måndag 30 juni 2014

Bänkpress 4x2x120kg. Ha! Där fick alla haters som tycker att jag super för mycket

Alltså, nu kanske jag också tycker att det blir lite väl mycket på slutet av kvällen ibland, men just där och då känns det faktiskt som helt rätt beslut. Jodå, jag tänker aktivt på det och tar ändå den vägen :)

Jag avslutade lördagnatten vid 5-tiden efter att ha smugit omking i ett helt tomt Almedalen. Jag gick upp kl 09:58 på söndag för att hinna ta en kaffe till frukost innan buffén stängde. Sen träffade jag Rickard för en spontan picknick vid 12-13-tiden. Jag drack två öl och lite mousserande vin  (Rotariprosecco) till charkplocket innan Rickad skulle med färjan. Då, ca kvart i två greppade jag bagaget i ena handen och Rotarin i den andra och promenerade de 10-15 minuter det tar att gå in från färjeterminalen till Almedalen.

Det regnade rejält, men jag såg det som att det inte fanns något val och att jag därför lika gärna kunde bli blöt. Blicken gled över naturen och intill trottoaren lade jag märke till en skog av stora vilda rabarber. "Vad är det för skillnad på de här och de man äter", tänkte jag. "Är det så här rabarberna var på stenåldern, precis som att uråldriga bananer, morötter och annat inte skulle vara människodugligt idag". "De är verkligen jättestora och kraftiga. Tätt står de också; det är nog helt torrt under rabarbern. Undrar varför den vill ha det så? Jag vill ju ha det torrt, men vill inte rabarbern ha vatten till rötterna?". Då slog det mig mellan klunkarna av Rotarin: "Jag tar en rabarber som paraply. Det borde funka lite i alla fall".

Sagt och gjort och snart märkte jag två saker: 1) Det funkade över all förväntan. Jag blev inte blöt. Den naturliga lutningen på bladet fick vattnet att rinna undan från både arm och kropp och 2) Alla jag mötte log, skrattade, kom med glada tillrop, gjorde handsignaler (mest tummen upp), bilar tutade, föräldrar uppmärksammade sina barn på mig och många kom fram och frågade om de fick fotografera mig.

Inne i själva Almedalen valsade jag runt bland allt folk för att se om jag kände någon. Jag kontaktade även de mest uppenbara på Facebook, men hade ingen tur just närmaste halvtimmen. På vägen in och ganska snart efter ankomsten till Almedalen avslutade jag proseccoflaskan och hade därmed spätt på nattens alkoholintag signifikant. Det blev alltså bara en paus på ca 7-8 timmar och sedan snabbt 6-7 enheter till. En sådan dag blir jag dock inte berusad, bara lite förvirrad och trög.

Klockan 14:30 tänkte jag att jag skulle kolla exakt när mitt flyg gick egentligen. Jag hade för mig att det var 16:45 men var inte helt säker. Jag hade heller ingen förberedd plan för att ta mig ut; inga taxinummer, ingen flygbusstabell. Medan folk kom fram för att fotografera och prata lite kollade jag min kalender och insåg att flyget skulle gå 15:25, dvs om 55 minuter. Det var nästan så jag gav upp direkt och stannade några timmar till, men precis som under bänkpressen så finns ofta en växel till, en "kick" som får mig att vilja nå i mål.

Precis när jag ökar tempot från snigel till räv för att hinna till flyget måste TV4 ha filmat "rabarbermannen", för jag har något jagat i blicken och en målmedvetenhet i steget i nyhetsklippet. Och det hade jag inte sörre delen av dagen. Vad jag gör just då är att stega snabbt ut mot Kallis för att se om det står några strötaxis där. Det gjorde det inte och inte vid Hamnplan 5 heller. Jag fortsatte upp i Visby medan jag ringde några taxinummer jag googlade fram. Det var minst 30 minuters väntetid så jag siktade på Österport istället; jag ökade steglängd och frekvens ytterligare, fällde kroppen lite framåt, drog rullväskan i bra tempo och höll stadigt i mitt rabarberparaply. När jag gick förbi restaurangerna på väg upp genom stan ackompagnerades jag av gruppapplåder och rop från hela uteplatser, men vid det laget hade jag bara ett mål och det var inte publikfrieri.

