torsdag 31 juli 2014

Marknadsföring utan psykologiska trick

Victor Pride på Bold and Determined skriver om något som borde intressera mig, nämligen hur jag ska marknadsföra mig så mitt budskap kommer ut. Jag gillar dessutom hans ansats att försäljningstekniker och lurig marknadsföring är fel. En bra produkt är bättre.

I korthet säger han:

Be genuine. Be the real deal. Show real results. And let the fire spread.

Jahapp, men då så. Då fortsätter jag som förr och hoppas att det räcker med att vara mig själv...

Nja, jag tycker nog att det låter fel - och om det räckte så borde faktiskt min blogg vara mycket större (tycker jag själv). Men, jag orkar inte bry mig om att vara stor; jag bryr mig bara om att skriva ned vad jag tycker är viktigt, och hoppas att jag på så sätt gör minst en annan människas liv lite bättre.

Viljestyrka och disciplin genom att träna och avvakta lite med kaffet

Jag fortsätter att läsa ifatt olika bloggar. Barking bjuder på en godbit om disciplin, viljestyrka och träning... Precis motsatsen till mina senaste tio dagar:

Everyone wants a magic bullet. One pill that fixes everything. The closest thing in the area of willpower is what are called “keystone habits.”

The primary one is exercise. What’s so special about running or lifting weights? It doesn’t just give you more discipline at the gym…

It also makes you eat better. And helps you use your credit card less. And makes you more productive at work. And more patient with loved ones.

Han tipsar även om att inte använda viljestyrka så ofta utan förlita sig på vanor istället. Då finns det viljestyrka kvar för de riktigt svåra och oväntade tillfällena. Viljestyrkan måste ändå övas regelbundet, t.ex. lite varje dag. Inte mycket och inte konstant så du sliter ut den. Testa att sitta rak i ryggen ibland t.ex. eller skjuta upp den där kaffekoppen fem minuter i taget.

Roligt om Japan på WBW

Allt är inte roligt på WaitButWhy, men det mesta är intressant. Den pågående serien om resor till konstiga länder är liksom lite mysigt smårolig och finurlig och t.ex. den här delen av en mening om Japan fick mig att fnissa till:

...eventually replaced by a new system where a shogun, or military governor, was the leader, a system that would last 700 years and whose grand finale would be the Tokugawa shogunate, which ruled for 265 years and gets mixed reviews for creating a time of peace and unity but for also completely isolating Japan from the rest of the world like a weirdo, and whose rule ended in 1868...

Även en viktig kommentar för folk som vill resa till Japan:

In Japan, roughly 10% of people could speak enough English for us to crudely communicate, and with everyone else, it was mostly smiles and hand motions and bows. And because Japanese culture is so foreign to an American, communicating without language is even harder than it is in other places.

och mer om hur man för alltid kommer förbli en outsider i Japan

As my time in Japan went on, I began getting the very distinct impression that in spite of being treated wonderfully, I was not part of the club. Nor did it seem that anyone had any interest in helping me to join it. When it comes to anything beyond the Outer Shell—who the Japanese people really are, why they act the way they do, and what they’re thinking—I know about as much now as I did before my visit.

Given that my trip was short and I don’t speak Japanese, this isn’t a huge surprise—but what did blow my mind was talking to expats who had been living in Japan for years and spoke fluent Japanese. Without exception, each of them told me that the Japanese treat them like outsiders and that that’s not going to change. One of them was half Japanese, spoke the language without an accent, had lived there for the last ten years and was married to a Japanese man, and she said she was a permanent outsider after being raised in France.

Och bara för att det är kul, två minuters dokumentär om världens bästa sushikock och en kommentar om yngsta sonens restaurang:



There’s no menu, no appetizers, and nothing for you to choose. You get the same thing everyone at both restaurants gets: Jiro’s famous 18-piece sushi dinner, each piece prepared by the head chef and served very quickly one after the other

Löpträningsidéer i värme från Hjärnfysik

Alltid lika inspirerande Johan Renström skriver följande om hur man kan förbättra sin syreupptagningsförmåga genom träning i värme och med ont om vätska:

I en studie från Nya Zeeland tränade ett antal elitroddare fem dagar, 90 minuter per dag i ett rum där temperaturen var 40 grader och luftfuktigheten 60 %. De rodde med en intensitet så att kroppens temperatur inte översteg 38,5 grader. Syftet med träningen var överhettning, inte överansträngning. De fick bara 1 dl vatten att dricka under de 90 minuterna, tillräckligt mycket för att motverka känslan av att vara totalt uttorkad. En vecka senare var det dags för ett stort mästerskap och roddarna förbättrade sin prestation med i snitt 1,5%.

För några år sedan visade en amerikansk
studie att 10 dagars träning i varmt väder, 100 minuter per dag, förbättrade VO2Max med 5 % även i svalt väder.

Det verkar alltså som om kroppen mår bäst om den stressas lite lagom. Lite lagom uttorkad, lite lagom överhettad och lite lagom hög höjd ger bättre prestation då det gäller. Om kroppen alltid får vad den behöver, behöver den heller inte anpassa sig. Det gäller hjärnan också. När hjärnan slutar anpassa sig till nya utmaningar, krymper den. När man ger efter för det som känns jobbigt och nytt, då börjar man åldras.

Våga vara galen

Nytt inläggImprove idag (min engelska blogg).

Det handlar om att hitta sätt att bli så tokig eller få så mycket flow att man blir så mycket sig själv att man nästan blir någon annan. Detta skapar häftiga och roliga minnen som man kan njuta av efter flowet.

onsdag 30 juli 2014

Ibiza the story

Jag är tillbaka från Ibiza (fysiskt). Inlägg finns på "Improve"

söndag 20 juli 2014

Paus

Jag sticker till Ibiza en vecka och tar därmed totalt träningsuppehåll


Innan Ibiza...




lördag 19 juli 2014

Misslyckad och övertränad

Dagen blev inte som tänkt.

På det iofs orimliga schemat stod 1x132.5kg bänk och 5x5x155kg mark. Sen kunde jag freestyla utöver det.

Jag gick upp halv nio och orkade knappt släpa mig ut till köket för en kopp kaffe. Inte lovande. Jag kände mig trött och omotiverad, nästan sjuk. Efter kaffet och två avsnitt Veep blandade jag ändå till lite BCAA och packade gymväskan. Med blandade känslor gick jag mot SATS Regeringsgatan. Dels en "jävlar anamma"-känsla av att det här skulle bli ett sjukt bra pass trots utgångspunkten, dels en "fuck, fuck, fuck, vad gör jag här? Vänd!"-feeling.

Löpbandet började långsamt; 10 km/h kändes snabbt! Jag gjorde ändå som vanligt och stegade mig uppåt. Den här gången blev maxhastigheten, sista minuten, 16 km/h. Sen var det dags för marklyft. Uhhhh, det kändes inte rätt.

Jag värmde på 20kg, 50, 70, 100 och 120kg och lade sen på 140kg med tanken att jag kör en femma och sen ser jag om jag har lust att testa en femma på 150 också och sen kanske även 155kg så jag åtminstone har gjort en femma på planerad vikt... Det blev en tvåa på 140 och jag gav upp tredje reppen av ren uppgivenhet. Jag testade ett set till på 140, laddade rejält, och tänkte att "nu är jag nog varmare och mer taggad så nu drar jag upp en femma och sen kanske jag höjer och annars gör jag helt enkelt bara tre femmor här på 140... eller kanske fem". Jag taggade till, tog ett djupt andetag, började böja mig ner mot vikten... och gav upp utan att ens röra vid den. Jag var helt enkelt slut som marklyftsartist. Slut, uppgiven, trött, osäker i ryggen, ovillig...

Om jag inte diagnostiserat det tidigare de senaste veckorna så har jag definitivt gjort det nu: Övertränad.

För att ändå få genomföra ett pass med lite aktivitet i gick jag inte bara hem och surade utan fortsatte med lite spontana front squats: 20x10, 40x8, 60x8,8,8

Efter det blev det några set med ännu mer spontana cleans: 20x5, 40x5, 50x5 och 60x5,5,5

Och lagom efter det tyckte jag tydligen att det var dags för bänkpress, med trötta ben och motvilja i hela kroppen. Jag hann inte mer än värma upp på 20kg, 40kg, 60kg, 80kg och 5x100kg innan jag fick lite känningar i höger armbåge och definitivt insåg att jag är övertränad i alla stora lyft.

