter operationen som gjorde mig totalt gymfrånvarande i 3 månader. Det går garanterat snabbare från den här skadan.

Optimism 5: Valet mellan styrka och volym blir enkelt från och med nu. Jag kan inte chansa på att ta i max i alla fall så då får jag ta i med volymträning och hypertrofi istället.

Optimism 6: Jag letade upp ett program för amerikanska fotbollsspelare som vill tillbaka till elitnivå efter en hamstringskada. Metodiken påminner om den jag gått igenom efter mina operationer, men verkar ännu mer strukturerad och proffsig. Nu ska jag bli bäst på rehab (som om jag inte var det senast - jag gjorde exakt allt jag blev instruerad att göra)

Nu kommer det bli nya hack i den här kurvan över min marklyftsnivå. Den röda kurvan noterar mina faktiska marklyftpass och tar med både tunga och lätta pass. Den blå kurvan räknar ut mitt teoretiska 1RM utifrån antal reps.



Den här kurvan visar genomsnittet av de 7 senaste träningspassen (för beräknat maxlyft). Uppehåll och missade pass räknas inte alls. Jag som just skulle blåsa förbi alla gamla nivåer så det faktiskt såg ut som om kurvan lutade uppåt hela tiden.



Rehabprogrammet som jag har fastnat för hittade jag här. Några små utklipp:

  • Phase 1 is the acute stage and can last 3 to 4 days.
  • Phase 2 is the sub acute stage lasting anything from 10 days to 2 weeks depending on severity.
  • Phase 3 is the final stage returning back to full fitness.
I dessa faser placeras följande områden:
  • Healing & Treatment
  • Stretching
  • Strengthening
  • Aerobic fitness

Under den sista punkten står bland annat följande: "With a hamstring strain it will be impossible to run so our progressive program starts with arm bikes for athletes with severe muscle strains and builds up.
Later in the rehab program timed shuttle runs and sprints like professional footballer would be expected to be able to do are included"









fredag 28 november 2014

Kortare, rundare och sämre kondition samt högt blodtryck och dålig hörsel... SOG 2.0

Jag har blivit kortare, rundare, fått 20% sämre kondition samt har högt blodtryck och hör sämre. Som tur är har jag i gengäld njurar och lever i absoluta toppskick.


Barfota, kort och tjock: En hobbit!
video


Mitt hälsotest på Betania förra veckan har nu alltså analyserats och det är alltid lika kul med siffror. Nu kommer jag köpa en blodtrycksmätare för att se hur blodtrycket varierar över dygnet. Här är alla siffror från i år och några tidigare mätningar (tvåårsintervall)

Blodtrycket var 147/74 (2012: 147/81, efter ommätning 140). Tidigare år (2010 och 2008) har jag haft 133/64 och 130/59 . Skamgränsen är 160/95 (och åt andra hållet 60/30), men över 140 på det systoliska trycket är inte bra.

Jag tror att mätningarna i år blev helt missvisande. jag vet inte varför, men jag borde inte ha högt blodtryck och jag har definitivt inte 69 i vilopuls - som dagens mätning angav - snarare strax under 50. På testet 2008 var den t.ex. 49 trots promenad i uppförsbacke och trappor till kliniken samt själva den stressande situationen med pulsmätning. Här hemma har jag även mätt upp mycket lägre puls i faktisk vila samt 50 blankt ute på gatan innan jag gett mig ut på en av mina sällsynta löprundor.

Uppdatering 4 dec 2014
Jag köpte en egen mätare
och fick följande resultat på förmiddagen:


EKG:t utan anmärkning dvs normalt, syn bra (1,0, 1,0, 1,0), hörsel ungefär som tidigare, dvs med svackor i området 3-6 kHz på höger öra (det krävs 45-55 decibel för att jag ska höra), men som inte borde betyda något utom möjligheten att lyssna på flera konversationer samtidigt. Kanske har svackan på just 3kHz blivit värre 

Syreupptagningsförmågan blev bara 34,1 (42,9) CYK-ml/kg*min (38,8 år 2010 och 65 år 2008). Det är bara sisådär och mycket sämre än förr. Läkaren kallade det ändå för "utmärkt" men det är väl jämfört med andra tjocka VD:ar på 40-50 år som är min jämförelsegrupp. Min CYK-l/min hade sjunkit till 3,03 från 3,95; 3,57 respektive 5,4, vilket jag tycker låter som en fruktansvärt dålig utveckling. Pulsen var emellrtid uppe i 150 under den lätta cyklingen, vilket också låter uppåt väggarna för mycket. Uppenbarligen var något konstigt med hjärtat den dagen. Jag hörde också sköterskan mumla att min maxpuls skulle vara 178, dvs enligt någon standardformel (fast jag har uppmätt den till 198-200 nyligen).

BMI 27,2 (tidigare 27,9 resp 27,5). "Det är bra givet din muskelmassa"

Hemoglobin 160 (vs 153 resp 159). Referensintervallet är 134-170
Blodsocker 5,4 (5,4 resp 5,2)
ALAT 0,43 (0,44 resp 0,56). Över 1,2 indikerar leverskada, förgiftning, problem med gallvägarna
GT <0,1 (0,25 resp 0,2). Ska vara mindre än 1,4 (lever). Mycket bra, jag får alltså i mig ännu mindre leverstressande ämnen än tidigare år. Om det överstiger 1,4 kan man lida av gallvägshinder eller någon förgiftning

Urat Ingen mätning denna gång (tidigare 321 resp 361). Ska vara 230-480. För högt värde indikerar gikt och alkoholism.

P-Kolesterol helt ok på 4,8 mmol/L (tidigare mätningar 4,9 resp 5,1) - ska vara 4,0-6,0
Triglycerider bra på 0,74 (tidigare 0,91 resp 0,62). Ska vara 0,45-2,6
Kvoten Apo B/ Apo A ("åderförfettningsindex" och risk för hjärt- och kärlsjukdom) fortfarande mycket bra på 0,66 (1,03/1,57) men sämre än 2012 års nivå på 0,5 (och "fetmjölksmätningen" på drygt 1 från år 2010). Kvoten ska vara under 1

Äggvitevärdet (infektion) P-CRP verkar de inte mäta i år. Tidigare har jag haft 0,98 resp 1,9, vilket var långt under gränsvärdet 3,0. Jag räknade med att det var D-vitamin och Omega 3-oljan som låg bakom min tydligt minskade infektionsnivå? Tyvärr fick jag inte se om den var ännu bättre nu.

Njurvärdet P-cystatin samna fina nivå på 0,71 som förra året (0,71 och innan dess 0,89) och därmed en bit från gränsen på 0,99. GFR-cystatin som innan "större än" 90 (vid alla tidigare mätningar) så även på den punkten är njurarna i bra skick. Ska enligt lappen vara >80.

Lungvolymen var 6,04 (6,26) liter med 1-sekundsvärdet på 4,93 (4,84) liter = 81,6% ( 77,3%). Precis som förra gången blåste jag bara en enda gång, så jag fick ingen chans att finslipa tekniken. Nåja, i stort sett verkar lungorna vara i bra skick.

Nytt för i år verkar vara S-TSH (sköldkörtelprov som är högt om man har låg ämnesomsättning). Jag fick värdet 2,2 mE/L, vilket är ungefär mitt i referensintervallet 0,4-3,5.

Längd 1,81 (1,82), vikt 89,0 (92,5), midjemått 91cm (89cm). Så jag har blivit kortare och lättare men trots detta rundare, vilket jag tolkar som fetare...

Öron, hals, halsmandlar, lymfkörtlar i armhålorna, bukpalpation, hjärtljud, lungljud. Allt såg bra ut.

-Svetlana Flykt slog ifrån sig alla frågor om prostatan: "mycket osannolikt innan 60, vi börjar mäta vid 55. Endast om har tidig prostatacancer i släkten gör man annorlunda då det är mycket ärftligt betingat". Läkaren förra året snarast böjde sig efter gummihandskarna innan jag avslutat meningen.