Det fanns inga taxibilar vid Österport heller, men det stod lite folk vid flygbusshållplatsen. Med fantastisk flax kom bussen efter bara några minuter och ca 14:48 satt jag på bussen och väntade på avgång. 14:59 checkade jag in och 15:01 var jag vid gaten och därmed i riktigt god tid istället för hopplöst sen. Flyget visade sig bli lite sent, men 16:10 landade jag på Bromma bara 100 minuter efter att jag full och vilsen filmades med ett rabarberparaply i Almedalen och inte ens visste om när flyget skulle gå.

Inatt blev sömnen speciell. Ögonen sved och jag förstod knappt vad jag läste när jag skulle ta lite Monte-Cristo innan jag släckte. Det kändes nästan som om jag legat vaken hela natten och jag var lite darrig och bakis, "andra dagen"-bakis kallar jag det för. Dagen på kontoret löpte ändå på bra och jag stod dessutom upp halva dagen. Till slut kom även mina flaskor special edition Vieilles Vignes 2005 från Hatt et Söner; Det finns bara totalt 1000 tillverkade flaskor av den specialaren på druvor från gamla stockar hos HES. Och det blir aldrig några fler sa ägaren Kristofer till mig idag när jag hämtade dem.

Som alla förstår vid det här laget har jag gjort allt för att måla upp vilket ärkefyllo jag varit fredag-söndag. Vaken till 5 varje dag, alkohol till frukost och begränsat med sömn. Hur gick då dagens styrkepass när jag till slut släpade mig dit på trötta ben?

Jo, det gick bra. Över förväntan. Lika bra som rabarberparaplyt:

Uppvärmning: 5 minuter 10-17 km/h
Bänkpress: 20x20, 50x10, 70x5, 90x5, 110x2, 120x2-,2,2-,2, 110x5, 100x8 (just det, jag gjorde 4 set tvåor på 120kg. Visserligen missade jag första och tredje set pga att jag slog i nedre stoppen och kom snett, men jag visade i set två och fyra att bara ja fick vara ifred kunde jag göra tvåorna)
Skivstångsrodd: 20x10, 50x10, 80x5, 100x5, 100x5, 80x12,9,9 (tungt)
Biceps: 20,30,35,30,25,20 (30 sek vila, fokus på pump)

Och nu är jag fräsch igen. Så säger de att alkohol är dåligt...

Mångfald eller enfald?

Jag håller inte alls med Tynan när han skriver om "Hustler's trap". Han ser det som ett problem att vara nyfiken och testa massor med olika saker. Han verkar se det som ett egenvärde att bli riktigt bra på en enda sak, eller tjäna riktigt mycket pengar på en enda sak.

Jag skulle kalla det för att kasta bort livet i jakt på ära och pengar istället för att uppleva och göra så mycket som möjligt. Jag tycker ju t.o.m. att jag ligger på gränsen och hade gott kunnat hoppa av finansspåret några år tidigare för att utveckla andra färdigheter.

Kanske var det t.o.m. ett slöseri i sig att ens börja med finans den där ödesdigra dagen för ganska precis 24 år sedan då jag bestämde mig för att söka till Handelshögskolan. Jag ska dock inte sticka under stol med att det är skönt att veta att jag aldrig behöver jobba igen om jag inte vill. Det betyder att jag kan vara desto friare i mitt sökande framöver.

GoPro - älska kameran, men aktien då?

Jag gillar verkligen min GoPro-kamera. Jag gillar även "dagens video" som kommer i mailen. Jag gillar deras gratis redigeringsmjukvara som t.o.m. stöder 3D-rendering om man synkar 2st GoPro-kameror. Däremot ifrågasätter jag aktiekursen och på vilken grund folk köper aktien.