Jag avslutade med tre set biceps och fyra set mage samt lite stretch och stapplade sen mot dusch, affär och hem för att få något att äta och inleda en viloperiod.

Passet i sin helhet:

Jogg 5 min 10-16 km/h
Mark: 20x10, 50x5, 70x7, 100x5, 120x5, 140x2+, 140x walk over
Front squats: 20x10, 40x8, 50x8, 60x8,8,8
Cleans: 20x5, 40x5, 50x5, 60x5,5,5
Bänkpress: 20x10, 40x10, 60x6, 80x5, 100x5
Biceps: 30kg x15,10,8 (45s vila)
Mage: 15, 10, 30, 20
Stretch 5 min


Jag avslutar med en vardagsbild från gårdagens grill, bastu och vattenskoter:


torsdag 17 juli 2014

Synden straffar sig själv - och sen gör jag det igen

Först misslyckades jag i marklyft, vilket var straffet för att ha gått ännu en lång pod walk på morgonen (program om Craig Venter, Alan Turing, svenskarnas stöld av indianmark i slutet av 1800-talet, Fusion samt Bedövningsmedel/medvetande), solat och dränerat mig på balkongen några timmar och bara ätit frukost innan jag gick till gymmet omkring kl 18:30.

Pga missen straffade jag mig själv lite genom att köra 10 snabba set mark på 120kg (femmor med 30-60 sekunders vila mellan). Inget av ovanstående var särskilt smart eller produktivt, utom möjligen att jag fick göra 50 reps marklyft med oklanderlig teknik, dock på för låg vikt för att ge något.

Resten av passet gick emellertid som det skulle, med tre femmor dips på 30kg och tio snabba set biceps och till slut lite mage vilket var ett tag sen. Jag avslutade med tio minuters avmätt rörelseträning. En PT ropade "bra rörlighet!" och när jag skulle gå några minuter senare gick han ifatt och frågade om stretchingtips.

Jag har tänkt ganska mycket på frågor om rörlighet och stretching, men också kommit fram till att jag inte har något svar. Jag kommer skriva ett inlägg om rörlighet, men slutsatsen är ändå tyvärr att jag inte har någon patentmetod.

Dagens pass
Löpband, barfota: 5 minuter 10 km/h (jag glömde packa skor)
Mark: 20*10,60*5,90*5,130*5, 150*2, 160*1+, 0, 150*0, 120*10*5 (30-60s vila)
Dips +30kg: 5, 5, 5
Biceps:20,30,35,40,45, 40,35,30,25,20 (30s vila, 30-35s kör, totalt 10 min)
Mage: 20, 15+25
Stretch: 10 min ljumske, squat

Avslutning: 5x20 sekunder handstående mot vägg


Bland höjdpunkterna i dagens pod casts fanns:

Att Alan Turing, den artificiella intelligensens fader (Kurzweil kan sägas vara hans intellektuella arvtagare), tog livet av sig vid 41 års ålder pga depression av straffet han ådrog sig för homosexualitet. Ja Alan bakom Turingtestet och Alan som knäckte tyskarnas koder och därmed kan sägas ligga bakom de allierades vinst av andra världskriget. Förresten så tror inte grundaren till det årliga Turingtestet (startade 1990) att någon vinner innan hans planerade 50 år har gått, dvs han tror inte det finns en GAI innan 2040.

Att det tar 3 år bara att rent mekaniskt linda spolarna till magneterna som ska användas till fusionsreaktorn i Frankrike. Den planerades vara klar 2016, men nu är målet 2020 och de flesta (utom projektledaren) tror snarare på 2022-2023. Även årtalet 2029 nämns, vilket skulle vara 50 år efter projektstart och samma år som Kurzweil räknar med att en dator har uppnått mänskligt medvetande och kan övertyga flertalet om detta i hur långa konversationer som helst.

Att svenskarna som utvandrade till bl.a. North Dakota ovetandes i princip stal indianernas mark, med stöd av den amerikanska regeringen. Svenskarna var mer ägandeinriktade (indianerna hade inte ens begreppet markägande), bättre på att odla (vilket gav dem regeringens stöd och gjorde marken mer värd för dem än för indianerna) och mer administrativa och såg till att registrera sitt ägande (i motsats till indianerna som därmed förlorade eventuell mark när de dog)

Att forskningen om artificiell intelligens, vad medvetande faktiskt är och hur bedövningsmedel fungerar och kan göras bättre glider ihop.

Craig Venter har varit en av mina ledstjärnor sen han privat visslade förbi HUGO-projektet (kartläggningen av den mänskliga arvsmassan) och varje gång jag hör något nytt om honom imponerar han igen. Samma sak gäller folk som Kurzweil, Peter Thiel, Peter Diamandis och Elon Musk. Drexler kan också nämnas här (som tog över nanoteknologiledarrollen från Feynman), men blir nog riktigt stor först om 10-20 år. Hur som helst, Craig som konstruerade den första syntetiska cellen 2010 har jobbat vidare och är nu nära med den första skräddarsydda artificiella livsformen med minimal arvsmassa. Tanken är att hans organismer ska tillverka saker som plast av socker, vaccin mot nya och gamla sjukdomar samt bränsle som ersätter olja och kol. Han har även utvecklat bioteleportering där t.ex. koden för ett influensavirus mailades från Asien till USA och inom 12 timmar var återkonstruerat fysiskt och vaccin kunde tas fram. På liknande sätt tänker man sig att man kan maila koden för organismer till t.ex. bosättningar på Mars, organismer som kan tillverka mat, byggstenar, bränsle, syre, vaccin mm. Organismer man hittar på Mars kan förstås också mailas tillbaka till jorden och byggas upp här för studier som kräver mer mankraft och komplicerade apparater.

På eftermiddagen lyssnade jag också på podcasts om vad man ska ta med sig till Mars och det programmet knöt bra ihop med det om Venter. Slutsatsen var att ta med sig ett gäng provrör med skräddarsydda bakterier.

Det känns mer och mer som om de kommande 15 åren blir det mest intressanta i mitt liv. Sannolikt blir iofs de 15 åren efter det också riktigt häftiga, särskilt om allt fördröjs lite. Men sen väntar singulariteten och då är nog själva känslan "häftig" förlegad. Någon gång under de 30 åren torde vi ha löst problemen med artificiell intelligens, kartläggning av hjärnan, uppladdning till en dator, nanoteknologi och skräddarsydd biologi. Det ska bli riktigt kul att bli både odödlig, prova på hypersnabb intelligens samt se nanorobotar i arbete, kanske bygga en hiss av nanokoltuber eller diamant ut i rymden.

Craig, Kurzweil, Diamandis, Drexler, Musk: Jag hoppas på er. Undrar om man skulle maila dem och fråga om jag får jobba gratis...

onsdag 16 juli 2014

Utveckling istället för träning

Onsdagar är träningsfria, men det hindrar mig inte från att utvecklas. Faktum är att ju mer ledig jag är och ju mer jag distanserar mig från mitt tidigare jobb som förvaltare desto mer vill jag utvecklas.

Idag lyssnade jag på en podcast (via en systersite till Brain Science, nämligen Books and Ideas) om boken "Go Wild". Den tar upp en mix av ämnen (sömn, träning, utomhusaktiviteter, näring, variation) som har med vårt genetiska arv att göra.

Den bärande idén var att hjärnan behöver variation, överraskningar, utmaningar, obalans... och sen behöver den massor med vila. "Man kan inte sova för mycket" (så uppmuntra hellre dina tonåringar att sova till kl 2 på eftermiddagen än att de ska gå upp och mata hjärnan med samma dataspel dag efter dag och sova för lite).

Författaren John Ratey rekommenderar promenader i det fria för ökad kreativitet och balansträning. Han rekommenderar mindre glukosmättad mat och mer fett och mer variation (enklast är att byta ut juice, säd och majs mot massor med olika sorters grönsaker, frukter och nötter). Han rekommenderar att gå utanför sin bekvämlighetszon, oavsett vilken det är. Dansa, klättra, lyft stenar, stå på händer, håll föredrag... Gör saker som skrämmer och utmanar. Det är det vi har utvecklats för, inte för att göra samma sak dag efter dag, lite bättre hela tiden.