HÄLSOTESTER 2012 och 2010


Resultat från läkarundersökning på Betania 15 dec 2012

Blodtrycket var 147/81 enligt syster men läkaren gjorde om det och fick klart lägre "högtryck" på 140 och sa att det därmed var helt normalt. Enligt mig är emellertid 140/80 ett tydligt steg åt det sämre hållet jämfört med 133/64 senast och 130/59 innan dess. Skamgränsen är 160/95 (och åt andra hållet 60/30)

EKG:t utan anmärkning dvs normalt, syn bra, hörsel som tidigare, dvs med svackor i området 4-6 kHz men som inte borde betyda något utom möjligheten att lyssna på flera konversationer samtidigt.

Syreupptagningsförmågan var 42,9 CYK-ml/kg*min (38,8 senast och 65 innan dess). Det är en förbättring och särskilt bra för min ålder, men även om de säger att det är precis på gränsen till "elit" så är jag inte nöjd. Jag är för tung. CYK-l/min hade stigit till 3,95 från 3,57, dvs lite bättre - särskilt för den nya åldersklassen 40-50.

BMI 27,9 (senast 27,5). Doktorn nämnde inte ens detta utan sa bara att det syns verkligen både inuti och utanpå att du tränar mycket.

Hemoglobin 153 (senast 159). Referensintervallet är 134-170
Blodsocker 5,4 (5,2)
ALAT 0,44 (0,56). Över 1,2 indikerar leverskada, förgiftning, problem med gallvägarna
GT 0,25 (0,2). Ska vara mindre än 1,4 (lever)
Urat 321 (361). Ska vara 230-480. För högt värde indikerar gikt och alkoholism så det har förbättrats sen jag slutade med Jungle Warfare och Novodex.

Kolesterol helt ok på 4,9 (5,1) - ska vara 4,0-6,0
Triglycerider ok på 0,91 (0,62). Ska vara 0,45-2,6
Kvoten B/A ("åderförfettningsindex" och risk för hjärt- och kärlsjukdom) hade bättrats till 0,5 (0,92/1,69) från drygt 1 och den ska vara under 1. Nu är det mycket bra igen från att ha varit på gränsen då jag drack massa fetmjölk.

Äggvitevärdet (infektion) P-CRP på 0,98 (senast 1,9) håller sig långt under gränsvärdet 3,0 och har bättrats rejält så det är utmärkt. Kan det vara D-vitamin och Omega 3-oljan som ligger bakom tydligt minskad infektionsnivå? Det borde vara det.

Njurvärdet P-cystatin klart bättre på 0,71 (0,89) och därmed en bit från gränsen på 0,99. GFR-cystatin som innan "större än" 90 så även på den punkten är njurarna i bra skick (kanske ska det vara "mindre än" 90 och de har vänt på tecknet men värdet är bra i vilket fall)

Lungvolymen var 6,26 liter med 1-sekundsvärdet på 4,84 liter = 77,3%.

Längd 1,82, vikt 92,5kg, midjemått 89cm

Öron, hals, halsmandlar, lymfkörtlar i armhålorna, hjärtljud, lungljud. Allt såg bra ut. Fortsätt med din hälsosamma livsstil bara, sa läkare Rolf Alexandersson som dock inte jämförde med resultaten från förra undersökningen och därmed inte såg förbättringarna.

Dagens 'Nej, tack. Det är bra': "Om du är orolig kan jag göra en snabbundersökning nu, men annars gör vi bara det på 45+ om det inte finns särskilda skäl"


-sagt av läkaren angående frågan om prostatacancer (han påpekade dock att det är mycket ovanligt under 60 års ålder och att det var mycket ärftligt betingat)

Näsan: Jag frågade också om trånga näsgångar och han tittade i näsan och sa att det såg normalt ut, men att jag kunde göra högtryckstvätt med isoton saltlösning regelbundet för att tvätta flimmerhåren från damm samt fukta slemhinnorna som kunde irriteras och torka av torr luft. Han avrådde från avsvällande nässpray. Tryck till så det kommer ner i halsen, sa han. På torra slemhinnor kan dessutom damm lättare fastna och irritera ytterligare så problemet med torra slemhinnor förvärras. Saltspray kan lindra allt detta.

Förra gången (nov 2010)

I morse besökte jag läkaren på betaniakliniken för att få ett utlåtande om mina prover som togs för några veckor sedan.

Blodtrycket var utmärkt på 133/64 (kunde förstås varit 120/65 ännu hellre, men mycket bra ändå [särskilt för min tjocklek skulle jag säga]). Förra året 130/59.

EKG:t var normalt, syn och hörsel oförändrade (45-55 dB på 4000 Hz krävs för att jag ska höra). 

Syreupptagningsförmågan på 38,8 CYK-ml/kg*min var dock bara "medel", vilket ska jämföras med elitvärdet på 65 för två år sedan. Jag förklarade att det berodde på ett viktökningsprojekt och att jag inte sprang något just nu. Doktorn nickade och sa "ja, du vet ju vad du ska göra åt det". Ja, typ byta tillbaka 2 liter fetmjölk om dagen mot två burkar makrill. I måttet CYK-ml/min hade jag fallit till 3,57 G-H från 5,4 (och innan dess 4,8). Inte bra, men starkt.

Mitt BMI var 27,5 vid mättillfället och det kunde jag ta med en nypa salt tyckte doktorn, eftersom jag styrketränar. Han såg ändå lite förvånad ut och flackade med blicken när han skulle antyda att jag var överviktig. Han skulle veta att mitt BMI nu är 29.

Hemoglobin (159), blodsocker (5,2), ALAT (0,56, lever, förgiftning, gallvägar), GT (0,20, lever), Urat (361, gikt, alkoholism) mm var som de skulle så uppenbarligen hade Jungle Warfare och Novedex inte fuckat upp njure eller lever

Kolesterolvärdet var helt OK som totalmått (5,1), liksom triglyceriderna (0,62), men kvoten B/A1 ("åderförfettningsindex" och risk för hjärt- och kärlsjukdom) var 1,22/1,15 dvs över 1 och därmed inte så bra.

P-CRP var bra (1,9, äggvita, infektion), P-Cystatin helt OK (0,89, njure), liksom GFR Cystatin C (större än 90, njurfunktioner)

Lyftporr: Clean & Jerk 242kg slowmotion


d


Recensioner av Gentlemen, Choose yourself, Greven av Monte-Cristo, Mockingjay


  • Gentlemen (filmen)
    • En meningslös och nätt och jämnt sammanhållen historia om Stockholm på 70-talet. Handlingen berättas i snigeltempo och består av ett halvt dussin helt onödiga sidospår, men "rekvisitan är fin" som en bekant sa efter filmen. Och det är den; diverse miljöer i Stockholm skildras tydligt och autentiskt, vilket är den enda behållningen med filmen.
  • Choose yourself (Altucher)
    • En hajpad självhjälpsbok som inte alls lever upp till sitt rykte. Den här behöver du inte alls läsa
  • Greven av Monte-Cristo (boken)
    • Herregud, vilken dålig bok! Jag läste den oavkortade versionen på ca 2200 sidor. Språket är torftigt, stilen extremt pratig, intrigerna övertydliga och den avslutande hämnden slarvas bort som om herr Dumas plötslig hade en deadline att passa. Läs ej!
  • Mockingjay sista delen, del 1 (filmen)
    • Det här är faktiskt en bra film, men tyvärr måste den dels jämföras med förra filmen som var ett mästerverk, dels bara är en halv film eftersom tredje boken har delats upp i två filmer. Med det sagt har man lyckats överraskande väl och filmen är t.o.m. bättre än första halvan av boken!


torsdag 27 november 2014

Blir det aldrig som du tänkt dig?