Aktien noterades för knappt en vecka sedan och marknadsvärdet är just nu 5 miljarder USD. Vi pratar alltså om en typisk konsumentelektroniktillverkare med i grund och botten en enda produkt. För mig ringer varningsklockor om alla andra stackars KE-företag som sålt coola mp3-spelare, minidiscar, kameror, mobiltelefoner m.m. och som en kort stund haft bra marginaler och tillväxt, men sen snabbt försvunnit när något annat blivit poppis eller funktionaliteten har sugits in i mobiltelefoner.

GoPro växer inte ens särskilt fort så jag vet inte vad det är folk hoppas på. Faktum är att jag vet väldigt lite om företagets finanser öht, så här gäller det att ta det försiktigt. Å andra sidan gäller det nog de flesta aktieägarna också - just de som nu betalar 35 miljarder för ett enproduktföretag med en digitalkamera. Dvs, de borde ta det lite piano, men just nu är rädslan hela tiden större att stå utanför "the next big thing", vilket jag nästan kan lova inte är en vattentät digitalkamera enbart från GoPro.

På prognosen för 2016 värderas dock aktien "bara" till 22 x EV/EBITDA, vilket är ungefär dubbelt så dyrt som för en genomsnittlig aktie, men å andra sidan antas tillväxten bara vara 10%, vilket inte är så mycket bättre än snittet. "Justerat" P/E-tal för 2016 är 41, vilket är högt men inte alls omöjligt att växa in i,... efter några förlorade år som aktieägare.

De här talen är förstås inte i närheten av lika skrämmande som de för t.ex. Amazon, Workday, Arcam eller Netsuite, men visst är det fantastiskt vilken framtidstro folk har, bara för att produkten verkar cool när folk filmar vågsurfning eller terrängcykling. Är det ingen som räknar längre?

Aktier, Arcam, Amazon


Det är svårt att prata om aktier.

 

Alltså, egentligen är det väldigt lätt; alla kan göra det. Så länge man inte uttalar sig för tvärsäkert kan man komma undan med nästan vad som helst.

 

Å ena sidan är aktiepriset exakt det det är och går att avläsa på valfri datorskärm eller telefon. Å andra sidan bestäms priset av frivilliga köpare och säljare och inget är klart förrän avslutet är gjort. Till sist ska ögonblickspriset spegla den kommande evighetens kassaflöden som aktien berättigar till. Slarvigt kan man approximera dagens pris med 50 års vinster, utdelningar och liknande. Det är det som gör det så svårt och samtidigt lätt att prata om aktier för du kan säga nästan vad som helst och ingen finns kvar om 50 år för att kontrollera hur det faktiskt blev.

 

”Jag älskar företag X” eller ”Jag gillar aktie Y” eller ”Aktie Z är billig” är exempel på typiska uttalanden om aktier. Oftast betyder det något i stil med ”Kursen har gått upp sen jag köpte och (därför) tror jag att den ska fortsätta upp”. De flesta har förstås ingen som helst aning om vad som ligger inbakat i aktiepriset, dvs vilken framtid som måste förverkligas för att aktieägaren ska erhålla en rimligt positiv avkastning framöver. Tyvärr har man i det korta perspektivet (1-5 år) ganska lite att vinna på att lägga ned energi på att skissa sådana framtidsscenarier och ännu mindre att vinna på att försöka diskutera dessa med en övertygad köpare/ägare.

 

Hur argumenterar man t.ex. mot följande uttalande?: ”Jag tror på fastighetsbolaget F, för alla måste ju bo och det är stor inflyttning till Stockholm och räntan är jättelåg så hyrorna täcker långt mer än räntan och dessutom stiger fastigheter i värde.

 

OK, men vad säger då att priset är rätt nu, eller 50% högre upp eller 50% längre ned?

 

Nä, men det ska liksom bara ticka på uppåt. Räntan är ju låg och det är inflyttning. Vad ska man annars äga?