Kom ihåg att det inte är nyttigt med elitidrott, det är inte bra att bli bäst på något, för det kostar din hälsa och din mänsklighet även om det kan ge ära och pengar... Skratt, jag utvecklas mer och mer till en slags flummig allkonstnär som bara vill upptäcka, testa, utmana och framför allt sluta med allt som är monotont och upprepande. Jag får se hur länge saker som skivstänger fortsätter att intressera mig..., men kanske kommer jag lättare sätta nya rekord även där om jag släpper sargen (och stängerna).

Under morgonpromenaden lyssnade jag även på två podcasts om Transporter och om Fattigdom. Det var uppfriskande att höra att i stort sett alla biståndsprojekt i Afrika från 1970-2014 har misslyckats. Orsaken har alltid varit arrogans och okunskap som t.ex. när italienarna kom till Afrika och skulle plantera tomater och precis när de blivit mogna kom 200 flodhästar och åt upp allihop en morgon. Afrikanerna sa "där ser ni". Det läskiga är att varje projekt tror att det är tillfälligheter som gjort att just deras projekt misslyckats och därför mörklagt. Det gör att det funnits hundratals misslyckade projekt, alla misslyckade och mörkade. Ett totalt slöseri, t.o.m. kontraproduktivt, av flera tusen miljarder dollar de senaste 40 åren. Länk.

Transportavsnittet gav nya perspektiv på hur transporter måste ske i framtiden. Om det ska få plats t.ex. 5x så många bilar som idag var ska de köra och hur ska de parkera? Om alla människor som vill ska kunna åka bil, hur ska man lösa samåkning på ett bra sätt? Om vi inte längre kan använda fossila bränslen, hur ska fordonen ta sig fram? Finner du det det minsta intressant rekommenderar jag att kolla listan över podcasts från NPR TED radio hour och lyssna på Getting There.

Annars började jag ett nytt projekt igår (som idag av en slump råkade få stöd av mr Go Wild ovan); jag ska lära mig att stå och gå på händer. Jag började igår med fem enkla handstående mot en vägg efter mitt gympass igår. Jag filmade även dessa absolut första handstands för att kunna sätta ihop en utvecklingssekvens sen när jag kan på riktigt. Idag fortsatte jag med 100 fria handstående (10x10) i Johannesparken. Några avslutades med en kullerbytta, andra med handförflyttningar bakåt, ytterligare andra med all vikt på ena handen och nedstigning åt sidan och de flesta med att jag gick tillbaka samma väg jag kom ifrån efter att bara ha vänt på toppen i någon sekund.

Drygt en handfull av försöken ledde till att jag faktiskt stod eller t.o.m. flyttade omkring händerna i några sekunder. Det kändes som 10 sekunder men var nog snarare 5 (titta på sekundvisaren i fem sekunder så känner du hur länge det är).

Det här ska bli lika kul som att lära sig portugisiska; nya hjärnbanor, nya färdigheter. Jag öppnar upp mitt sinne efter 25 år av singulärt tänkande. #Limitless!

Tillägg kl 23:15
Det blev en promenad till ikväll och två avsnitt TED: Varför och hur vi ljuger samt Att överkomma svårigheter (bl.a. autism och schizofreni). Jag gillade inte minst forskningsresultatet att vi är ärligast i e-mail (sannolikt pga att bevisen finns kvar) och ljuger mest i telefonen (kan bero på att det går snabbt, att vita lögner är smörjmedel, att samtalet inte sparas, att man inte ser varandras ansikten)

PS: jag gick på oregelbunden kullersten istället för asfalt så ofta det gick :-)

tisdag 15 juli 2014

Lat eller smart som hoppar över marklyft

Jag är lat. Jag letar efter genvägar. Ibland vet jag dock inte om jag är lat eller inte och vilket av valen som egentligen är latast.

Marklyft stod sist på programmet idag. Tidigare i år började jag lägga till marklyft på tisdagar efter det ordinarie programmet med knäböj, overheadpress, chins och mage. Det är sällan särskilt lockande med marklyft samma pass som knäböj, men jag såg det som en genväg till bättre mark eftersom det stod i Russian Squat Routine att jag skulle marka tre gånger i veckan. Mark samma pass som böj var alltså baserat på lättja.

Idag var inget undantag; jag var inte alls sugen på mark. 5x5 i knäböj suger rejält och jag har bara gjort det i tre veckor så kroppen är inte riktigt van vid de sista seten ännu. Mark efter det är således inte kul alls. Ändå ställde jag in mig på att köra 6 set x4 på 145kg. Det är tänkt att vara ganska lätt och mest öva teknik utan at slita ut mig inför huvudpasset på torsdag. Jag gjorde en enda rep och tyckte att det var gristungt samt kändes fel i både ben och rygg. Visst hade jag kunnat göra en fyra, antagligen t.o.m 6st fyror enligt plan, men det hade slitit enormt.

Jag gav alltså upp efter denna enda rep. Var jag lat? Gör det torsdagens mark bättre eller sämre? Gör det mig till en bättre marklyftare på sikt? Jag vet inte. Hur fan ska jag veta?

Bra saker idag som inte har med träning att göra var tre avsnitt av NPR TED radio hour. Jag rekommenderar alla att lyssna på ett avsnitt någon gång då och då. Det kan vara ett utvalt avsnitt i dina favoritämnen (mina är typiskt teknologi och astronomi) eller så lyssnar du på allt och lär dig saker du inte visste att di ville eller borde veta. Jag lyssnade t.ex. på de tre olika avsnitten Kärlek, Samarbete och Rädsla idag. Jag har dock inga stora lärdomar att förmedla från just dem, men det smyger sig ändå in nya tankebanor i min kunskapsbank och personlighet.


Dagens pass:

Löpband 5 min 10-15 km/h
Squat: 20*10, 40*5, 60*5, 80*5, 95*5,5,5,5,5
Press: 20*10, 30*5, 40*5, 50*5, 57.5*8, 57.5*3, 45*11,10
Chins +15kg: 6,5,4,7 (sista setet utan vikt)
Marklyft: 20*10,60*5,100*5, 120*5, 145*1


PS: Never go Full retard




...som jag gjorde på den här AW:n på Ambassadeur (bilden är tagen ca 20:00) med en heliumballong runt halsen, konstiga glasögon och en riktigt utstuderad ful-gubbe-pose


måndag 14 juli 2014

Träning, TV och radio

Det är skönt att vara helt ledig. Jag förstår inte hur folk kan vara oroliga för vad jag ska göra med resten av mitt liv. Jag behöver tiden, all tid, till fester, bokläsning i solstolen, pod walks, bloggande, lärande.

Idag vaknade jag halv 9, gjorde två lektioner portugisiska i sängen och nådde Level 8. Jag gick upp och lade mig på balkongen med min Kindle och läste vidare i Greven av Monte-Cristo (nästan klar med bok 3) på franska. Sen förberedde jag min iPod med lite nya podcastavsnitt (TED radio hour, Brain Science, Discovery, Vetandets Värld, Språket i P1, Freakanomics, 60-Second Science, Science Talk, Radiolab och Nature) och gick ut på en promenad (90 minuter) runt Haga innan det var dags för "frukost" kl 13:30. Idag blev det 7 ostmackor och lite Whey80 för det var vad som fanns hemma.

Det bästa nya idag var ett TED-program om originalitet, kopierande och mixning. Det var kul att höra att Bob Dylan stal ca 2/3 av alla sina tidiga låtar i stort sett rakt av från andra folkmusiker och att vi alla är en slags livs-DJs som egentligen aldrig gör något originellt. Det är möjligen bara Gud med sin Big Bang som var originell. Den var emellertid sannolikt en kopia av oändligt många andra smällar som gett upphov till Multiversumet (temat för den andra podcasten jag hann lyssna på)

Jag smälte maten framför TV-serierna Veep och Hit The Floor (pinsamt). Igår däremot såg jag klart 8:e avsnittet av den viktorianska rysarserien Penny Dreadful samt började se skräckserien Hemlock Grove. Tidigare under dagen hade jag sett ifatt Continuum (säsongsavslutning). Annat jag följer just nu är The Leftovers, Fargo, "24", Revenge och Ray Donovan (andra säsongen börjar idag), med bubblare i form av Bitten, The Newsroom och Masters of Sex samt sista säsongen av True Blood.