Leder stukas, muskler brister, virusangrepp lyckas...



Det finns massor med orsaker till ändrade träningsplaner, vilket gör att styrkepassen sällan blir som väntat. Ändå lägger jag tid efter nästan varje träning på att planera mina träningspass i detalj för lång tid framåt.

Sen får jag ändå göra om schemat en vecka senare. Känner du igen dig?

Jag klagar absolut inte. Det är lite det som är charmen med träning - och livet i stort. Däremot ser jag gärna någon slags trend åt rätt håll om det ska vara meningsfullt att fortsätta. När jag slutade lära mig nya saker som förvaltare valde jag att sluta.

Även om jag ofta missar på gymmet och det ibland går trögt så lär jag mig i alla fall nya saker hela tiden. Dessutom kan man missa på uppsidan också - som idag när en förhoppad 4:a på 162.5kg i marklyft blev en 5:a.


Löpband: 5min 11-17 km/h
Marklyft: 20*10, 60*5, 100*5, 140*1(dö), 150*1(dö), 162.5kg *5,3,3, 140kg *11
Dips: 10,10,10,5
Biceps: 30kg, 25kg, 20kg, 20kg, 20kg
Mage: 20+20+20 (totalt 110 sek inkl pauser)


Första 20:an situps (fällknivar)
video

tisdag 25 november 2014

Ont i foten? Franska adeln skulle varit glada om de bara hade fått en spik i foten.

Det kunde vara värre, mycket värre.

Jag är i stort sett alltid skadefri och jag är alltid frisk så jag har inte mycket att klaga på egentligen. Jag har förstås haft små skavanker och fått operera båda korsbanden efter att ha slitit av dem, men förutom de första 3 månaderna efter operation har jag ändå kunnat träna nästan som vanligt.

Just nu har jag för första gången blivit "trött" i rotatorcuffarna och har därmed svårt att kontrollera vänsterarmen. Det gäller förstås särskilt om jag belastar den, vilket alltså hindrar mig på gymmet. Bänkpress och militärpress är svårt att utföra. Men, det kunde som sagt vara mycket värre, t.ex. som för killen på bilden nedanför. Han har nog större problem att hålla formen än jag har.




Jag ogillar att träna på morgonen, särskilt benen, så att värma upp på löpbandet kl 10 och sen köra knäböj efteråt är ungefär den sämsta start jag kan tänka mig på dagen. Så ser numera alla mina tisdagar ut. Men vem är jag att klaga när man tänker på hur adelsmännen hade det under revolutionen.

Idag tränade jag emellertid nykter igen, vilket gjorde att jag kände mig ovanligt fräsch och mentalt stark jämfört med igår. Jag avslutade därmed på 19 km/h på löpbandet trots min motvilja mot ansträngning - och tyckte sen faktiskt att knäböjen rullade undan behagligt snabbt fast jag körde i fri ställning utan säkerhetsstoppar. Jag böjde t.o.m. på årets högsta vikter så jag är redan klart nöjd med dagen.

Löpband 5 minuter 10-19 km/h
Knäböj: 20x10, 60x5, 80x5, 100x5, 110x5, 115x5, 120x4
OH-press: 20x10, 40x10, 40x10, 40x9, 40x7, 40x7
Chins +21kg: 6,5,4
Mage, fällknivar: 20,15,10

måndag 24 november 2014

Barfota genom ett regnigt Stockholm lär jag mig om hobbitar och maskhål i rymd-tid-väven

Klockan fjorton varje dag ringer min mat- och sovklocka. Då ska jag ut från lägenheten och helst ta en promenad och lyssna på vetenskapsradioprogram.



Om jag inte hade gjort ett schema för det här skulle det vara väldigt lätt att bara sitta kvar framför datorn och läsa bloggar och skriva på mina böcker eller artiklar.

Idag lärde jag mig om hobbitmänniskor, dvärgism på öar samt om det vetenskapliga arbetet med filmen Interstellar (en ganska konstig historia som är svår att rekommendera till vem som helst. Jag tyckte att den var bra, men ojämn). Framför allt fick jag gå barfota :)


video

Nu är det ju fortfarande varmt ute, men jag upplever helt klart en anpassning i fötterna och övriga kroppen. T.ex. känns det numera behagligt varmt att gå i sandaler. Barfota gör däremot fortfarande lite ont på vissa underlag och kan även kännas kallt, men även det blir gradvis alltmer normalt för mig.

1 anledning att träna kondition

"Hur tränar du konditionen?", frågade sjuksystern på mitt hälsotest i fredags.


"Knäböj och marklyft", svarade jag. Hon blev inte jättenöjd med det, men konstaterade under konditionstestet att jag hade bra kondition i alla fall.

Jag funderar ändå på att byta ut en podwalk i veckan mot löpning. Stoppa pressarna! Jag tänker att det kanske är bra för något trots allt - om inte annat slipper jag försöka förklara att jag faktiskt har ok kondition fast jag i stort sett aldrig testar den...

Dagens träning fortsatte i rotatorcuffens tecken, med mycket försiktigt bänkpressande samt överraskande fräschör i skivstångsrodd. Två sjuor på 100kg och sedan en lätt 15-reppare på 80kg som påminde lite om när man lyfter ett mjölkpaket som visar sig vara helt tomt.

Igår var jag mycket bakfull efter en stor fest på Djursholm. Jag kom hem ungefär halv sex på morgonen - helt utmattad. Dagen ägnades åt att återställa vätskebalansen samt nätt och jämnt få i mig tre mål mat. Trots detta kände jag mig lätt och stark under uppvärmningen på löpbandet och gjorde t.o.m. bättre än vanligt ifrån mig i rodd. Jag satte ändå stopp vid 15 km/h på bandet för balansen var lite tveksam.

Löpband 5 minuter 10-15 km/h
Bänkpress: 20kg x20, 60x10, 80x5, 90x5,5,5,5,5,5 (med paus; försiktiga för att inte stressa cuffen)
Rodd: 20x10, 80x10, 100x7,7, 80x15,10,10
Biceps: 40kg, 40kg, 30kg, 30kg, 30kg


Undrar om Klokov joggar...





lördag 22 november 2014

Saknar du också fri vilja?

Vet du oftast vem du är?

På promenaden till SATS (ca 5 minuter strosande) hann jag ändra mig flera gånger mellan om jag skulle testa att maxa i marklyft eller om det var omöjligt, dvs mycket långt från att vara rimligt att ens försöka.

Jag har t.ex. inte lyft mer än 150kg på lördagar, vilket förstås fick 172.5 att se omöjligt ut. Maxningarna brukar ligga på torsdag kväll då jag är som starkast (fysiskt och mentalt). Å andra sidan var jag ganska stark i mark i torsdags (3x3x162.5kg). Å tredje sidan är det just då jag brukar vara svag på lördagar... osv.


Är det du eller någon annan som springer på löpbandet?

På löpbandet var i alla fall planen att verkligen bara bli lite varm i kroppen (tex 5 minuter på 10-12 km/h) för att konservera energi till marklyft. Jo, så blev det förstås inte alls, utan jag pumpade upp bandet till 19 km/h samt la på en extra minut på slutet för att verkligen få ta till mig hastigheten nu när jag ändå var igång.

WTF?! What the hell is wrong with me? Jag som är som frånvaron av den fria viljan personifierad. En brödrost har mer fri vilja än jag (om än lite dålig fantasi när den bränner brödet ännu en gång).

Axeln är förstås fortfarande konstig; det var ju inte så länge sedan den blev det (efter tung bänk i måndags). Den naturliga diagnosen är överansträngd rotatorcuff. Inte för att jag någonsin har haft det eller ens upplevt att jag har några rc:ar öht, men det stämmer ganska bra med snedträning pga stukad handled, tyngre bänk på sistone, snabbt ökade vikter i dips samt införande av shrugs i programmet. Symptomen verkar också påminna om saker jag läst om rc, t.ex. rörlighetsproblem samt ömhet precis där jag tror att någon av dem sitter.