 

Vad säger man t.ex. om aktier som Arcam där jag har fört diskussioner online med folk, för att försöka få dem att förstå att företaget måste skapa ett visst kassaflöde de kommande 10-50 åren för att det ska vara vettigt att köpa aktien på nuvarande kurs. De kan själva få bestämma hur stort flödet behöver vara för att de ska känna sig nöjda, men någonstans måste man veta hur stort man antar att det ska bli. Annars spelar man bara hasardspel och kan lika gärna gå på kasino. Det har inte hjälpt att visa kvartalsmönster på sålda maskiner bakåt i tiden och rimlig utveckling framåt. Svaren blir ändå bara av sorten ”ja, men jag tycker att ett bolag som växer ska få kosta mer för med tiden blir det alltid värt det”. Det finns liksom ingen som tänker i absoluta termer (vilket man skolas i på en hedgefond eller som matematiker eller fysiker) utan allt handlar bara om att det ska upp en stund till för NER kan det knappast gå när vi pratar om bra teknologi…

 

Vad ska man säga om Amazon, ett av de mest framgångsrika företagen i den nya ekonomin? Företaget växer med 20% om året och EV/S är faktisk bara ca 1,5-1,8, men aktien handlas till 500x de senaste 4 kvartalens vinster (justerade för personaloptioner). Amazon skulle behöva öka marginalerna till minst 10% när tillväxten avtar för att motivera aktiekursen. Det är absolut inte omöjligt, men väldigt ovanligt för en detaljhandel att plötsligt gå från 1% marginal till 10% efter 20 års harvande nära nollstrecket. Men, bara man vet vad man antar och står för det så är det inga konstigheter i Amazons fall.

 

Arcam är desto mer pikant. På över 10x EV/s och med ca 10% vinstmarginal finns liksom inget utrymme kvar att skapa värde. Marginalen  kanske kan gå till 20% (i grunden är det ju ett ganska ordinärt verkstadsutrustningsföretag med många potentiella konkurrenter) och om tillväxten fortfarande är hög då så kanske 4x EV/S är rimligt och 6x kanske t.o.m. är möjligt givet att det är hausse, men nästan hur man än räknar (förutom på uppköpsbud av någon med för mycket pengar eller en plötslig försäljningstillväxt på 100% om året några år) så går det inte att få ihop värdet på dagens kurs och 11x EV/S. Anhängarna däremot gör det extremt lätt för sig och säger ”3D ju! Blir jättestort när allt ska printas i framtiden. Fattar du inte?” och behöver inte räkna alls. Det är så man tror att ingen var med varken 2002 eller 2008.
 
Hur kort är minnet egentligen?

TV4 i Almedalen


Efter en ganska hård helg avslutade vi med en picknick på en gräsmatta vid färjeterminalen. När nederbörden tilltog från lätt duggande till ösregn tog vi skydd under en balkong (dvs vi satte oss på någons uteplats) och fortsatte med vår salami, skinka, fårfiol, öl och prosecco.



Rickard gick på färjan strax innan kl 14 och jag promenerade in mot Almedalen. Eftersom jag inte ville bli blöt högg jag förstås en stor rabarber som paraply. Aldrig hade jag kunnat ana att tiotals människor skulle fråga om de fick ta ett foto och ännu många fler fotade i smyg. Vissa följde efter mig och tog hela fotoströmmar. Allt jag gjorde var att undvika regnet på enklast möjliga sätt och plötsligt blev jag en person som fick applåder från hela restauranger när jag gick förbi. T.o.m. TV4 fångade mig på bild och tyckte att jag kunde inleda reportaget om politikerveckan:





Ungefär här inser jag att mitt flyg går om 55 minuter, inte om 1h:55m och måste snabbt försöka få tag på taxi eller gå upp till flygbussterminalen:
 

Om jag ser tom ut i blicken så är det för att jag precis avslutat två öl och en hel flaska prosecco till frukost...