Serier jag väntar spänt på nästa säsong är Game of Thrones, House of Cards, Vikings, Orange Is The New black,  The White Queen och kanske True Detective. Även kommande säsonger av Silicon Valley, Hello Ladies och Magic City ska bli kul att se. Jag har heller inte tillgång till Californication säsong 6 ännu, men den vill jag gärna se för att få lite closure på mannen som pissar bort sin talang, framgång och lycka i en underbart sliten f.d. lyxbil. Jag har också fått tips om att verkligen se den danska serien "Bron"

Ooops, jag räknade just upp 25 olika TV-serier som är aktuella nu. Tänk sen på de hundratals serier jag har på mitt historiska samvete. Då förstår ni att jag behöver mycket tid.

Bäst just nu är emellertid Kunskapskanalens nya serie "Människan sedd inifrån". Tyvärr finns bara fjärde=sista avsnittet kvar, men de är fristående så se åtminstone det innan det tas bort om en vecka ungefär.

Dagens gympass:

Jogg 5 min 10-16 km/h
Bänk: 70*5,5,5,5, 90*5, 100*2, 110*2, 115*3,3-,2-,2-,2 (missarna var pga felaktig bana eller istötning, men jag fixade iaf sista 2:an)
Skivstångsrodd: 20*10, 50*5,70*5, 90*5, 100*5, 100*5, 85*10,9,9 (höjning i de tre avslutningsseten från 80 till 85kg)
Biceps (7 set 10-5 reps, 30 sek vila): 20,30,35,35,30,25,20
Cleans: 20kg x5, 50kg x5,5,5 (bonusövning; svårt vara explosiv)

Annars händer det saker med mitt bloggande. Jag har dragit igång en systerblogg på engelska som blir mer filosofisk och inriktad på personlig utveckling än den här.

söndag 13 juli 2014

Fettmätning med FatTrack PRO

Jag har nämnt min Fat Caliper tidigare. Så här ser den ut och så här kan den bl.a. användas:

Egentligen ska man ta ett tiotal olika mått varje gång och räkna ut sin fettprocent. Jag tar dock genvägen att helt enkelt mäta det enda jag bryr mig om - magfettet och kärlekshandtagen. Det spelar mig nästan ingen roll om jag har 6% eller 16% kroppsfett så länge jag inte är för fet över magen och midjan. I praktiken betyder det emellertid att jag håller mig på 8-11% för då både mår jag bra och musklerna framträder hyggligt.

Normalt mäter man vertikala veck, men just kärlekshandtagen kan vara intressant att mäta horisontellt också. Det är svårt att mäta exakt när det gäller mått under 3mm eller över 13mm; det kan diffa på flera millimeter bara någon cm från stället man mätte på senast. Därför mäter jag typiskt 5-10ggr och försöker få en känsla för om det ändrats senast senast.

Just nu får jag mest 17-18mm i vertikala veck på mitt normala mätställe på baksidan av kärlekshandtagen i höjd med naveln, men på det ställe jag kan samla upp mest fett, något nedanför, kan måtten bli så höga som 22 mm. De horisontella måtten blir ganska konsekvent 20 mm, men där det är som absolut fetast, svårast att vika skinnet och att mäta kan det bli 27mm. På det fetaste stället på magen, bredvid naveln, får jag 10mm både vertikalt och horisontellt - det är samma mått som en penna eller min lillfingerspets. Som lägst har jag haft 5mm på magen och 13mm på handtagen, men då luktade jag ammoniak...




Ensamhet gör mig bättre

Inget går upp mot mänsklig interaktion. Det är där magin skapas.

Samtidigt finns det annat lärande som görs bäst ensam och kanske inte görs alls utan ensamhet.

När jag är ensam går jag ibland promenader och lyssnar på radio (podcasts). Idag är en sån dag.

Under 90 minuter fick jag gå en mil i vackra omgivningar och samtidigt lära mig om bl.a. lokalsinne hos olika arter, modern röstsynthesizerteknik (du kan också donera din röst), den globala kvävecykeln och jakten på den heliga graalen - en syretålig kvävefixerande bakterie, vikten av att lyssna aktivt och att träna/nollställa örat på tystnad (gärna 3 minuter sammanhängande om dagen).

Jag tänker inte förmedla här vad jag har lärt mig. Poängen är ATT jag använder ensamheten till att utvecklas, att lära mig, att bli en bättre människa. Det här är INTE en del av en djävulsk plan eller långsiktig strategi.

Jag gör det för att jag mår bra av det. Det är skönt för hjärnan med precis lagom motion helt enkelt. Att göra det samtidigt med en lagom promenad är också skönt, effektivt, smart och evolutionärt logiskt (se Hjärnfysik för mer om rörelse, hjärnans uppbyggnad och inlärningens mekanismer).

Några av mina favoritprogram är TED radio hour, 60 seconds av science, språket i P1, Discovery, Nature, Brain Science, Science talk, Vetandets värld, Freakonomics.

lördag 12 juli 2014

Mark 5x5 bl.a.

Nu kan du sluta vara orolig. Jag genomförde ett gympass idag, med start 12h efter sista drinken och hemgång inatt. Innan du klagar kan jag lugna med att jag var mycket mindre berusad än jag brukar, trots mina 50cl sprit.

Jag höjde löpbandet till som mest 20 km/h för att få fart i benen inför marken. Sen var jag taktisk och började med just marklyft eftersom jag visste att jag ändå inte skulle orka göra något vettigt i bänkpress. Som bonus idag, lade jag till lätta front squats och mycket lätta frivändningar på slutet för att helt enkelt få böja benen fler gånger och öva teknik och explosivitet.

Jag körde 5x5 i alla övningar idag (även om jag inte orkade i mål i marklyft - som ändå var klart bättre än de senaste 3-4 gångerna. Lynchburgen måste gått rakt ut i markmusklerna. Eller så var det alla chips.)


Jogg: 5min 10-20 km/h
Marklyft: 20*10, 60*5, 90*5, 110*5, 130*2 (dubbel överhand), 140*2 (rev grip), 152.5*5,5,4+,3,3 (A for effort; totalt 20 reps på arbetsvikt)
Bänk: 20*20, 50*10, 80*5, 100*5,5,5,5,5
Front squats: 20*8, 50*8, 60*5,5,5,5,5
Biceps: 20*5,40*5, 45*5,5,5,5,5
Frivändning: 20*5, 40*5,5,5,5,5


Första markfemman (fortf full?)


Sista frivändningssetet (nykter nu?)


Nu grillar jag och förbereder en jätteladdning pommes i min ActiFry!

Thaiboxning och fest

Klockan fyra gick tjejen upp i sin första thaiboxningsmatch (hon började träna i mars för Stockholm Comrades). Ungefär kvart över fyra ringde hon och hade golvat den andra tjejen efter ungefär en minut, trots omkring 4 kg undervikt. Bra start på dagen.


Lite senare blandade jag till ungefär en liter Lynchburg lemonade med 2,5dl whiskey och 2,5dl triple sec som bas, dvs 50 cl 40%-ig sprit, hällde ned det mesta i en PET-flaska som jag la i frysen och drack resten som förfest. Gott.


Jag drog på mig den nya måttsydda skjortan från Tailor Store samt manschettknapparna som jag fick i present för en vecka sen och tog tunnelbanan till Bergshamra för vidare skjuts till 44-årsfesten


Ny skjorta

Hundmanschettknappar


Festen var som fester är; folk, mingel, massa snack och snacks samt ett klibbigt plastglas i handen:

Födelsedagsbarnet


Det ser ut som om vi har roligt



 Sa jag nåt konstigt nu?

Yep, det är min rygg i den randiga skjortan





Jag hittade nya kamrater. Den här verkade pålitlig


 Jag gick kvart i tre. Lagom. Idag blir det marklyft.

fredag 11 juli 2014

Se upp jojobantare!

Marek på Mythbusters och Träna Styrka reder ut varför du inte ska säsongsbanta.

Det handlar om hur uppblåsta eller urblåsta dina fettceller är efter snabb viktuppgång eller -nedgång och hur det påverkar utsöndringen av mättnadshomonet leptin i kroppen. Dessutom, när du är nedbantad är kroppen inte bara hungrig och extra benägen att fylla befintliga fettceller, den vill dessutom skapa nya fettceller när den får energi igen.

