fredag 31 oktober 2014

5 skäl till varför du borde ta en barfotapromenad

Du väcker hjärnan
När du går barfota i Stockholm city sista oktober, klädd i shorts och t-shirt (som jag gjorde idag) så blir du uppmärksam på massor med nya detaljer. Du ser marken, tittar noggrannare efter glas, du känner gruskornen. Det väcker nya hjärnbanor till liv


Du skapar brunt fett
När du är lite lagom kall en längre stund (börja med 10 minuter, men varför inte testa 90+ som jag gjorde idag) får kroppen en signal att skapa mer brunt fett. Det gör att du tål kyla bättre nästa gång, men också att du ständigt bränner mer fett. Du får samma effekt som större muskelmassa ger, men du slipper träna för det.

Du förbättrar din inlärning
Promenaden i sig själv, rörelsen, sätter hjärnan i ett inlärningstillstånd. Hjärnan utvecklades från början för att förstå hot och bytesdjurs rörelser. Med tiden breddades prognosmekanismerna till att inkludera abstrakt tänkande. Promenadeffekten förstärks av kylan så länge du inte fryser så mycket att du besväras av det. så frys lagom och gå i lagom takt medan du lyssnar på ett intressant radioprogram eller pratar med din promenadkompis.

Du förstår människor
Att vara halvnaken i city när vintern närmar sig drar till sig blickar (och hundar som vill nosa på dina fötter). Det ger många tillfällen att studera andra människors beteende inför något ovanligt, deras miner, samspel, smygtittande och i några få fall kanske t.o.m. tilltal. Den här lite udda sociala träningen skärper din känsla för det mänskliga tillståndet.

Du härdas
Du lär dig att hantera små obekvämligheter. Antagligen börjar du förr eller senare frysa eller få ont i fötterna medan du fortfarande har en bit hem. Det blir ett utmärkt tillfälle att träna på att "stå ut" med lite smärta. Det har du nytta av i allt från träning till trista konferenser.

torsdag 30 oktober 2014

Marken lossnar

Det gick lite bättre än väntat idag. Sånt är kul.

Som vanligt trodde jag att jag skulle mygla och "spara mig" på löpbandet genom att värma upp försiktigt på t.ex. 12 km/h eller åtminstone högst toppa på 15 km/h. Som vanligt trodde jag fel och toppade på 18 km/h. Jag tror två saker händer:

  1. Hjärnan förstår faktiskt inte ordet "inte" som i "Jag ska inte springa fort för då tröttar jag ut mig". Hjärnan hör bara något om att springa fort och trötta ut sig
  2. Jag tänker att om jag börjar mygla nu hur ska det då gå sen? Ska jag alltid mygla?

Jag var förberedd på att marklyft 3x3 på 152.5 kg eventuellt skulle vara för mycket idag. Inte minst pga att jag var stel i både quads och hamstrings sedan knäböjen i tisdags.

Jag har haft lite svårt att utvecklas ordentligt i mark, sedan jag slet av korsbandet hösten 2012 och opererade det i maj 2013 och senare slet upp en följdskada i hamstringen och därefter en följdskada av det i andra hamstringen. Såna skador stoppar liksom upp träningsprocessen och medför försämrad rörlighet, muskeldystrofi och ytterligare följdskador. Till råga på allt stukade jag handleden för en månad sedan.

Det visade det sig emellertid att vikten var ganska perfekt... för att göra 5,4,4,3,3. Av bara farten lade jag till 6 set speedmark också. Skönt att överträffa dagsmålet igen för första gången på länge. Jag tror det var i våras jag skadade mig i hamstringen på sista reppen i 5x5x155kg. Nu närmar jag mig igen...

Dagens pass:

Löpband 5 min: 10-18 kmh
Marklyft 20*10, 50*5, 80*5, 110*3 (dö), 130*2 (dö), 152.5*5,4,4,3,3+
(Plan var 5*3; Bästa ML sen korsband, hamstrings och hamstring igen på våren)
Speedmark 120kg: 6*3 (ganska långsamt nedsläpp, paus med död vikt på golvet, explosivt upp; totalt 3 min och 20 sekunder inklusive ca 30 sek vila mellan varje set)
Dips +31kg: 8,6,5 +10 (sista som setet utan vikt och med kort vila)
Biceps: 40,35,30,25,20 kg (strict, to failure, kort vila)
Mage: 25+25+25 (5 sek setvila)


Marklyft



Dips

Svar på fråga om man ska köpa, behålla eller sälja aktier just nu

Svaret är JA

retarded fund manager


Du ska även köra djupa knäböj

retarded PT


Nej, men seriöst, Svaret är JA, för börsen kommer sannolikt falla kraftigt någon gång de närmaste åren och inte återhämta sig förrän kanske om 10 år

full retard - hur vet jag det, liksom?


Precis som med styrketräning och kroppsbyggande så är förstås inte svaret bara JA eller NEJ.

Det behövs en bakgrund och en förklaring, som dessutom bör kopplas med just ditt syfte och dina förutsättningar. Du skulle inte gifta dig med en tjej du träffat på krogen när du var 18, eller med kompisens flickväns kompis utan att först jämföra med ett stort urval kandidater. Du skulle inte köpa bostad efter en halvtimmes visning samtidigt med massa andra spekulanter, utan att prata med grannar, andra mäklare, kolla upp fastighetens historik, höjd över vattnet, bullerläge osv. Du skulle förstås granska den i alla årstider under många timmar både invändigt och utvändigt och inhämta minst en handfull objektiva synpunkter från både proffs (besiktningsmän, polis) och amatörer (kompisar, grannar)


Nu förstår du att det inte är så enkelt att ge råd om aktier, men så här kan du tänka:

Det finns i grunden två sätt att handla med aktier. Antingen A) aktivt eller P) passivt:

  • Om du handlar enligt strategi P) passivt, så struntar du i alla beslutsvariabler och helt enkelt bara köper aktier när du har pengar att investera och behåller aktierna mycket länge, kanske livet ut. Detta är enkelt och fungerar bra, men kan vara stressande
  • Om du handlar enligt strategi A) aktivt, så tar du istället hänsyn till en eller flera beslutsvariabler. Detta kräver en del kunskap, men fungerar bättre än strategi P.


Beslutsvariablerna som nämns ovan kan vara mer eller mindre påtagliga:

  • Bland de mindre påtagliga variablerna finns t.ex. stämningen på börsen, dvs en slags opinionsundersökning som mäter hur positiva investerarna är.
  • Bland de mer påtagliga variablerna finns t.ex. företagens kassaflöden, dvs hur mycket kontanter företagen skapar i sin verksamhet. Kassaflödet är vad som är kvar av vinsten efter investeringar och vinsten är vad som är kvar av försäljningen efter företagets kostnader.


Utifrån fundamentala variabler som försäljning, vinst och kassaflöde räknar man ut nyckeltal. Det kan man göra för enskilda företag eller för grupper av företag, t.ex. inom en viss bransch, eller för hela börsen. Bland de mest använda nyckeltalen finns P/E=Price/Earnings och P/S=Price/Sales:

  • P/E-talet är Priset för hela företaget dividerat med vinstEn (Earnings) för företaget
  • P/S-talet är istället baserat på företagets förSäljning (Sales) istället för vinsten.


Både nyckeltalen och de mer påtagliga variablerna som ligger bakom nyckeltalen kallas för fundamenta på börsmäklarfikonspråk. De mindre påtagliga variablerna, såsom stämningen, historiska kursrörelser, andel aktier som stiger respektive faller, handelsvolymer (antal handlade aktier) på börsen mm, kallas för tekniska faktorer. Man skiljer därför på två olika slags analys av aktier:

  • Fundamental analys (analys av konkreta och påtagliga omvärlds- och räkenskapsvariabler)
  • Teknisk analys (analys av kursrörelser, stämning, benknotor och kaffesump)


Det finns egentligen bara en enda P) passiv strategi och det är BAH = Buy And Hold, dvs Köp och Behåll. Däremot finns det hur många A) aktiva strategier som helst:

Aktiva strategier:

  • Dagstrading
  • Momentumhandel
  • Köp lågt, sälj högt på värdering av enskilda företag
  • Köp lågt, sälj högt på kursrörelser
  • Köp lågt, sälj högt på värdering av hela börser
  • Formationshandel = Olika varianter av specialiserad teknisk analys av kursmönster som antas upprepa sig
  • mm...


Men, seriöst, börsen kommer falla kraftigt, bara så du vet

Det jag sa ovan om sannolik börsutveckling de kommande tio åren stämmer visserligen och jag skulle råda alla som frågade att hålla sig från aktier de kommande åren, men det är fortfarande att gå händelserna i förväg. Det finns dessutom även i detta scenario skäl att inte sälja idag.


Den här bilden har jag tagit från John Hussman som förespråkar en A) aktiv strategi där man köper aktier när de är "billiga" och säljer när de är "dyra". Det svåra med strategin är att veta hur marknaden är värderad, när det är så svårt att veta hur fundamenta kommer utveckla sig i framtiden.