Och så här såg jag ut 12h tidigare:



Jag såg förstås till att hålla rörligheten uppe under helgen:





fredag 27 juni 2014

Glöm inte Fermiparadoxen

Med tanke på inlägget om AI så rekommenderar jag det här inlägget på Wait But Why: "Var är alla?!"

Givet alla miljarder planeter bara i vår egen galax, varav väldigt många funnits i flera miljarder år längre än jorden och borde ha hunnit passera Singulariteten för länge sen och mättat universum med intelligens... Var är alla?

torsdag 26 juni 2014

Kör inte tung bänk OCH tung mark!

Sista passet hamrade in en lärdom som precis börjat sätta sig. Det går inte så bra att kombinera tung bänk med tung mark efteråt; låren tar för mycket stryk i bryggan i bänkpress. Jag spänner dem ju till max - under hyggligt lång tid eftersom repsen blir så långsamma.

Annars var det ett OK pass, även om det inte går till historien på något sätt. Det blev visserligen inga 4x4x117.5kg i bänk, men 3,2,2,2 på vikten var ändå godkänt. Kanske fanns det t.o.m. en fyra i kroppen i första set om jag hade haft pass. Med tanke på att all time high är 5x120 och samtidigt 1x140 så är en imaginär 4x117.5 inte så långt under rekordnivå.

Marken blev förstås riktigt dålig: Jag hade gett upp maxningstanken, bl.a. pga bänkpress men också skaderisk. Ändå var jag inställd på ett riktigt slitsamt set om 6-7x160kg för att ge rejäl stimulans till låren. Jag laddade t.o.m. mobilvideokameran... men blev så paff av hur tung första repetitionen var att jag gav upp den andra nästan direkt. Nåja, uppsidan är att jag är oskadd inför helgen i Visby; imorgon förmiddag flyger jag dit för att rasera några dagars träning. Sen får jag börja träna mark på riktigt, utan ego. Femmor på vikter jag kan hantera. Svett. Flås. Kamp. Vilja.

Alla mina rekord i olika övningar har jag ju satt när jag egentligen inte har försökt utan bara varit inne i perioder av idog grundträning... och plötsligt märkt att jag blivit rekordstark.

I biceps känner jag mig alltmer taggad inför det nya utförandet med 30-40 sekunders vila mellan seten, noll viktstolthet och reps med fokus på anspänning hela tiden utan mikrovilor i topp- eller bottenlägena.

Jag var verkligen inte redo för dips, och särskilt inte viktade dips efter det passet, men slängde ändå dit tre oviktade set med 60 sekunders vila. Därmed känns det som om armarna har fått en rejäl omgång inför helgens långvila och kolhydratladdande.

Jag kommer försöka hedra FAT CAMP JULY 2014 litegrann under helgen, men i stort sett blir det förstås full dekadens. Kanske kan jag iaf skära bort nattpizza, pommes frites och glass och bara fokusera på spriten... Någon motion blir det inte, men jag kommer antagligen stå upp ganska mycket :). I baren.

Ingen uppvärmning
Bänk 20*20, 50*10, 70*5, 90*5, 110*2, 117.5*3,2,2,2, 110*4, 100*9
Mark 60*5,90*5,120*5, 140*3, 160*1+,1
Biceps 20,30,40,40,35,30,25,20,20
Dips (oviktade) 23,11,8
Mage, hängande benlyft: 3*10

Mönsterigenkänning och vägen till superintelligens

Linked In "frågade" idag om jag ville skriva en "artikel"... så det gjorde jag. På engelska, jag vet inte riktigt varför, det bara blev så eftersom "inbjudan" var ställd på engelska. Den handlar om hur vi steg för steg ska ta oss från idag till en framtid med artificiella superintelligenser.

Håll till godo. Den är rätt snabb och rough så ha överseende med stavfel och tankekrumbukter.


Some anticipate an artificial intelligence (AI) to be able to pass the Turing test within as little as 15 years - and an additional 15 years thereafter trigger the technological Singularity (a kind of threshold after which the pace of technological evolution is so rapid that no human can keep track of it let alone understand it).