Nu tog jag inte 172.5kg (195% av morgonvikten idag), men det var ganska nära och jag hade kunnat fortsätta dra den hela vägen på samma sätt som jag tog 170kg, men jag tycker att osnygga lyft bara är onödiga. Istället lade jag till 140x10x5 efteråt och blev helt utmattad av det. Totalt sett bådar dagens mark riktigt bra inför årsmålet 200% mark (på en torsdag kväll, eller efter adekvat vila)

Efter marken ville jag gå hem - och den känslan hängde kvar hela passet. Jag ville gå hem efter varenda set i varenda övning. Jag planerade t.o.m. för det..., men gjorde det aldrig utan fortsatte mot min vilja (typ) med övning efter övning.


Är det du som styr över när du ska ge upp? - en till!

Är det viljestyrka? Jag tror inte det. Det är bara någon slags vanemakt som styr mig. Konstigt nog känner jag vanmakt hela passet och ändå fortsätter. Varje gång jag tänker "nu får det vara nog, det här går inte" så tolkar hjärnan det som "en till".

Passet:

Löpband 6 min *10-19 kmh
Mark: 20*10,60*6,100*5,140*2,160*1, 172.5kg *0,0, 140kg *5,5,5,5,5,5,5,5,5,5 (25 min)
Bänkpress: 20*20,60*10, 80*5,5,5,5,5,5,5,5,5,5 (20min)
Shrugs: 100kg *15,15,12
Vadpress: 100kg *45
Biceps: 25kg*20, 8, 20kg*10,8,8
Mage: 50rc + 60s planka

torsdag 20 november 2014

12 lärdomar av att gå barfota i november

Vanor, ovanor och hjärngymnastik

Det är nästan två månader sedan jag slutade äta fåglar och landlevande djur. Ungefär samtidigt råkade det sig så att jag började gå omkring barfota utomhus samt sluta tvätta ansiktet.

Jag har extremt lätt att få vanor (ovanor?). Jag ska bara testa en sak och så plötsligt är det en del av mig. Nya aktiviteter stimulerar både kropp och hjärna och lär dem att lära sig. Kroppen blir bättre på att anpassa sig och hjärnan blir generellt bättre på att lära sig nya saker (en studie häromdagen visade t.ex. att actionspel förbättrar den allmänna inlärningsförmågan).

Även om tidsbesparingarna är små så är det skönt att bara skölja ansiktet med lite vatten morgon och kväll, istället för att använda massa produkter. På samma sätt är det bekvämt att bara ta väskan och traska till gymmet utan att trassla med strumpor och skor. Väl framme vid gymmet slipper jag ta av mig skorna och jonglera dem och väskan medan jag loggar in. Blöta dagar slipper jag anstränga mig för att hålla strumporna torra i SATS trappa efter att ha tagit av mig skorna.

Mitt nya dagsschema fungerar som tänkt. Jag får gjort allt jag vill utan att känna mig pressad. Framför allt får jag en liten spark i baken att komma ut från lägenheten omkring 4 timmar om dagen för att lyssna på podcasts, gå promenader, handla mm (förutom att styrketräna förstås).


Lärdomar från att gå barfota och lättklädd när andra har vinterkläder:
  1. Vita gatstenar är halare än svarta
  2. Maximal upplevd kyla uppnås på bara några minuter
  3. Handskar är viktigare än skor - fingrarna stelnar så mycket på 60-90 minuter att det blir svårt att låsa upp dörren
  4. Fötter och kropp anpassar sig snabbt - antagligen även hjärnans bedömning av situationen
  5. En viss typ av grovkornig asfalt river upp fötterna när man är ovan - och det tar lång tid att bli van
  6. Marken är mycket kallare på toppen av Vanadiskullen än nedanför
  7. Jag behöver träna min integritet. Jag känner nämligen ett visst behov av att legitimera mig med en fläskig guld-Hublot för att inte misstas för en luffare, särskilt inne på NK
  8. Det är rent på Stockholms gator - jag blir varken särskilt smutsig eller skär mig
  9. Riktigt små barn blir avundsjuka
  10. Större barn vill veta varför
  11. Vuxna i sällskap med sina barn vet inte riktigt vad de ska säga eller göra
  12. Andra vuxna bryr sig inte nämnvärt - kanske en snabb ofrivillig blick på något oväntat; som på en svensk kändis ungefär

Marklyft 3x3x162.5kg

Jag värmde bland annat upp med en etta på 150kg marklyft med dubbelt överhandsgrepp och gjorde sedan 3x3x162.5kg precis enligt planen (den nya; egentligen var det 2.5kg mer än planerat). Blåsan, eller den hud som är kvar under den, på insidan av vänster långfinger höll, men gjorde så ont att jag nästan gav upp efter första repetitionen på 162.5kg - det är löjligt vad klen jag är mentalt på morgonen. Nåja, jag kom i mål i alla fall, utan vare sig misslyckande eller blod.


Axeln lever sitt eget liv

Dips fick köras utan vikt pga att min vänstra arm beter sig som om jag hade stroke. Jag tror det beror på överansträngning (snedbelastning pga stukningen i höger handled, snabba ökningar i dips senaste månaden samt tung bänk häromdagen som lök på laxen).

Ett symptom är att om jag försöker föra ihop armbågarna framför ansiktet så kommer höger armbåge dit den ska framför näsan medan vänster stannar i axelbredd och gärna vill falla lägre än jag försöker styra den. Jag är även öm på baksidan, precis bakom och inunder vänster deltoid. Låter som en överansträngd rotatorcuff kanske? Jag har aldrig haft det förut.


Drick Åsens Lantmjölk

Till sist vill jag slå ett slag för Åsens Lantmjölk som är lågpastöriserad och ej homogeniserad samt kommer från frigående skånska kor, dvs nästan helt naturlig. Just homogenisering har ibland lyfts fram som en orsak till att fettet sätter sig på insidan av blodkärlen samt även kan påverka kolesterolvärden negativt.


tisdag 18 november 2014

Ett noga uttänkt schema för en retard

Ser du den där vackra och mystiska lysande sfären på himlavalvet? Vi åker dit och slår på den tills den går sönder, så tar vi med små bitar hem och lägger i en låda. OK, då, bara för att du tjatar så lasrar vi en del av bitarna och lägger andra i syra och ser vad som händer.

Ett litet steg för Neil och ett riktigt fånigt ögonblick för mänskligheten.

Visst, månprojektet på 60-talet kanske faktiskt var värt det. Det kanske inspirerade miljoner (miljarder?) människor att drömma - precis som Feds svällande balansräkning (4tn USD) eller miljardbonusar till bankchefer kan få folk att drömma.

Problemet med idén att hacka loss bitar ur avlägsna himlakroppar (även om det är den närmaste) är att den var toppstyrd, beslutad av en verklighetsfrånvänd elit, tvångsfinansierad av folket, i syfte att befästa en maktposition (gentemot bl.a. Ryssland men även det egna folket).

Skatteivrare hävdar gärna att man som invånare samtyckt till systemet, men då kan man lika gärna hävda att tyska judar på 40-talet samtyckte till utrotningslägren.

På tal om nationalsocialister (jag skriver ut hela ordet eftersom det faktiskt är lite skillnad på den sortens socialister och vår regering, även om de delar samma beteckning), så finns det likheter mellan andra världskriget och Apolloprogrammet: dyrt, totalitärt, tvångsbaserat och medförde säkert en massa indirekta långsiktiga fördelar, bl.a. på grund av just alla nackdelar som inspirerar folk. Betänk t.ex. att nästan ingen nu levande skulle vilja åka tillbaka i tiden och stoppa WWII (om de tänker efter noga), eftersom det antagligen skulle göra att alla nu levande skulle sluta vara just det.