Det är svårt att göra prognoser, särskilt om framtiden - the retard


  • Den blå linjen visar vad dagens marknadsvärdering (här använder han måttet börsvärde/BNP, men Price/Sales ser nästan precis likadan ut) säger om hur börsen kan tänkas utvecklas de kommande tio åren, givet de fundamenta vi kan se idag
  • Den röda linjen visar hur aktieindex faktiskt rörde sig dessa tio år, dvs de tio år som följde efter prognosen. Varje punkt på den röda linjen visar den genomsnittliga årliga avkastningen (%) under de senaste tio åren för aktieindex (inklusive utdelningar) 
Som synes av grafen har prognosen varit träffande. Tänk på det igen: Givet publik och lättillgänglig information har Hussman varje månad räknat ut hur börsen är värderad idag, gjort ett antagande om hur den kommer värderas i framtiden om fundamenta normaliseras, och utifrån detta räknat ut vilken årlig avkastning börsen kommer ge de kommande tio åren. Och han har träffat rätt.

Den sista punkten på den blå linjen (15 september 2014) visar att börsen de kommande tio åren förväntas ge omkring 0,5% årlig avkastning, sammansatt av -1,5% indexutveckling per år (totalt fallande kurs med -14%; dvs börsen förväntas stå 14% lägre om 10 år än idag) och +2% utdelning per år.

Om ekonomin växer långsammare än tidigare (t.ex. på grund av minskad produktivitet, minskade stimulanser eller liknande), utdelningarna blir lägre eller värderingen mer än normaliseras (det är sannolikt med en undershooting av värderingen någon gång under de tio åren) så blir börsutvecklingen sämre än prognos i motsvarande mån.

Lek gärna med egna input i Hussmans formel i grafen. Ändra ekonomins tillväxt (vinstutvecklingen) från 6,3% per år, ändra standardvärderingen i periodens slutpunkt från P/S marknadsvärde/BNP=0,63, ändra tidsperioden från 10 år, ändra utdelningen från 0,02 per år (dvs 2% s.k. direktavkastning=utdelning/aktiekurs)

I det sammanhanget bör tilläggas att givet dagens extremer (penningtryckande, skuldnivåer, värderingar, optimism, kursuppgång mm) så är det sannolikt med en liknande extrempunkt på nedsidan. Annars har ju genomsnittet för evigt skiftats uppåt och du måste tro att vi lever i ett nytt ekonomiskt paradigm efter 100 år med det gamla. Det betyder att börsutvecklingen de kommande tio åren blir sämre än Hussmans prognos. Vidare bör man räkna med att justeringen nedåt, precis som så många gånger tidigare, kommer i abrupta fall under några enstaka år och sedan vidtar en uppgång därifrån.

Räkna därför med minst en omgång med halverade börskurser, kanske två, de kommande tio åren

Testa att stoppa in t.ex. 2% tillväxt istället för 6,3%, 0,5 MV/BNP P/S istället för 0,63 samt att justeringen ska göras på 3 år istället för 10 (kalla detta för ett kraschscenario de kommande tre åren):

  • Hussman: (1.063)(0.63/1.34)^(1/10) - 1.0 + .020 = 0.5% annually
  • Hussman: (1.02)(0.5/1.34)^(1/3) - 1.0 + .020 = X% annually

Det största problemet med aktiva strategier som Köp Billigt Sälj Dyrt är att du måste ta beslut både för köp och för sälj, eller inhämta råd till dessa beslut från andra

Det största problemet med en passiv strategi som Köp Och Behåll, jämfört med Köp Billigt Sälj Dyrt, är svängningarna som kan göra att du tappar tron och därför säljer aktierna vid precis fel tidpunkt.

Det största felet folk gör är att byta strategi från den som gått relativt sämst i fem år till den som gått bäst i fem år:

  • Om man har två strategier som fungerat bra i 100 år (som Köp Och Behåll respektive Köp Billigt Sälj Dyrt) finns ingen anledning att tro att de plötsligt har slutat att fungera
  • Tvärtom är det så att om båda strategierna har fungerat i 100 år lär de fortsätta att göra det
  • Det betyder att när det har gått dåligt för en strategi ett tag så är det just då som förutsättningarna för den strategin börjar se bättre ut
  • Samtidigt är det den strategi som gått ovanligt bra ett tag som det är hög tid för att reversera tillbaka till sitt historiska genomsnitt (och under, för att kompensera så genomsnittet inte flyttas)

Det näst största felet folk gör är att hålla kvar vid sin strategi när det ser som bäst ut (när den gått mycket bättre än den andra historiskt långsiktigt fungerande strategin i 5 år)


Då är vi äntligen mogna för slutsatsen:
  • Den P) passiva strategin Köp Och Behåll har fungerat i hundra år och lär fortsätta fungera i hundra år till
  • Den A) aktiva strategin Köp Billigt Sälj Dyrt har också fungerat i hundra år och lär fortsätta fungera i hundra år
  • Strategi A har varit bättre över tid, så till vida att nedgångarna i rasen har varit mycket mindre än i strategi P. Dvs det har varit mindre stressande att följa A och därmed mindre risk att man tappar tron och dumt nog byter strategi vid precis fel tidpunkt
  • De senaste fem åren har strategi P fungerat mycket bättre än sitt historiska genomsnitt och mycket bättre än strategi A. Det är således hög tid för A att göra en comeback och P att gå sämre.
  • Man ska normalt inte byta strategi, särskilt inte om ens (historiskt långsiktigt fungerande) strategi har gått dåligt de senaste åren, men om man någon gång ska byta mellan P och A så är det när ens befintliga strategi gått extremt bra och är precis vad den Passiva strategin har gjort
  • Den relativa utvecklingen mellan P (+) och A (-) de senaste fem åren beror dessutom på en handfull extrema förutsättningar som inte kommer upprepas utan snarare reverseras, bl.a. penningtryckande, fallande räntor, budgetunderskott, skuldsättning, befolkningstillväxt, produktivitet.
  • Allt detta betyder att de lyckliga P-investerare som råkat hålla i till nu, idag har fått ett gyllene tillfälle att byta till strategi A, som ju faktiskt dessutom fungerat bättre och mindre stressande under de senaste 100 åren. 


Alltså, SÄLJ för tusan. Byt till strategi A

Du fick varningsskottet tidigare den här månaden, precis som du fick varningsskott med tillhörande rekyl (studs) år 2000 och 2007 innan börsen halverades

Problemet nu är bara hur du ska veta när det är dags att köpa igen...


Fråga den här pålitliga killen?


***********************
Tillbaka till räkneexemplet för börsen

"Hussmanformeln": (1.02)(0.5/1.34)^(1/3) - 1.0 + .020 = X% annually

För den som inte orkar räkna själv ger mitt exempel i Hussmans formel en årsavkastning på -25% per år i tre år, eller en total nedgång på 57% på tre år.

Om jag ändrar tillväxttalet till 6,3% istället för 2% blir resultatet -21,5% per år och totalt -51,6%. Nyckelantagandet är förstås P/S MV/BNP-värderingen som den 15 september var på groteska 1.34 för börsen, jämfört med det historiska genomsnittet på 0,63 och en inte osannolik undershooting till t.ex. 0,5 vid en krasch. Ekonomins tillväxt eller utdelningsnivån spelar som synes nästan ingen roll alls på kort sikt (1-3 år).

onsdag 29 oktober 2014

Knappast sista barfotamyset i år

I mitt hemliga liv går jag på stadens gator som en ursprunglig man - utan skor




Du måste följa din passion

Du har liksom inget val. Om det är en riktig passion så kan du inte undvika den. "Måstet" är alltså inte en rekommendation utan bara ett konstaterande; om du inte kan stoppa dig så kan du inte. Inget går upp mot en tautologi en onsdag förmiddag :)

Men, om du faktiskt kan hålla dig ifrån att göra ditt (improduktiva) intresse till ett karriärval så är det ingen passion och du gör bäst i att aktivt avstå. Och de flesta har ingen (riktig) passion.

Läs gärna mer på min Improve-blogg (ehuru på engelska) och prenumerera, så du inte glömmer bort den.


tisdag 28 oktober 2014

Gå ut på en promenad - det kommer garanterat kännas bättre än TV-soffan

Om du inte är riktigt tillfreds med dagen så kan du göra sämre saker än lyssna på insiktsfulla radioprogram. Om du vill boosta effekten rejält så gör du det medan du promenerar i naturen (inte på löpband), gärna barfota eller i barfotaskor och varför inte med lite för lite kläder på dig. Jag gick t.ex. runt Haga i jeans och t-shirt ikväll. Det var inte direkt kallt, men fingrarna blev till slut lite stela. Lätt kyla är bra för att hålla sig alert, slippa bli irriterad över att jackan är för varm eller kalsongerna svettiga, utvecklingen av brunt fett som gör det ännu lättare att hålla värmen framöver samt ökar fettförbränningen.

TED-program är det bästa du kan lyssna på alla kategorier. Visst finns det annat också inom språk, vetenskap, konst mm., men TED är överlägset både avseende bredd och topp.

Dagens skörd bestod bl.a. av program om kreativitet samt om millenniegenerationen:

Varje TED radio hour från NPR brukar ta upp delar från 3-4 olika TED talks och väva samman dessa till ett entimmesprogram. Kreativitetsprogrammet tog bl.a. upp hur risk och rädsla är andra sidor av kreativitetstärningen. Författaren av "Eat Prey Love" pratade t.ex. mycket om just rädsla. Artisten Sting pratade om vikten av att skriva om det man känner till; när hans material plötsligt tog slut och han hamnade i en nästan 10 år lång kreativitetssvacka stod räddningen i att åka tillbaka till sin barndomsstad, gå tillbaka till rötterna.