I wouldn't hold my breath for 2029 as the key date; however, I am convinced that a super human AI will emerge at some point and then evolve exponentially from there. It is not merely possible, it is inevitable. Resistance is futile.

First we need a good theory of how the brain processes information. Then we need to measure brain activity on the finest scale possible and use the measurements to improve on the process theory until it is approximately correct. Then we build a bigger brain and use that to build even bigger thinking entities. Size means more memory and information processing capacity, in short a genius, that could help develop even bigger, faster and sooner or later qualitatively more competent brains. And then it is out of our hands unless we merge with the AI:s.

1.    First, the human brain managed to emerge spontaneously from the primordial soup. It would surprise me if no one ever could reverse engineer and first just replicate and then enhance the brain’s functions, perhaps first biologically and then in a much more efficient and robust substrate. The level of intelligence (pattern recognition and hierarchical symbolism in the neocortex) is limited in size by the cranium, whereas an identical structure outside the brain could be expanded by orders of magnitude

2.    Second, intelligence is not magic; intelligence seems “simply” to be based on recursive pattern recognition. The brain survives by correctly observing patterns in its environment and anticipating and avoiding lethal threats. One important aspect of the environment is other people, another is itself and its body. By modelling people (including itself), awareness emerges.

3.    Third, whatever intelligence is, it is made of matter (the brain is made of matter – if not, all bets are off) and it is not likely that the current design and material are the best conceivable. Signal speeds, e.g., in an ordinary computer is one million times faster than in organic matter like the human nervous system. Just transferring the brain as is to a computer substrate of 2014 would make the brain one million times faster. By improving the actual information processing architecture, completely new orders of speed and capabilities are highly likely to emerge, given empirical evidence from the recent history of hardware and software technology.

4.    One exciting avenue of explaining, exploring and evolving past the human level of intelligence is Kurzweil’s theory of hierarchical pattern recognizers working from hidden Markov model principles.

a.    On the first level, specialized simple basic pattern recognizers (PR) are triggered by external stimuli, e.g. a straight horizontal line, or a vertical one, or curved, or some other arbitrary fundamental visual pattern.

                                          i.    E.g., a horizontal straight line prepares the next level of PR:s, excites them, for anything that usually contains a straight line – like the letter “A”, or the horizon, or a stick… there are A LOT of stuff containing horizontal lines. If a “diagonal line”-PR is triggered simultaneously, the likelihood of an “A” being seen is increased and corresponding PR:s are being excited and extra prepared to detect cues pertaining to an “A”.

                                         ii.    The likelihood of detecting a diagonal line is also increased since a horizontal line often comes with one of those.

                                        iii.    Other letter-PR:s like “E” and “B” also get excited, since they also have horizontal straight lines in them.

b.    Higher level PR:s also get excited, such as word-PR:s with the letter “A” or “E” or “B” etc. in them (“Apple”, “Ape”, “BANANA”, “Adam” etc)

                                          i.    Since everything happens in parallel in the brain, a horizontal line stimulates, to various degrees, all levels of PR:s from letter and word PR:s to smell PR:s (apple, banana) and even childhood memories of old relatives and apple pie. The PR:s get ready to detect this stuff without you knowing it

                                         ii.    If an “A” is more or less firmly established, the threshold to detect stuff that usually comes with an A is lowered, such as “B” (in the alphabet) or “P” and “E” in (apple or ape). That also explains why we can see or understand a word that is at an angle or partly covered

c.    Once the word “Apple” is detected (actually in parallel of course), it becomes easier to detect “fruit”, “pie”, “oranges”, “vitamins” or whatever historically has occurred next to the word “apple” for the brain in question

d.    Even higher up in the hierarchy, other PR:s get ready to detect biblical stories of “Adam” or other tales of knowledge, shame or whatever has occurred in connection with apples and Adam before. Simultaneously more letter-PR:s on the more fundamental PR-level get ready in an appropriate cascade of recognized patterns and excited PR:s to read the whole sentence or page, if that is what was detected.

e.    Depending on how intelligent the brain is, it has a certain high end limit of hierarchies, where very complex patterns like jealousy or love resides, but there is no reason to assume that it has to end there. A future person or AI could have an arbitrary number of levels and correspondingly complex prepared patterns or “emotions”.