Påkommen på stan
-allt jag gör är noga planerat och genomtänkt



För att få struktur i min pensionärstillvaro har jag skapat en dagsrutin som jag håller på att testa i praktiken. Det är så lätt att fastna framför TV-serier, filmer eller internet att jag vill styra upp tiden jag använder varje dag på ett mer effektivt sätt. Jag gillar att bara glida om kring och ta saker som de kommer, men jag gillar också att ha en process som fungerar - som gör att jag kan se tillbaka med stolthet och förnöjsamhet.

Schemat ser ut ungefär så här:

Bokläsning 23-24
Sömn 24-08
Bloggläsning 8:30-9:30 (self-dev-bloggar; jag vill se till att bli inspirerad tidigt på dagen)
Träning 10-12 (inkl dusch, promenad mm) - alternativt en vetenskapspodcastpromenad
Mat 12-13 (ok att se på TV samtidigt - idag såg jag tex ett avsnitt av serien Touch med Kiefer Sutherland. Den är lovande)
Träningsdokumentation, -planering samt uppdatering av Grofv-bloggen: 13-14
Umgänge, tid ute, diverse 14-16 (helst ska jag vara utanför bostaden, gärna träffa andra människor, men det är ok att t.ex. tvätta, städa, handla och liknande. På sommaren lär jag ligga ute och sola, läsa böcker, löka på sociala medier mm den här tiden. På vintern kanske jag bara tar en promenad - eventuellt med en podcast i öronen)
Proffsblogga 16-18 (det här är min "arbetstid" då jag studerar onlinemarknadsföring, skriver artiklar, förbereder inlägg, svarar på kommentarer, läser gamla inlägg för att få inspiration till nya osv. Det här är för att se om jag kan driva upp Improve-bloggen till att nå fler människor för att med hjälp av dem göra den ännu bättre och helt enkelt vara en positiv del av så många som möjligts liv)
Kreativ tid, författande 18-20 (de här två timmarna viks åt framför allt fokuserat författande, men kan även komma att användas för att komponera musik eller måla). Först i ledet står min bok om investeringar
Middag, social tid hemma: 20-22 (vi har inte så mycket gemensam tid hemma, pga olika scheman och min sambos stora träningsmängd, men de här två timmarna är perfekt att bara slappna av tillsammans, äta middag och gå igenom dagen)
Relax 22-23 (nedvarvning innan det är läs- och läggdags. Här kan diverse saker som inte passar någon annanstans hamna, såsom TV, humorbloggar, finansbloggar, vetenskapsbloggar, aktiemarknaden, Facebook)

Schemat är ungefär för mig vad en ordbok är för språket. Det är förstås språket som styr ordboken och inte tvärtom. Ovanstående schema är mest en formalisering av hur jag redan lever. Ibland fastnar jag emellertid framför internet eller TV längre än jag egentligen vill. Det kan bero på ett positivt flow och sånt ska förstås uppmuntras, men ibland är det ren lättja och då är det bra med en rutin som får upp mig ur stolen och ut ur lägenheten.

Dagens träning ägde rum enligt plan, liksom maten och uppdateringen här.

Löpband 5 min 10-17 km/h
Knäböj 20x10, 60x5, 80x5, 100x5, 112.5x5, 115x5, 117.5x5 (styrkefokus)
OH-press med paus: 20x10, 40x10,10,10,10,10 (jag skulle kört på 60kg, men axeln betedde sig underligt när jag försökte)
Chins +21kg: 6,5,4
Mage, fällkniv: 20,15,10

Och nu är klockan fem i två och det är således dags att ge mig ut från lägenheten

måndag 17 november 2014

Styrka eller storlek - den ständiga frågan

Jag är kluven. Jag vet inte om jag vill fokusera på styrka i vår, t.ex. genom Sheikoprogrammet, eller om jag ska ge muskeltillväxt en chans först. Dagar som idag när jag känner mig svag gör det inte lättare att välja:

Först tänker jag att "Då ska jag förstås satsa på att bli stark; vem vill vara stor utan att vara stark?"

Men snart glider jag över till "Fast, det kanske är lättare i någon mening att bara fokusera på reps, svett och smärta samt mycket mat; dessutom kanske jag behöver mer muskelmassa för att kunna bli riktigt stark sen".

Mitt alter ego svarar då snart: "Jo, men du riskerar också att tappa kontakten med toppvikterna och det var det som hände senast. Det blir inte lättare att komma tillbaka dit"
************

Jag var nog lite sliten i bröst, triceps efter senaste 115x2,2,2 i bänk, för det fanns inget extra att hämta i bänkpressen idag:

Löpband: 5 minuter 10-16 km/h
Bänkpress: 20kg x20, 60x8, 80x5, 90x5, 100x5 (med paus), 110x3, 115x1, 120x1, 125x0 (chanslös på 125)
Skivstångsrodd: 20x10, 40x10, 80x10, 100x5, 100x5, 80x10, 10,10
Biceps med skivstång: 40kg, 35kg, 35kg, 30kg, 30kg


Häromdagen raderade jag 12 000 mail i gmail för att få ordning, innan jag migrerade mina grejer från Outlook innan vi stänger ner kontoret helt. Just nu ser jag mailen ticka över, mest från katalogerna PRIVAT och SKICKAT, för inkorgen ser jag till att hålla relativt tom (kanske 25-50 mail). Det är 39 552 mail som ska kopieras och det går inte snabbt... Så mycket för zenkänslan efter rensningen. Faktum är att migreringen inte ens har kommit till mailen - den jobbar fortfarande med adressboken och kalendern. Jag uppskattar att det kommer ta 4 timmar bara för mailen.

Nästa fråga är förstås vad jag ska ha alla mail till, men det kan kanske vara bra att ha om jag vill söka rätt på något "bevis" någon gång. Tur att lagringsutrymme är gratis :-)

söndag 16 november 2014

Smärta eller njutning - både och! Tips om Linnex

Sedan jag hörde Samantha Fox låt "Touch me" första gången 1986 har jag fascinerats av textraden "I could not decide between pleasure and pain". Då förstod jag inte riktigt vad det egentligen betydde, men det lät bra och kontrastfullt. Nu är jag en true believer (dock ej Belieber) avseende konceptet och förstår till fullo ambivalensen.
*******************

Jag fick en blåsa (!) på insidan av höger långfinger av lördagens marklyft - precis under första knogen.

Under natten ökade trycket i blåsan på fingret successivt. Till slut spände det så mycket att jag inte kunde somna om så jag gick upp och klippte hål i den. Några timmar tidigare hade jag prövat med lokalbedövning utan större framgång. Det stänkte blåsvätska över bröstet och andra armen när jag klippte hål, men efter den bråkdel av en sekund som det stinger till när man klipper hål på en blåsa så kände jag bara en våg av lättnad.

En liknande kontrast mellan smärta och njutning kan jag uppleva när jag äter en lamb vindaloo på en bra indisk restaurang eller själv överdoserar wasabi i en vietnamesisk vårrulle eller som ikväll till sashimin. Jag typ ångrar mig i några sekunder, men sen sköljer en bekant och behaglig våg av lättnad över mitt väsen. Samma sak inträffar i bastun när jag medvetet häller på mer vatten på aggregatet än jag egentligen vill.

Jag inser förresten nu att jag borde skriva om den fria viljan någon gång snart igen...

Nu lär det inte komma som någon förvåning för dig som fortfarande läser att jag älskar t.ex. habanero och andra starka chilifrukter. Ett tips är att hacka habanero och blanda med kvarg för att få en riktigt stark kräm som man t.ex. kan ha till olika mexikanska rätter.