En forskare och TED-talare hade experimenterat med att låta jazzmusiker ligga i magnetröntgenkameror och jamma. Han visade hur de främre, kontrollerande, delarna av hjärnan släcktes ned under experimentet och släppte fram den naturliga kreativiteten, som vi alla har från början innan överjaget, frontala cortex, censurerar allt mer. Precis som många idag dricker kaffe för att ändra hjärnkemin till något som passar situationen trodde han att vi kommer ta kreativitetspiller i framtiden.

Vad du kan lära dig från programmet var mest att det finns många vägar till Rom, att alla inte uppfattar sin kreativa process på samma sätt. Någon upplevde att hon sprang ikapp med sina dikter för att hinna först till anteckningsblocket (annars sprang dikten vidare till någon annan), Sting gick tillbaka till rötterna, jazzkatterna stängde av det rädda och censurerande överjaget, författaren accepterade sin rädsla, någon pratade om att bara sätta sig ned och börja - att det var som vilket jobb som helst och ingen magisk och lättflyktig process som bara är tillgänglig för några få utvalda.

En kul datapunkt var att de kommande 30 åren kommer fler högskolestuderande ta examen än under hela mänsklighetens historia hittills. Om man förut var garanterad ett jobb om man hade utbildning så blir det snart en helt meningslös punkt på CV:t. Det viktiga kommer vara vilken kreativitet och kunskap man besitter, inte att man har ett dokument som säger att man orkade och hade råd att plugga i fyra år och därmed har tappat kontakten med verkligheten, halkat efter och sannolikt sitter inne med stelbenta, tvärsäkra och obsoleta och till stor del irrelevanta kunskaper.

En annan intressant poäng var att det finns 30 000 år gamla grottmålningar, men vi uppfann inte en stadig matkälla (jordbruket) förrän för 10 000 år sedan. Konst (symboltänkande, kreativitet, uttryck) har tydligen varit viktigt mycket längre än att trygga den fysiska överlevnaden.

Jag brukar numera (främst på min Improve-blogg) rekommendera att man inte läser vidare på högskola om man inte har ett mycket exakt mål med det. En av TED-föreläsarna rekommenderade t.o.m. att man helt enkelt bara jobbar gratis. Han berättade att han hörde av sig till folk han beundrade med pitchen "Hej, jag är ett stort fan av vad du gör. Jag tror att jag kan hjälpa dig förbättra vissa områden och jag gör det gärna gratis." Snart fick han skriva boken "The 4 hour body" åt Tim Ferriss som är en stor amerikansk profil på sociala medier (hans globala alexaranking är nr 4 857 medan t.ex. min Improve ligger på plats 3 689 i Sverige och 417 277 globalt).

Unga får ibland rådet att böja ned pannan och bita ihop och bara jobba hårt. I andra fall får de rådet att följa sin passion (med risk för att bli en utblottad och oälskad artist som lever på skattepengar/kulturbidrag). Ludvig på Start Gaining Momentum och många andra har kommit med sina inspel i ämnet. Ett resultat har varit att ge rådet att "ta något som samhället/framtida kunder värdesätter, som du inte hatar och som du är ganska bra på och kan bli riktigt bra på. Hänge dig åt detta långsiktigt så kommer du excellera inom området och kunna erbjuda ett högt värdeskapande, vilket medför att det utvecklas till din passion"

Det finns så många olika varianter av "gör dina hundår" respektive "följ din passion eller nyfikenhet" att jag inte tänker ta direkt ställning. Det är bara en enda stor gråzon alltihop. En TED.talare sa emellertid en intressant sak: "Om du har en passion så kan du inte undgå att följa den. Det är så passion definieras".

Om du däremot som de flesta inte brinner så för en sak, så får du pröva dig fram med olika grader av hur värdefullt ett skill-set kan tänkas bli, hur bra du kan bli på det och hur kul eller tråkigt du kan komma att tycka att det är

Ett program var en repris om prognoser, t.ex. Negroponte som på TED 1984 sa att man kommer använda fingrarna som styrdon på tryckkänsliga skärmar i framtiden. En annan forskare sa tvärsäkert att han vet att kartläggningen av människans DNA kommer leda till att cancer botas. En annan odlar idag ersättningsben till patienter med skelettcancer och är snart på väg att odla hjärta, lungor, lever av omprogrammerade hudceller. Det kommer; det är inte bara snack. Organköerna kommer försvinna. Och inom 10 år lär man kartlägga DNA på BB som en ren rutinåtgärd och inte långt därefter gör man det nog redan på fostret när det ligger i magen.

Programmet om Millennials och folk i 20-årsåldern var särskilt intressant för dig som är född på 80-talet eller senare. Dels påpekades att den generationen tänker mycket mer globalt än tidigare, att den är en del av globala sociala nätverk och ett slags världssamvete. Dels togs det upp hur det ur ett hjärnutvecklingsperspektiv är ungefär i ålder 18-28 som hjärnan går igenom en andra tillväxtspurt med många nya neuroner och nya kopplingar. Frontalloben utvecklas särskilt mycket, den delen som hanterar komplexa frågor och gråzonslogik. Hjärnan programmerar då om sig i förberedelse på vuxenlivet - och den förändringsfasen gör man klokt i att ta vara på istället för att slarva bort tiden. Nej, du har inte all tid i världen på dig, det är precis nu när du är 22 som du bör låta en känsla av positiv brådska, av driven, riktad, meningsfull och relevant upptäckarlust, styra dig.

Jag försöker egentligen inte sammanfatta programmen på allvar. Jag vill bara ge en känsla av vilket utbud det finns på TED, och hur upprymd jag blir av att lyssna på ny och gammal forskning inom områden som astrofysik, medicin, filosofi, historia, språk, datorer mm. Det liksom kittlas i hjärnan när jag infekteras av nya memes, sätter mig in i dem, förstår dem, upprepar dem, sätter dem i andra sammanhang osv. Jag älskar att lära mig saker (men jag hatar när det går trögt, när jag är för trög).

Tvekande genom hela passet men med bra resultat: Leg Day (+biceps, rygg, triceps, axlar, mage)

Det gick precis som det skulle idag. Jag bestämde mig aldrig på allvar för att hoppa över någonting. Däremot lekte jag hela tiden med tanken att "nu är jag klar" utan att falla för frestelsen.

Det började redan på löpbandet där redan andra minuten (på 12 km/h) kändes ansträngande. Jag tänkte då köra hela uppvärmningen  (5 minuter) på den hastigheten. Istället blev det så att eftersom jag körde första minuten på 10 och andra på 12 så blev det tredje på 14, fjärde på 16, femte på 18 km/h och sedan en nedvarvningsminut på 10 km/h. Jag tror det är ett lätt autistiskt drag hos mig, en dragning mot symmetri, som gör att det blir så här.

I squat råkade jag göra ett extra uppvärmningsset på 60kg. I arbetsseten på 110kg tänkte jag ge upp efter första femman men gjorde två femmor till, dvs totalt 3, trots att schemat bara sa 2x5. Orsaken var att tanken "tur att det bara är två femmor för en till hade varit omöjligt" dök upp och då blev jag tvungen att kolla om det stämde att det var omöjligt (vilket det visade sig inte vara)

Mellan mark och mage ringde en kompis och frågade om ränteläget. Det gjorde förstås att jag tänkte strunta i magen, men efter samtalet låg jag ändå på rygg..., så då blev det fyra set i alla fall.

Jogg 6min: 10,12,14,16,18,10 km/h
Squat: 20*10,60*5,60*5,80*5,90*5, 100kg*5, 110kg *5, 110kg *5, 110kg *5
OH-press: 20*10,40*10,55*5 (12:09), 60*4, 65push *5-, 55*5, pauspress 40*10, 40*9
Chins +21kg: 6,5,3 +8 (sista setet utan vikt)
Marklyft: 20*10,60*5,100*5,120*5 (dubbel överhand - enkelt), 137.5kg *6,6,6
Mage: 50,30,20 straight leg crunches +60 sekunder planka

Bra att jag är så vanestyrd när det är 17 grader varmt och lite soligt den 28 oktober (!)

Idag borde det nästan vara kriminellt att gå till gymmet vid den här tiden. Det är varmt och t.o.m. lite soligt och då ska jag tydligen inom kort gömma mig i en källarlokal.

För vad? Ja, det vet jag inte ens själv. Någon gång skrev jag in i ett excelark att jag ska köra knäböj på tisdagar och då bara är det så. Det är inte så att jag har ett konkret mål om att använda benstyrkan till någon sport, eller få en viss synlig muskulatur på låren eller bli friskare eller dylikt. Jag bara knäböjer utan mening eller mål...

Jag har helt enkelt inget att säga till om i ärendet.