5.    If the theory above, or something similar, turns out to be close to the material truth, an iterative process of modelling the brain and comparing the model with the brain could commence. Gradually as the models get more and more accurate and the resolution of brain scanning and imaging improves in both the spatial (room) and temporal (time) dimensions, nothing seems able to prevent a future point, within a handful of decades, where we know how and when a neuron fires, and how different neurons interact to form pattern recognizers, and how these in turn are organized in hierarchies to manage a symbolized representation of the environment.

6.    Once having a functional model, behaving exactly as the brain, depending on the relative state of biotechnology vs computing vs nanotechnology, it will be possible to expand a brain by:

a.    Transplanting more neocortex to a surgically enlargened cranium

b.    Fusing the biological neocortex with an artificial, computer based hierarchy of pattern recognizers

c.    Replicate the brain’s functions stand-alone from a human in a computer/robot

7.    After that, it is only a matter of mechanically expanding the number of PR:s (from the current around 300 million) and the number of levels of PR:s to create an entity with more memory and more and higher-level processing capacity than the un-enhanced human brain. That entity would be a genius surpassing the information processing and pattern recognition capacity of e.g. Einstein’s and Newton’s. If we create enough of those, sooner or later they would be able to improve the brain model more than an un-enhanced person, thus triggering an exponential intelligence evolution.

8.    Once the functional model is there, and once the cycle of one AI creating the next level of AI, creating an even higher level of AI etc is in place things will go very fast. Different AIs my compete for the lead or they may merge to evolve even faster. Why would two half-witted AI:s stand by to see somebody else take the lead if they could simply merge and take it themselves. And why would three other AIs stand idly by to watch that process instead of merging themselves…

9.    And why would any sane human being not seize the opportunity to expand his own intelligence by fusing or merging with as high an order of intelligence as possible?

10.  Will we thus become the Borg collective of Star Trek? Would that be bad?

Fat camp 24h

Nu har det gått ungefär 24h sen jag inledde summer 2014 fat camp. I samband med ett besök i ett omklädningsrum fick jag fettpanik igår. Jag började med att skölja ned kanelbullen (en kollega fyllde år) och skissade en fyrpunktsplan.

Nu, 24 timmar senare har jag hunnit med:

  • en löprunda på 6,5km (istället för soffläge)
  • stått vid skrivbordet 1h igår och 3h idag (istället för att bara sitta) samt
  • ätit en ganska nyttig lunch på Grands franska veranda (rödbetor med ost och nötter till förrätt och sommarsallad på hängmörad biff till huvudrätt, ingen alkohol).
  • Jag höll också strikt på 16h fasta från middag till lunch (förutom 15-20g proteinshot innan läggdags och till frukost)
  • Jag hoppar dessutom över eftermiddagsmackorna (igår och idag) som annars är bra psykologiskt inför gymmet

Jag börjar alltså mycket tuffare än min plan egentligen är (som ju bara innebär att minska på godis, glass, pommes frites och vardagsalkohol samt öka tiden på fötter något i förhållande till sittande), men ibland är det bra svårt att hålla igen och vara måttlig.

onsdag 25 juni 2014

Julideff 2014 startar

Oj, oj, oj. Det är tydligen ingen hejd på ambitionerna i "julideff 2014" :). Knappt hade jag tänkt tanken och författat inlägget förrän jag tog nästa steg och drog på mig mina gamla fivefingers och pulsklockan Garmin Forerunner 305.

Tanken var en väldigt lugn och skön joggingtur, men mina smärtande vader ville annorlunda. Pulsen steg obönhörligt upp mot 160 då jag började promenera istället och sen t.o.m. stannade och stretchade innan jag gick en stund till. Sen var det mycket uppförsbacke hemåt och jag misstänker att smärtan i vaderna låg bakom en ovanlig pulshöjning på toppen av Vanadis.