Jag brukar t.o.m. knapra på färsk röd chili som handfrukt ibland när jag är sugen på något, vilket höjer ögonbryn på samma sätt som när jag går barfota i stan i mitten av november. Folk vet liksom inte om jag är dum i huvudet eller bara spelar allan.

När jag tränade kampsport för 20 år sedan använde jag ganska mycket tigerbalsam till mina ständigt ömmande muskler. Det är det enda liniment jag tyckt haft bra effekt. Tyvärr färgar det av sig.

Idag fick jag testa min sambos Linnex som innehåller capsaicin, dvs det starka i chili. Halleluja, säger jag! Det var en helt ny nivå av liniment. Det tog kanske en halvtimme innan det märktes ordentligt på baksidan av lår och vader, men sedan följde 30-60 minuter med intensiv vindalookänsla - nästan lite för länge - innan det sakta avtog. Fortfarande efter 7 timmar känner jag en behaglig kvardröjande hetta när jag sitter ner.

Linnex är utan tvekan det bästa liniment jag testat och en snabb nätsökning visar att ganska många håller med. En del i samma trådar förespråkar hästliniment, men verkar dels inte ha testat Linnex, dels mest gilla att ordet för tankarna till en riktig hästkur.

Linnex är extremt drygt och jag räknar med att sticket på 50 gram räcker till 100 påstrykningar på låren, kanske dubbelt så mycket. Man behöver endast stryka på en gång med lätt handlag och sedan vänta, medan andra liniment ofta behöver masseras in.


Checklista för investeringar

Min 2-stegformel för investeringar; bilda dig en genomtänkt uppfattning om följande:

1. Hur ser det ut nu?
2 Hur kommer det se ut?

... och investera därefter, dvs vänta till ett bättre läge uppstår eller investera nu. Föreställ dig helt enkelt om just nu är det bästa läget du kan investera de kommande 3 åren. Varför skulle i så fall just nu råka vara det bästa läget?

Lite mer detaljerat kan man tillägga att med "ser ut", menar jag faktorer som absolut och relativ värderingsnivå, historiskt aktiekursintervall, performance i förhållande till liknande bolag och marknaden, vinsten i förhållande till bolagets historiska intervall och konkurrenter, kundernas betalningstider, skuldsättningen och skuldernas villkor samt diverse omvärldsindikatorer som räntespreadar och råvaruprisutveckling.

Men fråga dig framför allt - Om något förefaller annorlunda eller extremt när du gör ovanstående jämförelser, varför skulle detta ändras? Varför skulle det vara annorlunda den här gången?

För en lite längre version, gå in på Improve och läs.

Någon gång längre fram kommer även en genomgång av några olika övergripande investeringsstrategier som Quatro Stagione och DOD, vilka jag har nämnt här på Grofv tidigare.

lördag 15 november 2014

Är du rädd för att gå mot strömmen?

Efter den andra polisinblandningen i min förra bostadsrättsförening, sa ordföranden under mitt korsförhör av styrelsen: "Ja, du har ju visat en tendens att lösa saker på ditt eget sätt".

Jag hade någon vecka tidigare krossat mitt köksfönster utifrån för att kunna krypa in och sova. Jag räknade med att glasmästaren var billigare nästa dag än en låsjour kl 3-5 på natten.

Grannsamverkan mot brott kände inte igen mig, trots att jag glatt sa "det är lugnt, jag bor här" till någon av grannarna som tittade ut när de hörde mig gå loss på rutan.

Poliserna som snart dök upp lät mig emellertid fortsätta, även om de inte gick så långt som att låna ut batongen för att hjälpa mig att rensa kanterna innan jag tog mig in.

Jag hör ofta ordförandens kommentar eka i huvudet när jag märker att min motvalsgen manifesterar sig. Så t.ex. på väg hem från NK Livs i eftermiddag, då jag hörde orden "barfota" och "shorts" ganska många gånger. Barn i åldrarna 1-10 är roligast, för de glor verkligen helt ohämmat, de yngsta nästan med en längtan i blicken - som om de också vill slippa skor.

Att vara lite lagom motvals eller retarded funkar ofta bra - inte minst på aktiemarknaden. Möjligen är problemet att pöbeln faktiskt har rätt ganska ofta och då är man själv både ensam och har fel. Just innan vändpunkter, när pöbeln är extra homogen och extra säker på sin sak, då får man bara stålsätta sig och tänka "jag ser hellre ut som en idiot innan det vänder än efter"

Dagens pass har ingenting med detta att göra. Däremot var det jobbigt och jag var klen i psyket. T.ex. gav jag upp ett marklyft där jag skulle göra 7 reps och gjorde bara en enda, för att jag tyckte att det gjorde ont i en valk på fingret (tänk vad franska adeln skulle ha sagt om det; ont i fingret när de oroade sig över halshuggning). Sen gjorde jag ändå en sjua i nästa set, så det var verkligen bara ren mesighet.

Cykel L10, 190W, 6min
Cobra-ups: 20x
Bänk 20*10,40*10,60*5,80*5,100*3, 110*2, 115*2,2,2, 100*4
Paus/explosivt 90*3,3,3,3,3,3,3,3
Marklyft: 20*10, 60*5, 100*5, 130*1, 140*1(dö), 147.5*1, 147.5*7, 147.5*5
Explosivt; åttor: 115*8,8,8,8,8
Shrugs: 100*14,12,10
Vader: 100*43
Biceps:40*5,5,5,5,5
Mage: planka*2min.

fredag 14 november 2014

Har du inte heller lagt upp ett nytt träningsprogram idag?

"Skjut inte upp till imorgon vad som kan vänta till i övermorgon"

Ibland får man precis ingenting gjort. Det gäller bara att suga i sig det och inte bry sig. Det är inte värre än att man ibland inte äter tillräckligt efter träningen, eller kanske äter för mycket godis på bion. Det är helt enkelt inte hela världen. Särskilt inte för mig som är pensionerad, eller var det retarded. Det kommer en dag imorgon också. Planera in lite vila på den, så tar du tag i grejerna i övermorgon.


Idag har jag (kl är 16 nu) t.ex. inte lyckats med följande:


  • äta mer än en gång
  • förnya mitt träningsprogram så det faktiskt passar med vad jag vill
  • läsa bloggar
  • lyssna på podcasts
  • bygga vidare på mitt släktträd
  • kolla upp mina oxytocingener på 23andme (däremot vet jag redan att jag är HIV-resistent)
  • Sätta ihop ett dagsschema att hålla mig till för att inte bara sitta framför datorn hela dagarna, men ändå få allt online stuff uträttat



Däremot har jag faktiskt gjort följande:


  • lyssnat på musik (dock samma låtar som igår)
  • sett ett avsnitt dr Who (mediokert avsnitt, rätt meningslöst faktiskt om man jämför med avsnitt om kvantstatyerna eller Amys tidsparadoxer)
  • hjälpt före detta anställda att rädda sina gamla mail
  • skrivit upp på en lista vad jag ska göra en annan dag - det mesta på den listan handlar om hur jag ska driva min engelska blogg framåt. Några delmoment i det är att samla ihop och belägga "meriter" som kan vara intressanta, samt författa små böcker/kompendier för att locka e-mailsubscribers.
  • skrivit av mig om tidsperspektiv
  • läst på om Sheikoprogrammet via Styrkelabbet och iaf tänt en liten idé om att göra om mitt träningsprogram "sen", kanske redan nästa år. Problemet är bara att jag nu har idéer både om att lägga om till hypertrofi och om att lägga om till ett beprövat system för ökad styrka nästa år... Tyvärr har jag dessutom dåliga erfarenheter av "beprövade" program - jag upplever att jag blir både mindre och svagare när jag testar dem.


Orkar du springa 20 sekunder till på 20 km/h. Hur länge är 50 000 år?