Jag kan nästan garantera att jag under passets gång kommer ge upp och bestämma mig för att sluta tidigare eller hoppa över vissa reps, set eller t.o.m. hela övningar... bara för att sekunden senare istället utföra just dessa och kanske lite extra ovanpå. Så fungerar jag och min träning, på gott och ont.

måndag 27 oktober 2014

Aktiemarknaden och bänkpress

Improve skriver jag om hur dålig kvalitet det var i uppgången (svaga volymer, irrelevanta triggers) och hur likt mönstret är inför tidigare riktigt stora nedgångar (halvering av index).

Jämför särskilt marknadsmönstren 2007 och 2014:














Här på SOG skriver jag idag bara om att jag cyklade intensivt på uppvärmningen och gjorde ett bra bänk- och roddpass. Dessutom avslutade jag med en grej som är typiskt mig: Jag bestämde mig efter rodden för att hoppa över biceps "eftersom jag körde extra rodd, var trött, inte hade lust och dessutom ska köra viktade chins i morgon". Och så gick jag förstås direkt från den tanken till att köra 9 set biceps med 45 sekunders setvila.

Cykel 5+5 min: 5 minuter max + 5 minuter nedvarvning
Bänkpress: 20*20,60*5,80*5, 100*5, 107.5kg *5,5,5,5,5
Speedbänk med paus: 80kg*3*6
Skivstångsrodd: 20*10, 40*10, 60*10, 80*10, 100*5, 80*10, 10, 10, 60*15,15
Biceps 9 set: 35*3,30*2,25*2,20*2

Post workout: 3L lättmjölk

lördag 25 oktober 2014

Preskriberad video efter 20 år

Jag kom att tänka på den här klassikern idag när jag lyssnade på Brian Cox (kvantfysiker och pojkbandsartist; UK-etta 1993). Jag var också i farten i media i mitten av 90-talet. Egentligen skulle det ha blivit mycket mer, men min chef gav mig rådet att fundera över om dokusåpor eller finanskarriär var viktigast.

Man O Man

Hur blir man av med vanor? Man tittar på dem, precis som med spöken

Om man tittar på ett spöke försvinner det som om det aldrig hade funnits. I själva verket fanns det förstås aldrig, men om man inte tittar efter noga kan man fortfarande lura sig själv att det kanske finns trots allt. Det är lika illa som om det finns på riktigt.

Ungefär så kan det vara med dålig vanor. De smyger sig på en och blir en osynlig del av en själv. Goda vanor också, men de vill man ju ha.

Ibland kan det förstås vara svårt att veta om en vana är god eller dålig. Jag åt t.ex. kött i 42 år och kunde inte ens föreställa mig att föreställa mig att sluta. Så plötsligt för en månad sedan testade jag en enda köttfri dag, som blev en vecka, som blev en vana och nu är en del av mig. Jag har nu lite svårt att föreställa mig att bli köttätare igen.

Tidigare i år har jag funderat på att skriva om min hygienrutin för ansiktet. Grundpelaren var att dagligt användande av skrubbprodukter höll ansiktet snyggt och fräscht. Skrubbandet började jag med för bara några år sedan, men det blev snabbt en del av mig - en mycket bra del tyckte jag. Så för några veckor sedan läste jag en artikel om ansiktsbakterier på Hjärnfysik och såg ett program av Vetenskapens Värld på svt Play om bakterier. Några andra källor spelade in i vad som kom att bli ett beslut om att testa att sluta tvätta ansiktet med rengöringsmedel för att ge de goda bakterierna fritt spelrum. Testet blev en vana och nu sitter jag här som ansiktstvättvägrare och kan inte sluta inte tvätta mig.

Min träning är också en vana som är svår att göra sig av med. Måndag, tisdag, torsdag och lördag bara ska jag till gymmet. Det är inte jag som har bestämt det och det gör nästan ont att rucka på ens ett enda pass. Ändå var framför allt lördagspasset, det fjärde passet, bara tänkt att äga rum ibland - mest i undantagsfall. Nu kan jag inte vara utan det. Jag får absolut inte träningsabstinens av att inte träna; tvärtom uppskattar jag vilan och lär mig snabbt att knappt vilja börja träna igen efter en semester. Det liksom bara är det ska vara.

En av de mest förvånande förändringarna i år, nya vanorna, är att jag i sommar har gått från att absolut hata koriander - små spår av bladen fick mig att anse att en hel måltid var lika förstörd som om någon sprutat flytande tvål på maten - till att knappt kunna vara utan koriander. Bara den här helgen har jag ätit en hel kruka själv (till varmrökt lax med avokado, tomat, mango och pressad lime)


Kartlägg din vardag i tid och pengar för att hitta dina spöken

Dessa bra och dåliga vanor, dessa potentiella suboptimeringar och tidstjuvar, hur vet man vad som är vad och hur upptäcker man de man inte ens vet finns. Jo man tittar på dem. Man mäter dem. Dagens tips är alltså helt enkelt att registrera dina aktiviteter. Om du tycker att du inte riktigt får gjort det du vill göra, börja då med att kolla noga vad du faktiskt gör idag.

Mät hur lång tid ett träningspass tar från entré till exit från gymlokalen. Mät förberedelserna runt omring i form av mat, packning, post workout och vila. Mät dina övriga aktiviteter; nyheterna på TV, planlöst surfande på sociala medier, kaffedrickande osv. Kartlägg hela dagen, veckan, månaden i tid och i pengar, så ser du nog några spöken du enkelt kan göra dig av med. Sen kan du fylla luckorna med vanor du faktiskt vill ha och som för dig närmare dina mål - vilka de än är.

Nu till dagens träningspass; orsaken till att jag för den här publika dagboken. Dagen gick som på räls med speedbänk med stopp, halvtung mark (tung för lördagar) och speedmark samt diverse.

Cykel, Level 15, 35 km/h, 200 kcal/10 min, 190 bpm
Bänkpress:20*20,40*10,60*6,80*5
Speedbänk: 95*9*3 (med stopp och explosivt upp)
Marklyft: 20*10,60*5,100*5, 130*5, 145*4,4,4,4
Speedmark (dead, speed): 115kg x8*3 (5:30min ca)
Shrugs: 100kg x15,12,10, hold: 30s
Vadpress: 100kg x40 (fortfarande värk i vaderna sedan förra fredagen; tufft från första reppen)
Biceps: 30kg x16,8,8
Rörlighet: hamstrings, vader, ljumskar, squat, ninja (quads, smalben)
Planka: 2 min

Järven från Jukkas, den pensionerade och bänkpressande hedgefondförvaltaren

Vi har en ny kille i klassen. Han heter Kalle och kommer från Jukkasjärvi...

HA HA HA *gapflabb*

Ja, det var lite tufft att börja hösten så, när jag var 8 år och minst och yngst i klassen och hade flyttat till ett nytt område. Det gjorde det inte bättre att alla andra var trygga inbodda medelklassbarn från ett av Västerås finare villaområden, att vi hade det lite sämre samt att storebror hade drunknat några veckor tidigare.

Sen hette jag inte Kalle heller, utan Karl-Mikael, vilket inte var mycket bättre. "Syding från Norrland; Järven från Jukkas". Dvärgen (jag var mindre än klassens minsta tjej) som tydligt uttalade hela orden, varenda bokstav och stavelse lite som en robot, t.ex. "bredvid" när västeråsarna och mina plågoandar uttalade ordet "brö'vä'" med ett gnälligt bräkande stön på varje vokal.

På den tiden kändes all uppmärksamhet och allt tilltal som angrepp och okvädingsord. Idag ger det mig istället styrka. Då var det emellertid dåligt att sticka ut, och det tog många år innan jag kom över mina mobbingtrauman och vågade vara mitt eget annorlunda själv igen. Vändningen kom när en av mina första flickvänner undrade om jag aldrig kunde vara spontan. Just då kunde jag inte det, men därefter... Ja, jädrar i min lilla låda vad spontan jag har blivit.

Nu däremot har jag blommat ut till något konstigt och bra. Det är inte så att jag försöker vara udda, men när jag märker att jag uppfattas som det blir jag alltid överraskad och glad och varm inombords. Och det är ofta.


Vem är Stor och Grofv?

Nu kan jag presentera mig för dig istället för trean i Västerås. Hej, jag heter Karl-Mikael och jag är nybliven pensionär, 42 år gammal.

Men jag tar det från början. Du har säkert redan läst en del på min engelska site, Improve, men här kommer det på svenska och med lite nya pikanta detaljer:

År 1603 föddes min gammelfarfar Erland Månsson i Visseltofta. Han blev 72 år gammal, vilket nästan var som gubben Noa på den tiden. Lite senare blev salig farfars farfars mor Sissa Påhlsdotter över 90, vilket också får anses ganska fläskigt för en kvinna född på 1700-talet.

Det är för övrigt ett släktdrag - alla blir gamla i min genlinje, även om ingen verkar ha korsat 100-strecket ännu. Men, morfars mor blev i alla fall 97 år och morfars far 96 år, så det finns hopp för mig om att bli först till 100 (fast pappa eller storasyster kan hinna före). Å andra sidan tror jag ju att modern teknik kommer göra att jag kan bli 200... och då menar jag 200 miljoner år gammal. Tur att det inte känns fel att sticka ut från mängden längre.