Då får du fler och tommare fettceller som vill bli fyllda (skickar ut extra lite mättnadshormon) och innan de är fulla igen förblir du hungrig och sugen. När de är fulla är du fetare än förr eftersom du nu har fler fettceller.

Dessutom påpekas att problem i hypotalamus kan göra den mindre leptinkänslig (och dig mindre mätt). En lösning är att äta omega3-tillskott för att minska inflammationsbenägenheten.

Återigen är svaret att äta lax, makrill och omega3-tillskott.

Sammanfattning

När D&P frågade om en intervju fick jag idén att sammanfatta en del av mina erfarenheter och tips, så här kommer "The Summary" (del I)

Känn dig själv

Det är det största, viktigaste, men också mest komplexa och svåraste rådet att följa. Det är lite som "var bara dig själv", vilket för det mesta och för de flesta inte funkar särskilt bra. Man måste ju till att börja med veta vem man själv är och för det andra välja rätt "själv" för situationen. Det ÄR skillnad på vem man är i interaktion med en hund, ett barn, en flickvän, en kollega, en potentiell arbetsgivare...

Om du inte känner dig själv är det svårt att veta vad du faktiskt vill, hur du ska interagera med andra, hur du ska kunna hävda din plats mm.

Hur känner man sig själv?

Mitt tips är att pröva massa olika aktiviteter och vara uppmärksam på vad man gör och hur man känner. Mindfulness är inte bara flum, det är att vara med i nuet på allvar utan att tänka på det förflutna, gräma sig inför framtiden eller på annat sätt grumla upplevelsen du har i ögonblicket. Sök flow, dvs känslan av tidlöshet, av att det du gör fungerar friktionsfritt, av rent, njutbart lärande... Det är nästan omöjligt om du gör två saker samtidigt (ja, om du nu inte försöker lära dig att t.ex. cykla enhjuling och jonglera samtidigt, men det räknas bara som en sak)

Gör bara en sak i taget och gör det fokuserat. Jag har ett naturligt fokus (på gränsen till autistiskt) och blir sällan störd av mig själv, så det krävs att utomstående aktivt avbryter mig för att stoppa ett pågående flow. Det kan vara störande för min omgivning när jag går in i mitt flow och ignorerar omvälden, men ännu mer störande för mig när jag blir avbruten. Till slut blev finansmarknadens ständiga avbrott för mycket för min harmoni och jag klippte banden i våras, vilket i praktiken var detsamma som att frivilligt säga nej till en nästan given förmögenhet (till). När jag insåg att jag hellre bestämde över mitt flow, även om mina gamla kolleger blev miljardärer, än fortsatte att sälja mina år till marknaden var det inga problem att hoppa av. Många kan dock inte förstå hur man avsäger sig alla pengar, förmåner och status som kommer med att vara förvaltare på en framgångsrik hedgefond.

Svaret är förstås att jag kände mig själv och inte lät mig påverkas av vad andra tycker.

Var inte upptagen. Att vara upptagen implicerar at någon annan styr. Du kan förstås ha massor av månatliga aktiviteter och ha en full agenda, men låt ingen annan kontrollera din tid eller få dig att stressa. Visst kan frivilliga aktiviteter i kombination med force majeure göra att du vill stressa för att hedra ett åtagande, det är bara artigt och hänsynstagande, men försök undvika det. Kanske är det t.o.m. bättre om det är det sanna du som kommer fram lite sent än ett stressat du som kommer i tid.

Att vara upptagen och ha bråttom eller skylla på att man är upptagen är inte bra. Att däremot ha en aktiv vardag och välja bort eller senarelägga vissa aktiviteter är bara att rekommendera. Om du känner dig hetsad, stressad eller upplever att du har bråttom och inte hinner njuta av nuet och uppleva flow så ofta som möjligt borde du lägga om ditt liv.

Fråga dig själv vad som är din kärnidentitet, vad du inte kan vara utan om du fortfarande ska kunna kalla dig för du. Om det är en sak, t.ex. din klocka, bil, hus eller liknande, saknar du sannolikt fotfäste och självkänsla. Du är med Juuls språkbruk fast i självförtroendefällan där du bygger din identitet på vad du har och vad du kan göra snarare än på att du som person har ett värde i sig själv. Jag är inte perfekt på det här området, långt ifrån. Jag har definitivt byggt en del av min identitet kring prylar, utseende, kunskap och liknande, men jag börjar så sakteliga hitta ut från självförtroendet och in i självkänslan. Att sälja lambon och säga upp mig är två manifestationer av mitt tillfrisknande.

Känn dina problem, diagnostisera dem korrekt. Utan identifiering är det svårt att hitta rätt lösning. Vad är du (trött, ledsen, irriterad, uttråkad, olycklig, svag, fattig, stressad, sjuk varje år...)? Varför är du det? Eftersom det här är en styrkeblogg ligger det nära till hands att fundera över "varför blir jag inte större/starkare?". Tränar jag för mycket, för lite? Varierar jag tillräckligt och på rätt sätt? Fuskar jag med formen, lurar jag mig själv? Äter jag rätt; har jag testat att ändra mathållningen? Sover jag tillräckligt? Dricker jag för mycket alkohol?

Det duger inte att bara ondgöra sig över att "Jag blir ju aldrig starkare, rikare, smalare!" utan att tydligt och konkret analysera problemet och identifiera potentiella förbättringspunkter. Det här gäller oavsett om det är att du är svag, singel eller blir förkyld varje år. Använd internet och ditt kontaktnät och ta reda på vad du ska göra åt saken.

När jag tröttnade på att bli förkyld minst en gång varje djävla år öppnade jag sinnet för lösningar och hittade omega3-olja och D-vitamintillskott, läste på ordentligt, förstod inflammationsproblemet, hittade rätt leverantörer och slutade vara sjuk. Jag kan förstås fortfarande bli smittad, men mina omega3-rika cellväggar släpper igenom mycket färe angrepp och kroppen har fler lediga och starka resurser att bekämpa de angrepp som faktiskt sker. På köpet fick jag med mig att kroppen orkade med (och ville ha, nästan krävde) fler träningspass varje vecka eftersom jag återhämtade mig fortare.

Känn dig själv
Känn dina problem


Det får räcka för den här gången. På resten min lista av råd, tips och tankar kommer ämnen som:

Belöningar?
Medveten livstopografi
Undvik saker, sök upplevelser
Hata inte. Lär.
Läs (och skriv), men läs aldrig fort
Testa nya saker, experimentera, ta risker
Säg ja, bara gör varje gång du funderar på att vara inaktiv. Men våga säga nej.
Sitt mindre
Mina bästa bloggtips och andra nätplatser
Inse att du aldrig vet
Våga vara tyst i förhandlingar
Våga ställa samma fråga många gånger
Mina bästa boktips (för lärande, för nöjes skull, för business)
Mina idoler (ja, Kurzweil, Schiff och Hussman är med)
Börstankar (våga stå utanför nu eller kanske t.o.m. gå kort)
Finansportföljkonstruktion (Quattro Stagione, BLSH, BAH)
Mina favoritforskare och vetenskapsresurser

Och så tankar om vem jag är:
Gamma
No drive
Happen into habits
Compulsive
All is luck
Quitter that continued
Myopic, no plan
Lazy
Aconcagua, training, injuries, awards
Short cuts

torsdag 10 juli 2014

Varma marklyft och heta VVR

Som vanligt den här sommaren har jag (bara) ätit två gånger idag. Frukost vid halv två (mackor och havrefras) samt middag vid 19-tiden (vietnamesiska vårrullar på lax, jordnötter, färsk koriander, chili, groddar, gurka mm). Nja, det är inte hela sanningen, för till morgonkaffet tar jag en liten drink med Whey80 och direkt innan och efter gymmet dricker jag BCAA (plus en liter mjölk efteråt).

Mellan måltiderna fick jag till ett riktigt svettigt pass på SATS Regeringsgatan (och innan dess förstås en solsession på takterrassen medan jag fortsatte att traggla mig genom 2000 sidor Greven av Monte-Cristo på franska).