Löpbandet står på 20 km/h och du kämpar för att hålla jämna steg. Du vacklar lite i sidled ibland, men benen och corestyrkan är inte det stora problemet. Du andas på max och hjärtat slår i 190. Bara 20 sekunder kvar, tänker du. Efter en stund tittar du på klockan igen. Vaf...!, 18 sekunder kvar.!

Tiden kryper fram under maxansträngning. Tiden är inte direkt någon vän vid långlöpning heller - om jag ska springa en mil på ett löpband måste jag hitta olika sätt att lura mig själv genom att tänka på annat, räkna långsammare än sekunder tyst för mig själv, lyssna på minst två hela låtar och försöka underskatta tiden det tar innan jag får titta på klockan igen.

Det sjuka med tiden är att den går extremt långsamt under tristess också, men rusar förbi när man har riktigt kul. Som tur är är minnet av upplevelserna nästan diametralt motsatta, så roliga, nya, intensiva händelser gör att passerad tid upplevs som meningsfull och välutnyttjad, medan monotoni och tristess i efterhand gör att man knappt minns någonting - de åren verkade bara flyga förbi (något vissa 50-, 60-, 70-, osv-åringar noterar för sent och tror är en naturlag förknippad med själva ålderdomen).

Tid är antagligen knepigt, dels för att den inte finns, mer än som en slags räkneverk för händelser och rörelser, t.ex. att en atom sönderfaller, dels för att människan inte har evolverat för att förstå tiden mer än i ett mycket begränsat intervall av ungefär 1/100 sekund till möjligen 100 år. I praktiken rör sig det intuitivt fattbara intervallet, utan större ansträngning, om 1 sekund - 1 år.

Vi hinner uträtta en beräkning eller göra en medveten rörelse eller reagera på extern stimuli på en sekund, och vi förstår ett helt års skiftande årstider, kan föreställa oss slutet på en graviditet, kan planera och genomföra planen konsekvent under ett helt år.

Problemet är att universum jobbar med tidsrymder så små som 10^(-42) sekunder och så stora som 10^(10) år.


Dinosaurer ger perspektiv

Personligen gillar jag dinosaurer och det perspektiv de kan ge på tillvaron. De sista försvann för 65 miljoner år sedan, vilket å ena sidan låter som "jättelänge" sedan och å andra sidan bara är, avrundat, 1/100 av jordens ålder.

Dinosaurer är roliga på många sätt. T.ex. är de helt orimliga sett med våra ögon. De är för stora och konstiga helt enkelt. Nu är ju ödlor och fåglar inte större än strutsar och krokodiler, men då var de nästan som blåvalar på land. Tänk bara; 27 meter långa eller 60 ton tunga långhalsar.

Framför allt är emellertid perspektivet de kan ge på oss själva spännande.

Dinosaurerna kom från nästan ingenstans efter den stora utrotningen, för 252,5 miljoner år sedan, och tog över jorden på "bara" några tiotals miljoner år. (lite mer i detalj dök de första små reptilerna upp för 300m år sedan, och en sorts särskilt tuffa meterstora dinos överlevde faktiskt utrotningen).

Det centrala i den här historien är egentligen vad den säger om hur lång tid 10-30 miljoner år faktiskt är - då den fantastiska värld av dinosaurer vi ganska nyligen upptäckt kom från nästan ingenting och sedan dominerade världen fullständigt. Eftersom "25 miljoner" går att skriva så kort och bara är en halv procent av jordens ålder, är det lätt att tro att det är "lite", men det är så ofattbart länge att dinosaurer kan komma från ingenstans och ta över en hel värld, trots att utvecklingen berodde på att några molekyler av flera miljarder i DNA slumpmässigt bytt plats ibland.

Man kan säga att det var plateosaurerna som dök upp för 225m år sedan som utgjorde starten på skräcködlornas världsherravälde som alltså tog slut 160 miljoner år senare. Du kan ju försöka jämföra det med människans tusendel så långa existens varav vi bara satt något större avtryck en tiondel av tiden. Så sent som för 65 000 år sedan fanns det t.ex. bara ungefär tvåtusen människor totalt på jorden. Tack vare att de utvecklade grammatik och detaljerad kommunikationsförmåga kunde de överleva, migrera och till skapa jordbruket för sisådär 10 000 år sedan. Resten är som man brukar säga, historia.

Som kuriosa existerade den berömda T-Rex bara i 2-3 miljoner år (mellan 68-66m BC. Den är bara en liten parentes i historien som dinosaurerna själva knappt minns: "T-Rex,... T-Rex,... nä, ringer ingen klocka", är den typiska reaktionen när man tar upp ämnet på ett dinococktailparty. Som jämförelse sprang det runt stegosaurer 10x så länge som T-Rex. Ändå kliar sig en T-Rex eftertänksamt i huvudet* när man nämner stegos..., eftersom stegosarna dog ut mer än 68 miljoner år innan T-Rex blev till (*endast bildligt, eftersom de små neurosedynarmarna inte räckte till att klia någonstans öht). Det var alltså längre i tid mellan de sista stegosarna och de första T-Rex än det är mellan de sista T-Rex och oss.


Så här kan man göra för att förstå stora tal: ta ett i taget

Vi kan som sagt inte förstå stora tal och långa tidsrymder. Det blir liksom bara en siffra på ett papper, och 65 är inte så annorlunda än t.ex. 3, men i verkligheten är det helt olika storleksordningar.

Tänk tillbaka 10 år och hur ditt liv såg ut. Öka det till det dubbla, 20 år sedan. Hade du samma vänner, bodde i samma hus, hade samma husdjur, samma jobb? Fundera sedan på hur dina omgivningar såg ut för 100 år sedan. Eller 200 år sedan. Varje hundratal år bakåt i tiden innebär ett ofattbart annorlunda liv. För bara 1000 år sedan var vi vikingar och hade "nyss" (några hundra år tidigare) uppfunnit den första effektiva havssjöfarten.

Det går nästan inte att ta in skillnaden mellan 1 000 år sedan och 10 000 år sedan. Om man tar det tusen år i taget blir det tydligare: 2000 år sedan (romarriket och Kristus), 3000 år sedan, 4000 år sedan (pyramider), 5000 år sedan (skriftspråk), 6000 år sedan, 7000 år sedan (den äldsta byggnaden), 8000 år sedan, 9000 år sedan, 10 000 år sedan (jordbruk, fasta boplatser). Samtidigt missar man lätt mentalt att varje tusental i sin tur består av tio hundratal och dessa i sin tur av tio tiotal vilka de senare för den som levde dem vart och ett var var en tredjedel av hela deras liv.

På 10 000 år gick människan alltså från att vara nomader, jägare, samlare till att bli någotsånär civiliserade och bofasta tack vare upptäckten av jordbruk som kunde ge en stabil näringskälla för flera hundra personer. Det är i sig en ofattbar tidsrymd och kvalitativ skillnad i det mänskliga tillståndet.

För att få ett begrepp om hur mycket ytterligare 50 000 år är, dvs innan vi tar språnget till 100 000 år, så räknar man med att människan var i stort sett utrotad för ca 65 000 år sedan. Då fanns det så lite som 2000 individer och tillsammans är alla nu levande människors förfäder - och förstås alla som har levat däremellan. Då hade vi inte ens ett språk som skiljde sig från andra primaters (men de få som fanns tvingades utveckla ett för att överleva).


För 5000 år sedan uppfanns skriftspråket, för 10k år sedan jordbruket, för 65k år sedan fanns vi inte

Om man vill kan man uttrycka det som att människan inte fanns för 65 000 år sedan, och på 50 000 år gjordes en central upptäckt, jordbruket, som tillät nästa fundamentala språng i historien till bosättningar och civilisation.

Tillbaka till dinosaurerna, som alltså dog ut för 1000x så lång tid sedan som den punkt då människan egentligen inte fanns. När dinosaurerna dog lämnade de plats för små näbbmusliknande föregångare till halvaporna. Om inte mina kära dinosar hade utrotats skulle primaterna antagligen aldrig haft en chans att utvecklas till människor (eller så hade de tvärtom till slut utvecklats till mycket bättre supermänniskor, vem vet).