Jag hade inte tänkt gå igenom min historia från 1600 blankt och sen fortsätta med min vision för de kommande 200 miljoner åren, men som sista släktpunkt...:

Jag trodde att jag var släktens svarta får som pluggade ekonomi efter gymnasiet. Senare visade det sig att jag var den andra (min far var den första) i hela vår illustra familjehistoria som tog en akademisk examen (ehuru fortfarande bara ekonomi - om än från Handelshögskolan i Stockholm). DET är knappast svart-får-material.


En blev ekonom och en blev dömd för hor

Dessutom blev mormors farmors farmor Elna Niklasdotter dömd för hor år 1839. Åh, skammen... *skratt*. Som libertarian och allmän frihetsivrare och upprorsmakare är jag idag förstås för frihet till den egna kroppen, frihet att utöva vilka kroppsliga aktiviteter man vill så länge det inte skadar någon annan. Det inkluderar prostitution och droganvändning, för att tala klarspråk.

OK, tillbaka till huvudspåret. På 1940-talet föddes pappa i Malmö och mamma i Lund. De flyttade snart till Kiruna (LKAB) där jag och lillebror föddes i Jukkasjärvi församling 1972 respektive 1973. Storebror och storasyster hade fötts 1969 respektive 1970, men det var nog i Malmö eller Lund.

- Ja, det var samma mamma och pappa till alla fyra syskonen mellan september 1969 - augusti 1973.

1976 flyttade vi till Västerås och mobbingen kunde börja av de fattiga, konstiga, tystlåtna Sydings som pratade norrländska. Som tur var förstod jag inte riktigt att jag blev mobbad, och jag var aggressiv nog att slå tillbaka hårt och skoningslöst; fysiskt för fysiskt och psykiskt för psykiskt - min känsla för rättvisa var starkt utvecklad redan på mellanstadiet. Jag anser fortfarande att initiering av våld är i stort sett oförlåtligt.


Datorn till räddning

I januari 1982 fick jag en dator, en Sinclair ZX Spectrum och blev kär i den. Det var inte så att jag flydde in i den medvetet, men i praktiken var det kanske så. Nästan dygnet runt spelade, programmerade och cyklade jag runt i Spectrumcommunityn för att byta och kopiera spel. Jag lärde mig tålamod, uthållighet, kreativitet, engelska, matematik, symboltänkande, algebra, elektronik och programmering samt tränade min öga-hand-koordination in absurdum på Spectrums berömda gummitangenter.

En gång kortslöt jag minnet i datorn och fick löda om hela minnet; varenda litet ben på IC-modulerna skulle lödas försiktigt och exakt. En annan gång byggde jag en joystick av en golfboll, ett aluminiumrör, en hockeypuck och massor med aluminiumfolie och patchade in allt med tape och folie direkt till tangentbordsmembranet

PS: ZX Spectrum hade 48 000 byte i minne och det tog 5 minuter att ladda in ett spel på den från vanliga kassettband. Ofta kraschade inladdningen på sista tonen och man fick finjustera tonhuvudet mekaniskt på kassetbandspelaren, spola tillbaka bandet och försöka igen.

Omkring 1990 slutade Spectrum-eran för mig, men de 8 åren av fullständig hängivelse skapade den jag är idag, vilket jag faktiskt bara helt nyligen har insett.


Kunglig stipendiat och flaggbärare

Under min tid på Naturvetenskaplig linje, Rudbeckianska i Västerås, gjorde jag i princip tre saker: jag tränade (ninjutsu och styrketräning), jag pluggade och jag höll på med min Spectrum. Mina favoritämnen var matematik och fysik och mina framgångar där medförde att jag blev skolans flaggbärare på nationaldagen 1990. Då fick jag mottaga ett stipendium som bästa elev i Mälardalen under tre år i dessa ämnen, direkt ur kungens hand inför 10 000 jublande och flaggviftande Västeråsare.


Kemist?

Skoltrött som jag var valde jag Handels framför KTH .

(egentligen var förstahandsvalet en 2-årig kemilinje i Uppsala med sikte på att bli lärare eller möjligen nobelpristagare. Idén hade tänts något år tidigare då jag blev hedersmedlem i Svenska Kemistsamfundet efter att ha fått alla rätt på provet i organisk kemi vid uttagningen till Kemiolympiaden)


Handelsetta

På Handels valde jag en helt ny profil; en flummig oklippt västeråsare bland välstädade skåningar och stockholmare. Dessutom drack jag som en sjöman, snålade som den oäkta avkomman till en smålänning och en skotte och gjorde ganska dåligt från mig i skolan. Jag kallades för Handels hippie och många fler kommer ihåg mig än jag dem från min tid där 1990-94.

Efter första terminen skärpte jag mig dock och det hela slutade med att jag gick ut från skolan med högsta betyg i allt (eftersom grundkurserna första terminen gick upp helt i sammanfattningsbetygen). Jag hade emellertid inte skrivit uppsatsen när jag fick jobb... och när jag till slut slarvade mig igenom den två år senare, mellan två jobb, blev det enda plumpen i protokollet; G istället för VG (som var högsta betyg på den tiden). Det var emellertid fortfarande tillräckligt för att vara i topp mitt år.

Mitt första jobb var som mäklarassistent på Skandinavien Fondkommission där jag började i maj 1994 när den värsta ekonomiska krisen i mannaminne härjade i Sverige. Jag uppgraderades snabbt till analytiker med ansvar för framför allt PC-tillverkare, men i princip diverse medelstora företag inom medtech, kemi, bygg och IT. Samtidigt fick jag uppgifter inom modellbyggande, inköp och test av handelssystem, programmering och automatisering av backoffice, översättning, morgonrapporter, teknisk analys mm. Jag jobbade precis så många timmar huvudet höll för, men jag brände ganska snabbt och oundvikligt ut mig.

Normalt jobbade jag 80 timmar i veckan och ibland över 100. Jag sov ofta i soffan på kontoret för att få ihop fler sovtimmar. Under den här tiden levde jag på McDonaldsmat (jag hade rikskuponger till min feta lön på 13 000 kr i månaden) - inte sällan tre gånger om dagen. När jag jobbade sent fick jag gratis hamburgare, dvs varje dag. Jag gjorde inte det här för att bevisa något, för att komma någonvart, för att göra karriär eller ens för att behålla jobbet. Jag bara trodde att det var så här jobblivet fungerade. Jag kände ju ingen som hade jobb och jag hade fixat jobbet helt utan kontakter. Jag var lycklig och kände mig lyckad - om jag bara kunde få sova lite mer.

Den här tiden 1994-1996 präglade mig lika mycket som datortiden 1982-1990. Den lärde mig att bara fokusera på nästa lilla uppgift, nästa excelruta, nästa morgonrapport så blev ingenting övermäktigt, utan till och med ganska njutbart. Jag lärde mig alltså flow i praktiken skulle man kunna säga - om jag bara kunde få sova lite mer.

Jag tog inte ut en enda dags semester 1994 och 1995 utan sparade allt till årsskiftet, jul och nyår, 1995/96 då jag besteg Aconcagua (6959m) på gränsen mellan Argentina och Chile. Där träffade jag en flicka som jag nästan gifte mig med och flyttade dit för. I slutänden bestämde jag mig för att ta examen först och sen flytta dit, men under tiden hann jag ångra mig.

Jag fick då ett jobberbjudande från Swedbank 1996 och flyttade över dit med dubbla lönen, bonus, och ansvar för att bygga upp analysen av svenska IT-bolag. Jag var alltså plötsligt någon slags chef (fast utan anställda). Något år senare blev jag dessutom förstarankad analytiker i Sverige inom kategorin investmentbolag.


Från mobboffer till Sverigeetta

Precis som jag gick från mobboffer till flaggbärare i Västerås, gick jag från flumpelle och most likely drop-out till kursetta på Handels, och nu från springpojke till IT-analyschef (något skarvat) och Sverigeetta på två år. Jag verkar ha en osannolik tur och snubblar in vinsterna helt utan mening eller mål. Jag är i grunden lat och saknar ambition; i mellanstadiet drömde jag tex om att leva på socialbidrag resten av livet, och nu är jag ekonomiskt oberoende efter att ha jobbat stenhårt i 20 år.

Turen var inte slut där. Präglad av tiden på Skandinavien FK ville jag fortfarande helst av allt sova. Efter 4 år av haussande av IT-bolagen under kursuppgångarna efter Netscapes IPO 1995 var jag dels trött på branschen, skeptisk till aktievärderingarna och ville flytta hem till Västerås, ta ett vanligt 9-5-jobb och bara sova.

Då blev jag plötsligt erbjuden jobb som IT-analytiker på en nystartad hedgefond, Futuris (då VaagenGroven). Jag tog chansen, trots lockrop från diverse mäklarfirmor som ville bygga "dream team".

På Futuris började vi nästan omgående att blanka IT-bolag istället för att höja dem till skyarna... En total kovändning.


Hedge Fund of The Decade

Resultatet blev sjukt bra. Futuris vann de kommande tio åren ett tiotal utmärkelser, bl.a Morningstars Guld för 2001 eller 2002 och Eurohedges bästa hedgefond i Europa 2008 samt Årtiondets Hedgefond alla kategorier i Europa för tiden 2000-2009. Själv blev jag genom en kupp utsedd till VD 2005, vilket jag alltså kommer ha varit i 10 år när företaget upplöses och min anställning tar helt slut nästa år. VD-rollen var förstås utöver mitt partnerskap/delägare i bolaget samt roll som analytiker och förvaltare.