Passet skulle bli en slags test efter några slitsamma squatpass och misslyckade och trötta markpass. Faktum är att det nästan höll hela vägen. Jag skulle göra 3x5 på 157.5 kg (samma som jag skulle göra senast, men då det mest blev massa tvåor och ettor, men totalt 15 reps). Om det inte hade varit för mitt svettiga grepp så skulle det iaf blivit en femma i första set. istället stannade det vid två fyror och en trea plus samt några desperata och misslyckade direktförsök för att göra trean till en fyra. och till sist en avslutande etta bara för att det hela skulle likna 3x4 om än inte 3x5. Ändå godkänt.

Dips med 28kg-hantel blev en tung historia. Jag vet inte varför jag var trött på att pressa, men det blev bara femmor i stort sett. Biceps blev som vanligt nuförtiden ett gäng set med kort vila och fokus på anspänning hela setet. Tydligen 11 set med mellan 5-10 reps i varje. Avslutningsvis tre set mage utan vila mellan. Totalt 60 reps. 

Jogg 5min 10-15 km/h
Mark 20*10, 40*5, 70*5, 100*5, 130*3, 150*1, 157.5*4, 4, 3+0+0, 1
Dips +28kg: 5,5,6 (segt, tungt, klumpigt)
Biceps: 20,30,35,35,35,30, 30,25,25, 20,20 (1/2 minuts vila)
Mage: 20+30+10 (ingen vila)

onsdag 9 juli 2014

Adenosinmax efter stranden

Tisdagens pass satt långt inne. Hjärnfysik skulle varit stolt över mitt adenosinmax efter 1h promenad till stranden, 1h tillbaka, 3-4h i solen - och efter alltihop... frukost kl 17 med en vikt på bara 87,25 uttorkade kg.

Med denna uppladdning halvsov jag i soffan till kl 18 och packade sen gymväskan för knäböj, press, viktade chins och marklyft samt mage. Behöver jag säga att jag inte var pigg och fräsch? Som tur är är jag så rutinbunden, så lat att jag inte kan tänka mig att byta rutin, så sugen på genvägar att jag nästan måste träna för att fortsätta vara en tränande. Jag vill ju ha en fräsch och funktionell kropp på minsta möjliga insats; då måste jag få mina få schemalagda timmar varje vecka. Min genväg.

Uppvärmningen kändes tung. Squat ännu tyngre. För att inte tala om front squats; jag ville verkligen inte köra dem efter de svettiga böjarna. Det blev inte bättre av att jag tappade bort skåpnyckeln och började springa om kring i lokalen. Springandet tog tid, tog rytm... och den försvunna nyckeln skapade oro.

Ändå körde jag squats enligt plan och front squats utöver plan. Inför de viktade chinsen rann det om mig och jag var matt och darrig. Som tur är visste jag att biceps/rygg oftast är fräscha efter böj även om kroppen känns slut. Efter chinsen däremot tänkte jag att det nog t.o.m. vore dumt att gå på marklyft. Jag hade faktiskt fortfarande känningar i ländryggen från de senaste alltför tuffa passen.

Ändå fick något mig att ställa mig där och i alla fall testa att dra en lätt vikt med idén att jag iaf kunde öva teknik och få fler reps under bältet oavsett vikt... Men så tog tog jag en vikt till... och sen en till och en till och plötsligt var jag uppe på arbetsvikten 145kg och gjorde mina "lätta" tvåor enligt plan.

Mage hade jag gett upp att köra förstås, men på vägen till omklädningsrummet fick jag en oväntad impuls (hur den kan vara oväntad vet jag inte, men det är liksom inte jag som styr) och lade mig och inledde med 25 fällknivar och sedan utan vila 25 crunches med raka ben och 10 avslutande vanliga situpscrunches.

Uppvärmning: 5 min 10-15 km/h
Knäböj: 20*10, 40*5, 60*5, 70*5, 92.5*5,5,5,5,5, front squats 72.5*5,5
Press 20*10, 30*5, 40*5, 50*3, 57.5*7, 5, 45*11, 8
Viktade chins 15kg: 7, 5, 8 (sista setet utan vikt)
Deadlift: 60*5, 100*5, 120*5, 145*2,2,2,2,2,2
Mage: 25+25+10

måndag 7 juli 2014

Träna på att träna när det är svårt

Det blir lite udda mathållning nu på sommaren. Fastan drar lätt ut på tiden och när jag väl äter blir det improviserat. Så länge jag inte tappar för mycket i vikt är det nog ingen fara. Dessutom ger det möjlighet att träna på att styrketräna under icke-optimala förutsättningar.

Idag åt jag t.ex. 50g jordnötter till frukost/lunch mellan 13-14, ungefär halvvägs in i "solpasset" 10-15 på balkongen och i Rålambshovsparken (vari ingick 2x35 min promenad för att ta sig dit och tillbaka).

Efter solandet blev det en grillad 125g lammkorv med ketchup, senap och bröd ca 15:30 samt en portion havrefras med mjölk och banan. Då detta fått smälta gymmade jag 17:30-18:30 enligt följande, vilket jag är nöjd med:

Löpband 5 min 10-16 km/h
Bänkpress: 20x10, 40x10, 60x10, 80x5, 100x5, 112.5 x 4,4,4,4,3, 100x6 (på schemat stod egentligen 5x5x112.5 men det visste jag egentligen skulle vara omöjligt. Med pass hade jag kanske satt en eller möjligen två femmor)
Skivstångsrodd: 20x10, 40x10, 60x6, 80x5, 100x5, 100x5, 80x15, 80x10, 80x9 (svettigt så in i Spanien)
Biceps: 20,40,35,30,25,20 (på totalt 6 minuter, dvs 6 set à 30-35 sek med fem vilor mellan à 30 sek)

Till sist, häromdagen skickade Mike på Danger & Play ut mail till sina följare och bad om livsstories. Jag författade min story på lite snabbt innan jag hämtade lunch - och ett dygn senare ville Mike publicera den på hans blog. Nu ligger den där, med kommentarer och allt :).


söndag 6 juli 2014

För sliten för träning

Lördagpasset blev dåligt. Jag missade helt i mark, halvmiss i bänk och avslutade med en standardomgång för biceps.

Jag har massor med undanflykter: ny benregim i tisdags slet ut benen på ett ovant sätt, extremt slitsamt markpass i torsdags med på lördagen peakande träningsvärk i ländryggen, tunga viktade dips i torsdags som triceps och bröst inte hämtat sig från. Kort sagt, jag hade inget på gymmet att göra igår - åtminstone avseende bänk och mark eftersom de relevanta muskelgrupperna redan var körda i botten.

Trots att jag knappt kunde tvätta ansiktet på morgonen (jag orkade inte hålla uppe ryggen pga träningsvärken) så fastade jag först till ca kl 12:30, åt frukost och drack kaffe, solade på balkongen mellan 10-14 och gick till slut mot gymmet kvart över två. Solad, dehydrerad, fastad, musklerna körda i botten... Perfekt läge för att öva på att köra under dåliga förutsättningar med andra ord.

Löpband 5 minuter 10-15 km/h
Bänkpress: 40x10, 60x10, 80x5, 100x5, 110x3, 122.5x2-, 2- (och även om min passare sa att hjälpen var obefintlig i första setet och inte så farlig i andra setet vet jag att jag var chanslös)
Marklyft (för mig tar låren slut av bryggan i bänk så nu visste jag att jag skulle vara svag i mark, men tänkte att med lite vilja borde jag klara av mitt "lätta" 5x5-pass): 20x10, 40x10, 80x5, 120x5, 140x3, 152.5x2+, 2, 0 (totalt fiasko med andra ord, men så här i efterhand fullständigt rimligt utfall)
Biceps: 20,40,40,40,40,30,30,30,30,20 (tio set, 5-10 reps/set, 30 sek vila mellan seten, fokus på anspänning)

Fredagen bjöd på lunch på Meatballs på söder och middag på Nytorget 6 - också det på söder (på samma gata och tillhörande samma koncern faktiskt), men jag tycker jag sköter operation fat camp hyggligt. Jag åt kanske en daimglass på kontoret häromdagen och en liten skål vaniljglass och lite brieost och digestivekex till DVDn igår, men jag har ju inte lovat total avhållsamhet, bara mindre av det goda.

Och så en skörd nya bilder, alla förstås tagna bara för att jag tyckte ljuset föll smickrande. Bilderna tar jag förstås för att övertyga mig själv om att jag håller bra form trots mitt leverne...