Det fascinerande är att små slumpmässiga mutationer, minimala förändringar av enstaka baspar av 4 miljarder stycken i DNA, molekylära misstag i stjärnstoffet som drev hit från supernovorna som skapade atomerna för 10 miljarder år sedan, förändringar som oftast var skadliga eller dödliga, och naturligt urval över "bara" 65 miljoner år gjorde att tidiga lemurer och spökdjur kunde bli farfarfar...föräldrar till neanderthalare (350-25k BC) som hade medvetande och fantasi nog att begrava sina döda.

Du och jag härstammar emellertid inte från neanderthalarna utan från homo sapiens vars ursprung brukar anges till ungefär 275k BC och fanns parallellt med neanderthalarna (inklusive hade lite utomartligt sex - jag själv tillhör de som bär på lite mer neanderthal-DNA än genomsnittet).

Det är uppenbart att min riktiga farfar knappast kunde vara en näbbmus eller lemur. Inte generationen innan dess heller. inte ens Jesus kunde på något rimligt sätt ha varit en mus. Det är t.o.m. möjligt för det mänskliga sinnet att göra motsvarande tankeexeperiment över de 3-4000 generationer som gått sedan de 2000 rädda och frusna homo sapiens som kurade ihop sig någonstans i Afrika för 65 000 år sedan. Hur skulle någon av dem kunna ha varit en apa, eller ens en förapa, halvapa?

Ändå hade inte ens de första målningarna gjorts lika långt tidigare (130k BC) - och ytterligare lika långt tidigare (260k BC) kanske de första rituella begravningarna utfördes (av neanderthalare). Innan dess blir det successivt grumligare, men framför allt förstår man vilka oerhörda tidsrymder det handlar om när ens faktiska förfader, ja helt konkret i ditt eget släktträd, var en lemur eller en fisk eller en encellig organism (fast då får vi gå tillbaka nästan 4 miljarder år).

Om vi var människor redan för 100 000 år sedan (konst, begravningar) och inte gjorde några större framsteg mellan -100k och -10k, så förstår man kanske hur lång tid 10 miljoner år är om man betänker att den första tvåbenta primaten såg dagens ljus då. Eller hur lång tid 100 miljoner år med tanke på att det var under dinosaurernas storhetstid, men varken de välbekanta T-Rex (kom till 32 miljoner år senare) eller stegosaurer (dog ut 40 miljoner år tidigare) existerade och ingenting som liknade apor fanns överhuvudtaget.


Fullständigt orimlig bild på stegosauren Ivan Lendl och T-Rex Djokovich
Det var ett glapp på minst 70 miljoner år mellan T-Rex och stegosaurer


Det är lätt hänt att göra misstaget att tycka att 10 miljoner, 100 miljoner och 10 miljarder år sedan (då våra atomer skapades) alla bara är "jättelänge" sedan. Tricket för att få tillbaka perspektivet är att inse att 10 år var lika länge då som 10 år är idag. Det är jättelänge med 10 år och har alltid varit det. För din förfader, primaten som levde för 10 miljoner år sedan, som kanske bara hade en livslängd på 10 år var 10 år helt enkelt allt han hade.


Att rulla ut en människas DNA, baspar för baspar, ett par per sekund, skulle ta 1 000 000 gånger så länge som universums ålder

Framför allt tycker jag att man får ett visst grepp om hur länge sedan det är, om man funderar på vem som hade sex med vem, i en lång kedja av förhållanden för att medföra så stora förändringar och variation att alla olika arter kunde bli till från samma urhistoriska mamma och pappa.

Det riktigt konstiga är att om man rullar ut det mänskliga genomet (DNA-molekylen i en enda cell) i takten ett baspar i sekunden så tar det 100 år att bli klar och man kommer bara två meter. Att rulla ut DNA från alla celler i en vuxen människa skulle ta tiotusen miljoner miljoner år, eller en miljon gånger så länge som universum funnits. WTF?! Nu förstår jag ingenting igen i alla fall.

Ändå har slumpvisa förändringar av dessa baspar gett upphov till alla arter som någonsin har funnits på jorden. Hur har de hunnit på den i sammanhanget korta tiden? Jo, allt har skett parallellt. Cellerna jobbar parallellt med varandra och ska inte rullas ut öht. Vidare kopieras DNA i mycket snabbare hastighet än ett baspar i sekunden. Alla tre miljarder basparen kopieras på minuter, inte 100 år. De jobbar helt enkelt med så korta tidsrymder att vi inte kan förstå hur snabba de är. En mygga slår med vingarna 500 gånger i sekunden, men cellerna kopierar baspar i en takt som gör att de hinner med 20 000 stycken medan myggan slår ett enda vingslag.

Problemet med tidsperspektiv finns som sagt även i det lilla; på löpbandet eller bland vikterna. Hur länge är länge, hur många är många, hur snabbt kan jag räkna med att få bra kondition, stora muskler. Hur länge ska jag köra på samma träningsprogram, hur kort periodisering är smart variation och hur kort är bara kontraproduktivt hattande?

Som tur är förstår vi intuitivt ungefär vad som är länge och vad som är kort när det handlar om vår kropp. Vi kan skapa en människa på 9 månader, vi blir jättehungriga om vi inte äter på en månad. Dessutom kan vetenskapen tala om för oss att alla celler nybildas och byts ut på några månader.

Enkel, jordnära erfarenhet säger också hur länge träningsvärk håller i sig och ungefär hur många veckor det tar emot att dra igång nya rutiner. När det inte längre är jobbigt och när man surfat på rutinen kanske lika länge till är det dags att variera sig lite. När en hel årscykel har gått kan det vara dags att variera sig ganska mycket. Och tio år är antagligen vad som öht är maximal överblickbar tid. Är du inte inne på rätt spår då har du nog bara en gång till på dig att göra rätt, om det inte redan är försent.

Alltså: ha ett övergripande program i 12 månader (som en CD, ett album), men periodisera träningen inom de 12 månaderna i t.ex. tremånadersintervall (olika låtar, men som hänger ihop). Inom dessa ska du nog ändå variera reptempo, repintervall och vikter ungefär som melodin kring refrängen och bastakten i en och samma låt.

Träna effektivt; minimalt för maximala resultat

Det här är en träningsblogg (men även finans, teknologi, futurism, filosofi och life hacking). Jag lyfter skivstänger varannan dag, inte alltid utan alkohol fortfarande rusande genom ådrorna. Efteråt dricker jag en liter mjölk. Inga dyra tillskott som ändå inte fungerar.

Jag kör få och enkla övningar, alltid med fria vikter. Jag tror på att träna mindre än alla andra, men smart, och på att njuta av all mat jag tycker om. Cardio är begränsad till 3-4h hundpromenad om dagen samt 15 minuter på löpbandet varannan dag.

Basen i min träning är något som liknar 5x5 i knäböj, marklyft och bänkpress, men jag kompletterar med lite fler och lättare i t.ex. militärpress, dips, rodd och chin-ups.

Mina stats: 44 år, 90kg, 183cm, 140kg bänkpress, 180kg (och 5x170), 155kg knäböj.

Utnyttja "Resurserna" här intill för inspiration. Själva bloggen nedan är annars bara en träningsdagbok samt lite filosoferande om hur man blir en bättre människa.

MOTTO 1: Aldrig kötta - Work smarter, not harder
MOTTO 2: Alltid vila - Träna kort och effektivt 1%, vila 99%
MOTTO 3: Cardio valfritt - Det behövs inte för deff, men en del gillar det. Hoppa över cardio och PW om du tycker att det är tråkigt.

TOO WEIRD TO LIVE, TOO RARE TO DIE