Jag minns med stolthet hur jag - manifesterande "udda" och "excellens" - inför 800 internationella branschkolleger på en prisgala i London tackade "long-only-flocken" som gjort Futuris vinst möjlig genom att lämna så stort utrymme för oss att blanka marknaden. När vi nästa år vann decenniepriset sprang jag genom publiken som ett flygplan, hoppade upp på scenen istället för att ta trappan samt gjorde Markoolios lårstretchdans medan jag snurrade runt på scenen. Prisutdelare var Storbritanniens före detta treasurychef som berättade att han skrivit historiens största check. Det skulle min förfader, horan Elna Niklasdotter, född 200 år tidigare, sett.


Vem är jag nu då?

Jag fick tio riktigt bra år på Futuris, men sen gick det sämre 2011-2013 och jag tappade sugen. I början på 2014 sa jag upp mig som förvaltare och sålde mina partnerandelar, men stannade tills vidare som VD för att göra övergången så odramatisk som möjligt. Faktum är att jag hade en sista osannolik tajming och tur, för mindre än 9 månader efter att jag sade upp mig så bestämdes totalt oväntat att fonden och företaget skulle läggas ned.

Jag är tydligen ändå fortfarande kvar, men eftersom fonden beslutade om nedläggning i September, och gjorde sina sista affärer den 8e samma månad, handlar det nu bara om en nedmontering av organisationen i sakta mak. Jag skriver anställningsbetyg och signerar fakturor samt säger upp avtal. I övrigt är jag i praktiken pensionerad och letar inte efter något nytt jobb. Som jag ser det är min yrkeskarriär över. Nu ska jag bara förkovra mig - läsa massa spännande saker och kanske förmedla mina insikter till bland annat dig.

Jag gillar teknik, astrofysik, astronomi, vetenskap, träning, problemlösning, optimering, fascineras av bioteknologi och nanoteknologi, funderar över utmaningarna med mat, vatten, luft, livslängd och mänsklighetens livsrum (vi måste flytta från jorden förr eller senare - åtminstone en del av oss).. På något underligt sätt har jag till slut blivit intresserad av filosofi, lycka, mindfulness, politik och ekonomi.

Jag är naturligt motvals, eller contrarian på börsnissars fikonspråk, och uttrycker mig gärna lite chockerande eller ambivalent medan jag hävdar att ordets etymologi gör att det egentligen betyder precis det jag menar att det gör när jag använder det. Det gör att min egoism är andras altruism och andra medvetna begreppsförvirringar. Men ibland tycker jag också verkligen annorlunda.


Vegetarian

Förutom min i många ögon alltför tidiga pensionering är kanske det konstigaste som hänt i år att jag har blivit vegetarian från att ha varit en av planetens största och mesta köttätare.

Oj, oj, oj. jag är imponerad om du läste ända hit i denna egodrypande text. Jag har verkligen inte skrivkramp, tvärtom har jag någon slags skrivdiarré; även om jag inte har varken tid eller inspiration räcker det med att jag börjar knacka ned ett stödord eller två och så blir det en hel uppsats.

Vem är du själv? Skriv gärna en kommentar eller anmäl din e-mailadress (uppe till höger) till sändlistan för nya inlägg.



Jag blev inspirerad av Styrkelabbet igår så jag stretchade baksida lår framför TVn hemma



torsdag 23 oktober 2014

Marklyft på morgonen

Jag är ingen fan av morgonträning. Jag är helt enkelt bara kraftlös innan jag kommit igång ordentligt. Det har visat sig gång på gång, inte minst på lördagar, att jag kan tro att jag är uppvärmd, att jag känner mig stark, att jag har positiva tankar... och ändå sitter förhållandevis lätta vikter som fastsvetsade i marken.

Idag skulle jag träna marklyft kl 10. Som tur var vaknade jag redan kl 7. Jag utnyttjade tiden till att mjuka igång lite hemma, inklusive foam rolling av hamstrings och ländrygg. Det kan ha varit hela skillnaden för passet gick problemfritt (om man bortser från att jag fortfarande har rejäl träningsvärk i vaderna från fredagens barfotalöpning).

Uppvärmning: 5 min löpband 10-15 km/h (det här är inte så farligt även om jag känner mig ospänstig pga stela och smärtande vader - att gå nedför trapporna till Kungsgatan eller Olof Palmes gata är desto värre)
Marklyft: 20x10, 60x5, 100x5, 130x5, 150x5,4,4
Biceps: raka handleder (lindad höger pga stukningen för en månad sedan) 35kg x12,10,7,6, 30kg x10
Dips +26kg: 10,8,6 (nu börjar det likna något i dips. Då kanske det är dags för bänkpressen att lossna också; 3x3x110 är inte så kul att harva på)

Post workout: 2L lättmjölk

onsdag 22 oktober 2014

Tonfisk Rydberg

Som nybliven vegetarian och med köttätande flickvän gäller det att vara lite kreativ.

Plötsligt dök orden "Tonfisk Rydberg" upp i huvudet och jag insåg att jag borde kunna göra en Biff Rydberg där oxfilén byts ut mot färsk tonfisk. Så ikväll ska jag testa det. Rapport kommer.

Bildrapport:



Det blev ganska gott, men tonfisk ska nog lagas enligt tonfiskrecept inte oxfilérecept





tisdag 21 oktober 2014

Trasig men stark - bra knäböj och OHP

GÅ ALLTID TILL GYMMET, har jag sagt

Det är ett bra råd

Visst ska man veta när det är dags att våga vila, men man måste också våga gå till gymmet när allt inte är på topp. Jag kan t.ex. fortfarande inte gå normalt sedan barfotalöpningen i fredags. Jag vaggar fram som en äggsjuk höna och grimaserar av smärta som en klen tönt. Bara trappan ned till gymlokalen var en utmaning idag - men jag tog mig i alla fall dit och gav mig chansen att börja träna bort träningsvärken. Dessutom gick det riktigt bra och nu är jag glad som en speleman.

Jag kom i god tid innan min träningspartner (han var borta förra veckan - han tänkte fortsätta jobba efter Futuris till skillnad från mig så han träffar folk som är intresserade av honom). Därmed hade jag gott om tid att försiktigt trampa igång vaderna och stretcha och mjuka upp ben och leder en stund.

Löpband: 7 minuter 5-10 km/h (maxhastighet är fortfarande ett mellanting mellan gång och jogging, men på torsdag kommer jag kunna jogga)
Knäböj (skulle vaderna störa balansen?): 20x10, 60x5, 80x5, 90x5, 100x5, 107.5x5, 107.5x5 (Härligt! Jag kände mig stark och i kontroll. Det här var mitt starkaste och samtidigt striktaste squatpass på mycket länge)
Overheadpress (stående militärpress): 20x10, 40x10, 55x9, 55x7x 40x15 (med stopp), 40x10 (även OHP gick bättre än på länge. Jag har fortfarande lindad handled pga stukningen för snart en månad sedan, men det gör inte särskilt ont. Kanske har jag kört med bättre form under konvalescensen och därför blivit starkare. Alternativt beror det på att jag ätit mer senaste veckan
Chins +21kg (kanske lite för tidigt med ökning från 16kg): 5,5,4
Mage: 20fk, 10fk, 30rc

Efter träningen svepte jag en liter mjölk som vanligt och gick sen hem för en portion quornfärs med färsk pasta:




måndag 20 oktober 2014

3 dagar med vader från helvetet

Så här i efterhand är det märkligt hur kroppen fungerar:

Jag kunde uppenbarligen springa 9 km utomhus i mina FiveFingers, inklusive rejäla spurtar på 22-23 km/h i mitten och på slutet. Jag kände förstås att vaderna blev rejält trötta vid 6 km, men jag kunde ändå springa på tårna hela vägen.

För att vara en nästan 90kg tung person som aldrig springer och särskilt inte utomhus (4km utomhus senaste 6 månaderna) eller med FiveFingers (hade lyftarskor senast) är det ändå klart godkänt och kanske t.o.m. lite överraskande i sig självt för vissa. Det är emellertid de följande dagarna som är mest konstiga.

Dagen efter (lördag) kunde jag genomföra ett normalt träningspass (inklusive 12 km/h på löpbandet) och dessutom pressa mig i marklyft och göra 5x5 på 110% av vad som annars verkade vara dagens 1RM.

Igår, söndag, däremot hade jag så ont i vaderna att jag låg på soffan hela dagen. Jag orkade till slut släpa mig till affären och tillbaka, men det var så smärtsamt att det tog en timme istället för 20 minuter. Jag är inte förvånad över att det inte gör så ont första dagen efter stresstillfället, men jag är lite fascinerad över hur kroppen fungerar.

I morse skulle jag in till Norrmalmstorg för att vaccinera mig. Normalt tar det 6-7 minuter att promenera dit. Idag tog det över 20 minuter, nästan 25 min. Efter vaccineringen var planen att gå till gymmet...

Dag tre var alltså fortfarande mycket värre än dag ett efter löpningen. Jag är fascinerad både över att kroppen kan ta i på ett sätt under löpningen som leder till så mycket problem senare och att problemen då inte kommer vare sig under löpningen, direkt efter eller nästa dag efter löpningen, utan dag två och tre. Då är det uppenbarligen kroppen själv som gör något på cellnivå som inkapaciterar den.