Funderar på att börja använda BH


Sover i solen på söndag


ca 100 situps i veckan leder till detta, dock inga utförda detta träningspass

fredag 4 juli 2014

Juni sedan friskförklaring

Den 5 juni friskförklarade Dr O Morales mitt knä efter korsbandsoperation och ett års rehabilitering. Det råkade sammanfalla med en period av mycket alkohol... Så här har juni sett ut för mig. Hur har din månad sett ut?





Och här kommer en uppdatering av viktkurvan sedan början på 2012:



 
 


torsdag 3 juli 2014

Jag är inte alltid lat

Oftast är jag lättjan personifierad, genvägarnas mästare, slapparkungen..., men ibland är det som idag och jag gör mer än jag vare sig vill, planerar eller tror att jag ska göra. T.o.m. när jag inför enstaka set eller reps i ett pågående set bestämmer mig för att ge upp så reverserar jag beslutet och gör en övning/set/rep till.

Igår ville jag inte gå ut och dricka sprit, men har jag tackat ja till något så hedrar jag det. Alltså följdes lunchen på Sturehof (hel, grillad makrill med rödbetor [vilket tydligt syntes idag]) upp med middag på samma ställe (deras mästerliga carpaccio samt goda torskrygg med riven pepparrot). Notera gärna att jag inte åt några fasta kolhydrater. Däremot drack jag 3-4 glas vin, 2 stora starköl och en drink (Lynchburg lemonade).

Sju enheter alkohol och hemgång strax innan midnatt är förstås inget som sänker en riktig man, men nu var jag redan trött och i behov av vila redan från början. Det har blivit mycket festande och dåligt sovande senaste månaden. Efter en lång eftermiddagsfika med en kompis som bor i Washington var det dags för mark och dips.

Uppvärmning: 5 minuter löpband 10-18 km/h (typiskt mig att trycka på lite extra som straff och för att komma igång)
Marklyft: 20x10, 60x5, 90x5, 110x5, 130x3, 140x2, 157.5kg x4,3+,2+,2,2,1+,1 (egentligen sade min plan 3x5, men jag orkade inte, kunde inte, hade träningsvärk från i tisdags. Däremot tvingade jag mig att göra totalt 15 reps i alla fall. Jag lovar att det fanns många tillfällen att ge upp på vägen...)
Biceps (9 set med 30 sek vila): 20,30,35,40,40,35,30,25,20
Dips +26kg hantel: 9,7,4 (först tänkte jag nästan strunta i dips, sedan köra utan vikt för det var så lång omväg till ställningen, sedan köra på lättare vikt, sedan utan vikt efter andra setet. Ändå blev facit att jag faktiskt körde dips, att jag gjorde det på 26kg och att jag gjorde det i alla tre seten)
Mage: 20+20+20 (mage tänkte jag definitivt inte köra; marken och dips knäckte mig. På något konstigt sätt lade jag mig ändå och klippte 20 fällknivar följt av 20 crunches med raka ben mot taket samt 20 vanliga situps - allt på en gång utan vila mellan seten)

Sen var jag överkörd, flåsade i duschen, flåsade när jag drack min mjölk (jag slog till med 2 liter för att återhämta mig), flåsade på vägen hem..., men nu känns det ganska bra igen. Och jag är riktigt nöjd med dagen. Härligt!

Guld

Efter att guldpriset släppts fritt 1971 steg det med över 400% på några år. Sedan halverades det nästan på två år. Från den botten i augusti 1976 rusade priset över 700% på några år.

Från lägsta i augusti 1999 till högsta september 2011 steg guldpriset i usd med 663%. Därifrån föll det med knappt 40% på två år.

Nu ser Fred Hickey (The High Tech Stragegist) att förutsättningarna för en "parabolisk blow-off" är liknande de i slutet av 70-talet. Inflationsförväntningarna har börjat pyra de senaste veckorna efter 5-6 år med hämningslöst penningtryckande. Hittills är det bara aktier och fastigheter som stigit i pris, men mat och löner är på gång, liksom inflationsförväntningarna hos gemene man. Därmed närmar sig starten (eller har nyss gått) på andra delen av potentiellt tre st i inflationscykeln (se Murray Rothbard).

Timingen just nu är också bra efter dels en trippelbotten som manifesterat svårigheterna att knäcka priset under en viss nivå, dels tecken på att den nya regeringen i Indien kanske släpper på importrestriktionerna. Dessutom finns ett trettioårigt mönster med mycket starkare andra halvår än första halvår för guldpriset, vilket hänger i hop med skördesäsongen och vissa högtider i just Indien. Det senare kan eventuellt förstärkas i år av extra bra monsunsäsong och skördar.

700% uppgång vore trevligt och skulle ta guldpriset från 1316 till över 10 000 USD/oz. Idag känns det förstås som en orimlig prognos, men givet priset på olja, på Dow Jones, på Feds balansräkning, på vad en rimlig andel guld i en investeringsportfölj kan vara så är faktiskt just 10 000 en slags triangulerad rimlig fundamental kurs för guldet.



All you need is love

Barking går igenom lyckostudier och livslängdstudier:

Det hela kan sammanfattas med att kärlek och djup vänskap är superviktigt (och just idag firar jag 9 år i förhållande med tjejen som dessutom är min bästa vän), att man behöver lite ambition och strävan (att vara helt avslappnad eller mentalt pensionerad äter upp dig), samt att man ska gå långa promenader och njuta av att använda kroppen.


Man of Vigor bidrar samtidigt vältajmat med en genomgång av hans syn på 10 sexställningar.

Där får du kärlek, motion och ambition på samma gång :). Varning för bilder och mycket tilt åt hårdhänthet och dominans.


Paul Grahams gamla artiklar går jag in och läser ibland. Idag klickade jag på ett inlägg om investeringar som går 1000x (eller egentligen "ofattbart bra").

Graham har varit med och grundat bla Dropbox och Airbnb (The total value of the companies we've funded is around 10 billion, give or take a few. But just two companies, Dropbox and Airbnb, account for about three quarters of it). Egentligen var det bara ett enda citat jag fastnade för idag: "When you pick a big winner, you won't know it for two years".

Det är förstås långsökt att koppla citatet till emissionen i Peptonic Medical som jag just var med i, men det gör jag ändå. Peptonic forskar på "må-bra-hormonet" oxytocin (Wiki:it is sometimes referred to as the "bonding hormone"). Även om market cap just nu bara är knappt 100 miljoner och ingen verkar känna till bolaget så kan det här nog bli en ännu större vinnare t.o.m. än vad jag tror och hoppas på. Oxytocin är det hormon som skapar kärleksband, vänskap mm, men verkar också kunna lindra eller bota massa andra saker. Eller som Beatles sjöng: "All you need oxytocin"

Tillägg 4 juli. Mark Manson kontrar med att kärlek inte är tillräckligt.

onsdag 2 juli 2014

Varför skulle en superintelligent AI välja att expandera genom universum?

Jag har fått frågan varför en del av singulariteten kan innebära att universum vaknar upp, intelligensifieras, mättas av beräkningskapacitet.

Till att börja med är ingenting om singulariteten självklart eller ens analyserbart. Det är lite av poängen med själva begreppet. Lika lite som en encellig organism eller en parasit som lever på benen på ett kvalster kan spekulera i vad vi människor kan tänkas ha för mål och mening kan vi ha riktigt meningsfulla idéer om vad en superintelligent entitet kan motiveras av.

Å andra sidan kan vi gissa oss till startriktningen, eftersom vi kan gissa oss till vägen fram till AI-explosionen.

Nu släpper jag brasklapparna:

  • Forskare drivs av att upptäcka och förklara omvärlden/universum
  • Entreprenörer vill se sina skapelser växa
  • IT-branschen specifikt har alltid strävat efter att skapa datorer med allt större kapacitet (minne, processorer, mjukvara)

  • Astrofysiker och IT-entreprenörer efterfrågar allt kraftfullare datorstöd för att mäta och förklara universum och göra prognoser, eller mäta kundbehov samt skapa intressanta produkter med bättre egenskaper än konkurrenternas.

  • AI-forskare försöker förbättra de algoritmer och den hårdvara som används för att åstadkomma en generell artificiell intelligens. När man nästan har lyckats skapa en generell hierarkisk symbolbaserad informationshanterare som påminner om hjärnan och har en tillräckligt kraftfull hårdvaruplattform för att processa input och output i realtid...,

...så tar man nästa steg...,

...dvs man använder snabbare hårdvara, mer beräkningskapacitet eller en bättre informationsbehandlingsalgoritm för att AI:n nå upp till den mänskliga kapaciteten att förstå sin omvärld, inklusive sig själv och andra varelser, och kommunicera detta till sin omvärld.

Sen tar man ett steg till, sannolikt i ungefär samma riktning, dvs mer, snabbare, bättre hårdvara och mer, bättre, mer hierarkisk, mer återkopplande/rekursiv mjukvara.

Jag tycker att det är uppenbart att efter 100 års logaritmiskt rätlinjig och extremt förutsägbar utveckling av processorkapacitet så fortsätter man så långt det är möjligt på den vägen. Och så länge företag kan vinna konkurrensfördelar med bättre, smartare, mer individanpassade AI-agenter så lär kapprustningen fortsätta med både mjukvara och hårdvara för att skapa så kompetenta (i alla dimensioner, IQ, EQ...) agenter som möjligt.

Ray Kurzweil har ett publikt vad om att år 2029 kommer en artificiell intelligens passera ett mycket kvalificerat medvetandetest och dessutom sannolikt övertyga många oinsatta om att den faktiskt tänker och vet att den tänker. Därmed skulle AI:n ha passerat den nivå som många amerikaner för 200 år sedan ansåg svarta slavar besitta.

Bara några år efter detta datum, halveras kostnaden och dubblas möjligheten varje år (eller, mycket pessimistiskt räknat, vartannat år) att skapa ännu mer kompetenta AI:s. 2039 skulle en lika dyr AI kunna vara 1000x så komplex, intelligent, snabb som en människa. Tänk om du eller för den skull Einstein hade haft 1000 år på sig att tänka ut saker varje år. Eller om 1000 sammankopplade Einsteins hade haft 1000 år på sig varje år att diskutera och utveckla komplexa resonemang med varandra och samtidigt inte begränsas av människohjärnans svårigheter med att naturligt föreställa sig fler än 3 dimensioner...

Och nu pratar vi bara om ca 25 år in i framtiden från idag. Ta det sen 10 år till i taget med samma utveckling (x1000) och tänk att fler och fler människor får tillgång till samma kapacitet och dessutom lär sig om det och bryr sig om det och vill nätverka med varandra i AI-hastighet. I den framtiden kan man lätt tänka sig att energin utvinns direkt från solljuset och att mat och andra förnödenheter är i stort sett gratis så alla kan ägna sig åt informationsbehandling och utbyte av digitala produkter. En slags digital byteshandel där snabbast eller snarare mest kreativ har mest bytesvärde.

Någonstans här på vägen verkar det rimligt att den teknologiska utvecklingen blir så snabb att en oförbättrad människa inte har en chans att hänga med. Det är lätt när ångmaskinen, elektricitet, förbränningsmotorn (bil, flyg), radio, tv, datorn, internet, sökmotorer, sociala nätverk kommer med flera hundra år, decennier eller hela år mellan varandra, men vad händer när omvälvande steg tas var fjärde år, vartannat år, varje år, varje halvår, varje kvartal, varje månad, varje vecka, varje dag, varje timme?

Någonstans där har vi singulariteten; där extrema AIs i samband med förbättrade människor tävlar om att vara snabbast och kreativast och gör det så bra att ingen annan har en chans att förstå eller förutspå vad som händer.

Grejen är den, att om vi ska nå dit så måste vi ta varje steg på vägen dit, dvs vi måste vilja bli snabbare, hitta och förstå hierarkiska mönster, modellera dessa, skapa ännu fler abstraktionsnivåer, hitta sätt att automatisera förmågan att skapa nya nivåer, få AI att själva göra detta, implementera detta på allt snabbare beräkningsplattformar, eventuellt allt större plattformar när beräkningsmodulerna packas för tätt.

Allt som leder fram till Singulariteten pekar också vidare mot att göra om allt mer materia och energi till beräkningar. Om inte AI:na vänder på allt och bara slappnar av så förefaller den naturliga riktningen vara att ta allt mer materia i anspråk som går att bygga om till artificiell hjärnsubstans.

Om man bara säger att "vi kan inte ha en aning om vad AI vill göra" så missar man att riktningen stakas ut mycket entydigt i åtminstone 150 år innan AI skapas och Singulariteten uppnås. At vi inte förstår vad "de" är kapabla till eller vilka motiv eller tankar de kan tänkas ha ändrar inte direkt riktningen mot att bli fler, mer kompetenta, intelligenta, växa, suga i sig mer energi och förstå mer av universum. Jag tror Gardners vision om en intelligenssfär som expanderar med ca ljusets hastighet är den rimliga konklusionen av en analys av IT-eran så långt.

Någon gång en bit in i processen torde det inte vara några problem att analysera och underhålla, förbättra DNA på ett sätt som i praktiken betyder evigt liv för kroppen. Fast då vill man nog snart (eller redan) hellre ladda upp medvetandet i en dator.

På fester är det dock lite tufft att hämta sig efter att jag inlett med svaret "Jag tror att vi kommer fusionera med en intelligenssfär som expanderar i ljusets hastighet" och "Ja, inom vår livstid som dessutom oundvikligen blir i stort sett oändlig"

tisdag 1 juli 2014

Tunga knäböjar (fast på lägre vikt)

Idag tog jag slut tidigt på gymmet. Jag tror det var de väldigt uppsträckta och strikta böjarna som jag bestämde mig för att köra idag. Strikta 5x5 på 90kg är trots allt mer än några halvbra treor eller tvåor på 120kg. Efter det var jag ett svettigt och flåsigt vrak resten av passet.

Jag tänkte förstås hoppa över bonusmarken (russian squat routine) som jag kör på tisdagar efter press och chins, men tänkte ändå att ett set på 60kg är ju bättre än inget. Och sen blev det även ett set på 110 också... och tre femmor på 130kg. Det trodde jag inte att jag hade i mig idag, men förhoppningsvis var det nyttigt för benen att få slita när de var extra trötta.

Löpband 5 min 10-17 km/h
Knäböj: 20x5, 20x5, 50x5, 70x5, 90x5,5,5,5,5, frontsquat 70x5
Press: 20x10, 30x5, 40x5, 50x3, 57.5x7, 57.5x5, 45x11, 45x9
Chins +14kg: 8,5,7 (sista setet utan vikt)
Marklyft: 20x10, 60x5, 110x5, 130x5,5,5

Jag tror att en bra plan för böjen blir att börja om på 75%, dvs just 90kg och hoppas på bra momentum uppåt vecka efter vecka tills jag är tillbaka och förbi 120kg fast med bättre teknik än nu. En delplan blir att köra frontsquats då och då för att ytterligare trimma in tekniken.

Träna effektivt; minimalt för maximala resultat

Det här är en träningsblogg (men även finans, teknologi, futurism, filosofi och life hacking). Jag lyfter skivstänger varannan dag, inte alltid utan alkohol fortfarande rusande genom ådrorna. Efteråt dricker jag en liter mjölk. Inga dyra tillskott som ändå inte fungerar.

Jag kör få och enkla övningar, alltid med fria vikter. Jag tror på att träna mindre än alla andra, men smart, och på att njuta av all mat jag tycker om. Cardio är begränsad till 3-4h hundpromenad om dagen samt 15 minuter på löpbandet varannan dag.

Basen i min träning är något som liknar 5x5 i knäböj, marklyft och bänkpress, men jag kompletterar med lite fler och lättare i t.ex. militärpress, dips, rodd och chin-ups.

Mina stats: 44 år, 90kg, 183cm, 140kg bänkpress, 180kg (och 5x170), 155kg knäböj.

Utnyttja "Resurserna" här intill för inspiration. Själva bloggen nedan är annars bara en träningsdagbok samt lite filosoferande om hur man blir en bättre människa.

MOTTO 1: Aldrig kötta - Work smarter, not harder
MOTTO 2: Alltid vila - Träna kort och effektivt 1%, vila 99%
MOTTO 3: Cardio valfritt - Det behövs inte för deff, men en del gillar det. Hoppa över cardio och PW om du tycker att det är tråkigt.

TOO WEIRD TO LIVE, TOO RARE TO DIE