...Det gick att träna idag, men Mohammed vad jobbigt det var. Jag värmde upp på löpbandet på 5 km/h under en massa stönande och ojande. Sista minuten höjde jag till 6 km/h. Suck. Jag lyckades förstås inte göra riktigt vad jag skulle i vare sig mark, rodd eller biceps, men totalt sett var det inget bortkastat pass; faktiskt bara snäppet under ett normalpass trots episkt svag dagsform.

Löpband: promenad 5 min 5km/h (sista minuten på 6 km/h)
Bänkpress: 20*15,40*10,60*8,80*5, 90*5, 100*5, 107.5*4,4,3,3,3
Speedbänk med paus vid bröstet: 80kg x8*5
Skivstångsrodd: 20*10,50*10, 70*10, 80kg*10, 10, 10, 10, 9, 8
Biceps: 30kg *15,10,8,5,5
Rörlighet: squat och vader mellan seten

lördag 18 oktober 2014

Ibland stämmer att det som inte dödar härdar

Johan på Hjärnfysik berättar ofta om kroppens anpassning till stress. med stress menas då saker som löpning och styrketräning, men inte minst att äta smågiftig mat (som broccoli) eller frysa, basta samt att träna fastande eller med vätskebrist. Han har flera gånger påpekat det smarta i att ibland träna under suboptimala förhållanden för att härda sig och lära kroppen och psyket att ta i trots trötthet.

Idag fick jag mer än min andel av ovanstående - helt obeskuren. Nu hoppas jag att det härdar mig ordentligt.

Idag fick jag kämpa med följande:

Löpningen med FiveFinger-skor igår (bar överkropp, minimala shorts, barfota i barfotaskor) gjorde att jag knappt kan gå idag. Eftersom jag springer på tårna när jag använder barfotaskor tar vaderna extra mycket stryk. Jag stapplade således till SATS på Regeringsgatan och dubbelhaltade nedför trappan till receptionen. Tuff start.

Jag hade glömt vattenflaska så jag genomförde hela passet utan en droppe vatten. Jag brukar dricka 1,5L vatten under passet, delvis som ett lätt beroende, så det var riktigt jobbigt. Jag var törstig som en gnu (jag föreställer mig att de ibland är grymt törstiga under torktid på Afrikas savanner)

Jag var hungrig (även om inte jättehungrig..., men vätskebristen bidrog till känslan av tom mage)

Det ena gör det andra värre; för att inte bli torr i munnen när jag värmde upp på löpbandet andades jag enbart genom näsan, vilket gav lite extra syrebrist ovanpå allt annat. Med mina trasiga vader kunde jag emellertid bara hålla 12 km/h (jämför det med topptempot på knappt 23 km/h utomhus mitt under gårdagens löprunda)

Jag har stukad handled och kör med bandage. Även om det inte gör så ont så stör det lyfttekniken och den mentala balansen i marklyft och bänkpress. Det är t.ex. svårt att veta om jag verkligen håller symmetriskt.

Jag slet upp en valk under marklyftet och fick fortsätta lyfta trots blodvite. Efteråt sprayade jag rikligt med blå desinfektionsspray, tvättade med tvål länge med varmt vatten samt avslutade med alkogel. Om du råkade vara på plats och hörde svordomar från handfaten i herrarnas duschutrymme så var det bara jag som härdade mig.

Jag är inte mycket för positiv attityd. Ofta när jag tränar tänker jag att jag inte har en chans, att jag inte kommer orka, att jag ska ge upp. Ändå brukar det gå ganska bra, åtminstone hälften av gångerna. Jag tror att tanken på nederlag peppar mig att ge mitt yttersta. De gånger jag tvärtom är lite självsäker kan jag sakna det där extra som gör att jag lyckas utföra övningen.

Jag tror min negativa attityd fungerar ungefär som när löpare hela tiden tar sikte på nästa gathörn, nästa lyktstolpe, nästa träd, nästa 100 meter eller nästa minut - och lurar sig själva att de är klara bara de når dit. Det finns ju nästan alltid ork över för en spurt bara man vet att det är slut sen. Hjärnan sparar automatiskt alltid en reserv. "Nästan", ska man kanske tillägga, för det finns elitlöpare som kollapsat bara meter innan målgången på marathon.

Idag ryckte min negativa attityd mig fram och tillbaka i marklyftet. Jag var stel och trött i ryggen efter bänkpressen. Det kändes stelt och kraftlöst redan på 20kg i mark och blev inte bättre på 60, 90 och 110. På 130kg fick jag nätt och jämnt upp en enda repetition, lade ned vikten och tänkte:

"Det får räcka, jag kan uppenbarligen inte lyfta mer idag; det är bara att inse att jag lyfte tillräckligt i torsdags och sprang för hårt igår för att kunna marka idag. Jag får vara glad att bänkpressen gick enligt plan"

Jag hade alltså många och goda skäl att sluta marklyfta för dagen. Dessutom bestämde jag mig för det. När jag skulle plocka av vikterna kom så plötsligt en impuls att lägga på 142.5kg och försöka göra bara en endaste liten repetition. Efter ettan på 130kg var jag övertygad om att det inte skulle gå, men kanske hade kroppen ändå en etta i sig trots allt.

Vad hände? Jo, jag gjorde fem femmor: 5x5x142.5kg. Det är helt ofattbart för mig. Första lyftet i första setet var gristungt, men bara lite tyngre än ettan på 130. I toppläget bestämde jag mig för att det fick räcka..., men på vägen ned hann jag ändra mig och ville misslyckas på en tvåa hellre än bara ge upp. Så fortsatte det tills första femman var klar. Med en femma i kroppen ville jag gärna testa en till och när jag pressade mig förbi rep 2 och 3 och 4 och t.o.m. 5 så ville jag köra ett tredje set osv - då brydde jag mig inte om valken jag slitit upp utan bara att jag var på väg att göra 25 reps där jag trodde jag skulle misslyckas med en enda.

Av bara farten fortsatte jag med 6 set speedreps på 115kg (speed innebär explosivt upp, normalt tempo ned, dead stop i botten som vanligt, eventuellt omgreppning och sedan explosivt upp igen. 30 sekunders vila mellan seten från sista nedsläpp till första upplyft)

Dagens pass i sin helhet:

5 min löpband, andas genom näsan: 5-12 km/h, 800m
Bänkpress: 20*15,40*10, 60*8, 80*5, 100*5, 110*3,3,3
Speedbänk 92.5kg 6*3 med tydligt stopp vid bröstet
Marklyft: 20*10,60*5, 90*5, 110*5 (dö), 130*1, 142.5*5,5,5,5,5
Speedmark (115kg): 6*3 (30s setvila)
Shrugs: 100kg x1*15
Biceps: 30kg x 15+5+5 (15s vila)

Nu stapplar jag omkring hemma och stönar och ojar mig och försöker få i mig mat...

fredag 17 oktober 2014

Löpning!

Naken-Janne siktad på Haga! Madeleine traumatiserad.




Nej, då, det var bara jag som fick en idé att springa oklädd i höstvädret. Jag kan meddela att det var inga konstigheter alls; inte ens fingrarna blev kalla. Nej, inte alls; händerna blev faktiskt varma och svettiga.


Därmed har jag sprungit fem (!) gånger i år. Jag börjar bli en riktig storlöpare. Jag kanske måste ändra mitt "no cardio"...

Maxpuls 184 och snittpuls 165. Bästa tempo: 2:39 min/km (22,6 km/h); inträffar vid ca 1:05-1:10 i videon

Random stuff - musik som påverkat mig

Hur många av följande 20 låtar eller artister skulle platsa på din topp-20 genom tiderna? Det är är de 10 låtar plus 10 bubblare som jag just nu upplever har varit viktiga för mig under mina första 42 år.

Huvudlista 1-10:
Sisters of Mercy - Some kind of stranger 
Chris de Burgh - Lady in red
Britney Spears - Hit me Baby one more time
New Order - Blue monday
Dire Straits - Sultans of Swing
Beatles - Twist and Shout
Dr Dre - Still Dre
Xtina, Mya, Pink, Li'l Kim - Lady marmalade
Sinéad O'Connor - Nothing compares 2 U -
Samantha Fox - Touch me

Bubblare 11-20:
Magnus Uggla - Astrologen
Whitney Houston - I wanna Dance
Ebba Grön - Die Mauer
East 17 - Stay now
Peter Tosh - Legalize it
Survivor - Eye of the tiger
50 cent - In da club
X Model - Två av oss
USA for Africa - We are the world
The The - Infected

torsdag 16 oktober 2014

Marklyft

Idag gjorde jag första rena trippelfemman i marklyft på ett bra tag: 3x5x147.5kg. Handleden håller bra, men det är lite svårt att hålla greppet när jag är både svettig och har bandage, så idag använde jag magnesium i andra och tredje set.

Som vanligt på lördagar nuförtiden lade jag till fem minuter med speedreps i mark: 8x3x110kg. Jag kör mina speedreps explosivt uppåt utan att rycka, sedan lite halvlångsamt nedåt och tydligt nedställ. 30 sekunder vila mellan seten. Jag är ute efter bra bottendrag och explosivitet samt vana vid lyft från helt död position, vilket egentligen bara utförs i första reppen i varje set.


Dagens pass:

Jogg 10min; fyra intervaller på en minut vardera på 15,16,17,18 km/h, vila på 12 km/h i en minut mellan varje intervall
Mark 20*10, 50*8, 80*5, 110*5 (dö), 130*2 (dö), Kl 12:20,24,28: 147.5kg x5,5,5 (rg)
Speedmark 110kg: 8*3 (5 min dö). Klar 12:41.
Dips +21kg: 10,7,6 (allt över 20 ger höjning nästa gång) (12:58)
Biceps: 35kg x12,8, 30*8, 25*8, 20*8,8 (Kl13:10)
Mage: 25fk +10fk + 50rc +60sek planka

Passet tog 50 minuter från första tunga markreppen till sista bicepsreppen. Då tyckte jag ändå att jag vilade mycket mellan övningarna.

Min bästa humor om Arcam

Här kan man se mina 76 roligaste kommentarer på Flashback om Arcamaktien (under ett av mina många alias; Ture Masing). De löper från 23 oktober 2013 till idag, dvs ganska precis ett år.

Under tiden har aktien gått från 230 till 311 till 130kr, dvs först +35%, sedan minus 58%, totalt -43,5% för perioden. Jag har förstås varit negativt inställd till aktien hela vägen, men däremot inte till företaget. Företaget är intressant och spännande och har en ganska bra om än knappast unik teknologi. Allt detta påpekar jag i inlägg efter inlägg, men försöker samtidigt förklara varför ett plus ett fortfarande bara blir två - och inte tjugo.

Det är en ganska rolig historia om man orkar följa inläggen. Den innehåller de klassiska anhängarna och försvaren på temat "jag är långsiktig", "jag har inga prognoser", "värdering spelar ingen roll för framtidsteknologi", "jag har ingen aning om vare sig företaget, dess teknologi eller prognoser, men kursen har ju gått upp så jag vill också vara med" med mera.

Jag har sett de här historierna några gånger nu och i väldigt många olika aktier. Det låter alltid likadant och anhängarna är alltid lika aningslösa. Visst får jag "fel" ibland då en del företag köps ut till ännu galnare värderingar än de har på börsen. Ofta har jag fel interimistiskt, dvs kursen går upp ett tag till efter att jag har förklarat varför värderingen är orimlig och ohållbar. Då hånas jag och efteråt är det ingen som kommer ihåg varningarna utan då hoppar man på nästa tok-tok-tåg.

Å andra sidan, som Hussman säger, någon ska ju hålla aktierna så om jag övertygar någon att sälja blir det ju bara någon annan som får aktierna i knät istället.

Jag är fortfarande mycket negativ till Arcams värdering (inte företaget). Företaget gör knappt någon vinst och värderas till 7x omsättningen, 4.5x omsättningen nästa år - om de når de mycket höga förväntningarna. Som verkstadsföretag tror jag att de kanske kan nå 10-15% marginal och bör med tiden, när tillväxten avtar, stanna på en värdering på 1-2x omsättningen. Jag tycker därför att det är rimligt med en kurs på ungefär en tredjedel av dagens nivå, dvs ca 40-50kr snarare än 130. Tills vidare säger jag dock med glimten i ögat att så länge vi har nuvarande penningtryckarparadigm och fanatiskt positiva anhängare till Arcam kanske 100kr är en rimligare riktkurs (dock inte rimlig värdering).

PS: Arcams teknologi är inte unik. Det är en enkel elektronstråle, samma som i en vanlig svets. Styrsystemet och programvaran kanske ligger före vissa andra tillverkare för tillfället, men tro inte för en minut att de stora verkstadsföretagen eller konkurrenterna med laserteknik inte kan ta fram liknande produkter.




























Som stöd för svar på en fråga om börsen slänger jag in en graf på OMX också. Nedgången hittills i oktober syns knappt ännu...

OBS att grafen bara har med "botten" 2011, vilken torde vara ganska lätt att nå igen om nedgången rullar på. Tänk också på att det är under snabba nedgångar som all annan skit töar fram (pyramidspel, bedrägerier mm):







onsdag 15 oktober 2014

Sämst på att äta

Jag skulle ju minska på fastandet... och så här gick det:

Igår åt jag massor med start ungefär kl 11 och avslutade med pannkakor kl 22

Idag skulle jag äta frukost, men fastnade framför datorn till nu (13:36) och har således bara druckit lite kaffe än så länge. Och på så sätt blev det ca 16h fasta idag också. Nåja, bättre lycka nästa dygn.

tisdag 14 oktober 2014

Misslyckad

Improve / Always Be Bruce Wayne berättar jag nu lite om hur misslyckad jag varit i år.

Det är ingen depression på gång. Tvärtom. Misslyckandena är bara språngbrädor mot ett ännu bättre jag och liv.

Lockbete: både Van Damme och kuksockshärvan tas upp i inlägget.

Läser och tränar, försöker bli större, starkare och smartare

Idag läser jag:

Styrkelabbets uppmaning att undvika formglidning. Lura inte dig själv att du är starkare än du är genom att försämra utförandet. Den genvägen håller inte långt. Eller uttryckt på klassiskt gymklyschespråk: "Check your ego at the door" = "Lämna egot i entrén". Det senare gäller för övrigt även aktiemarknaden. Förresten, har du inte röstat på Styrkelabbet i Guldhjärtat, bästa blogg ännu? GÖR DET NU! Vem vet, han kanske slutar blogga utan uppmuntran.

Wait But Why om religion. Shit vad bra han är. Om du inte läst inläggen om prokrastrinering (att skjuta upp saker man borde göra) så gör det: Part One and Two.

Vitaliy Katsenelson om vad tusan som händer på marknaden och vad *** man ska göra nu?! Dessutom påpekar han i del 2 att svordomar inte hör hemma i hans texter.

Bob Janjuah (inga länkar, man måste kanske vara kund hos japanska Nomura för att få hans grejer) flörtar med en potentiellt stor korrektion i USA om S&P 500 beter sig på ett särskilt sätt de kommande fredagarna. Om S&P stänger under 1905 två fredagar i rad så kan korrektionen gå så lågt som under 1600, vilket också skulle stämma med mönstret när de tidigare QE-omgångarna avslutades.

Tynan: Jag hinner f-n inte med att läsa allt han skriver. Vilken idéspruta!

Och för dig som gillar långa insiktsfulla texter proppfulla med praktiska tips om hur du kan leva mer strategiskt, kolla gärna in Start Gaining Momentum.


Inte konstigt att jag kom iväg sent till gymmet och dessutom hängde kvar där ovanligt länge. Nåja, det var ett ganska bra pass igen och dessutom stretchade jag split för andra gången på kort tid (och andra gången sedan jag typ glömde av det i mars eller så)

Se Instagram för ett kort klipp på försiktig splitstretch mot väggen idag (det skyddar ryggen samtidigt som gravitationen ger en lagom och gradvis ingång i spliten)


Och till sist träningsdagboken:

Löpband: 4 minutintervaller på 17 km/h, vila en minut på 12 km/h mellan intervallerna
Knäböj, med utmärkt form: 20x10, 60x5, 80x5, 95x5, 105x5,5,5
OH-press (strikt): 20x10, 30x5, 40x5, 50x5, 55x5, 57.5x5, pushpress: 60x5, striktpress igen: 50x5,5,5,5,5
Chins +16kg: 8,6,5 (delar av ett set finns på Instagram)
Marklyft: 20x10, 60x5, 100x5, 120x4 (dubbel överhand), 135x4x4 (setvila 1 minut)
Mage: 20, 10+20, 20, 60 sekunder planka
Rörlighet: Squat, split, ljumskar


Chins:

Träna effektivt; minimalt för maximala resultat

Det här är en träningsblogg (men även finans, teknologi, futurism, filosofi och life hacking). Jag lyfter skivstänger varannan dag, inte alltid utan alkohol fortfarande rusande genom ådrorna. Efteråt dricker jag en liter mjölk. Inga dyra tillskott som ändå inte fungerar.

Jag kör få och enkla övningar, alltid med fria vikter. Jag tror på att träna mindre än alla andra, men smart, och på att njuta av all mat jag tycker om. Cardio är begränsad till 3-4h hundpromenad om dagen samt 15 minuter på löpbandet varannan dag.

Basen i min träning är något som liknar 5x5 i knäböj, marklyft och bänkpress, men jag kompletterar med lite fler och lättare i t.ex. militärpress, dips, rodd och chin-ups.

Mina stats: 44 år, 90kg, 183cm, 140kg bänkpress, 180kg (och 5x170), 155kg knäböj.

Utnyttja "Resurserna" här intill för inspiration. Själva bloggen nedan är annars bara en träningsdagbok samt lite filosoferande om hur man blir en bättre människa.

MOTTO 1: Aldrig kötta - Work smarter, not harder
MOTTO 2: Alltid vila - Träna kort och effektivt 1%, vila 99%
MOTTO 3: Cardio valfritt - Det behövs inte för deff, men en del gillar det. Hoppa över cardio och PW om du tycker att det är tråkigt.

TOO WEIRD TO LIVE, TOO RARE TO DIE