Här är pulsen under trekvart


Här är deffstartbilden tagen direkt efter löpning och dusch (alltså bara för att det är slut på självbedrägeriet kan jag ju fortfarande servera er bilder tagna ur fördelaktiga vinklar


Magfett 10mm
Love handles 20mm

Lösningen på fettproblemet blir som sagt i korthet att minska ned på godis, glass och pommes frites, samt promenera på söndagar och stå upp någon timme om dagen på kontoret. Jag tror att det ska fungera utan att inverka på styrkeutvecklingen. Jag har helt enkelt överätit i vår av rädsla att äta för lite för att utveckla mina muskler.


Och till sist en bonusvardagsbild med nya sommarkläder

 

För fet, dags för diet

Jag kom på igår att jag bara har en enda kortärmad produkt (även kallad t-shirt) som är någotsånär presentabel och där inte tvättlappsömmarna irriterar huden. Jag köpte därför en till igår. Det gav mig blodad tand så idag gick jag till först till Diesel och köpte två till och sedan till H&M för ytterligare fyra st. Omklädningsrummet på H&M var hemskt; jag kände mig som en valross därinne och insåg att jag faktiskt har lagt på mig onödigt fett i vår.

För att komma tillrätta med problemet inleder jag därför "Projekt Deff" med följande komponenter:

1. Ät bättre (mindre glass, godis och pommes frites)
2. Ta en söndagspromenad (eller kanske t.o.m. en löprunda på vilodagen) istället för att bara ligga i soffan eller solstolen
3. Drick bara alkohol om jag vill bli riktigt full, inget okynnesdrickande om dagarna
4. Stå någon timme om dagen vid skrivbordet istället för att sitta hela dagen

Det är nog lite överdrivet att dra till med alla fyra åtgärderna på samma gång, men jag gör det ändå. Jag ska nog göra en fettmätning ikväll så jag vet var jag börjar. Värst är kärlekshandtagen och det är egentligen bara de som ska bort så kanske mäter jag bara dem. När ljuset kom uppifrån i omklädningsrummet och jag vred på överkroppen bildades ett snedgående, tjockt och missprydande veck som utgick från själva handtagen och jag utbrast "Look away, I'm hideous!"


Jag har lurat mig själv (och dig) med perfekta foton i perfekt ljus, men nu är det alltså slut med det en stund.

tisdag 24 juni 2014

Miffoträning

Jag såg på en repris av Lyxfällan i bakgrunden när jag åt; kanske de största miffona någonsin: "Hej jag har konstig hårfärg, opererat brösten, tatuerat hela kroppen, min kille också. Vi har inte koll på ekonomin så vi tog ut massor med mobilabonnemang och sålde telefonerna för att åka till Las Vegas och festa. Sen kom vi tillbaka till väntande kronofogde och massor med löpande mobilabonnemang. Vår lösning: inte öppna räkningarna."

Bara för att verkligen understryka hur bra koll killen har på livet har han tatuerat skalpen också... och insidan av öronen.

asgarv: det första de gjorde när de kom hem till katastrofen efter Las Vegas var att köpa en bil och en TV. Varför gör ni så här? Svar: "ingen ork" 

De har döpt sin son till "cash"...

På tal om miffon som behöver tränas så hade jag ingen stor dag på gymmet idag. Jag räknade helt enkelt fel när jag skulle köra knäböj... När jag lyfte ut tyckte jag att det kändes tungt, men tänkte att det kanske känns bättre när jag börjar böja. Icke. Jag sjönk djupt ner och insåg att stopparna var lägre än jag kunde gå. Jag hann tänka att jag då faktiskt måste pressa upp vikten, men kunde inte utan trycktes ihop som en häftklammer (eller "märla" om man kan sin SF-reklam). När jag plockade av vikterna insåg jag att det var 140kg istället för 120kg. Miffo!

Jogg 5 min 10-15 km/h
Squat 20x10, 60x5, 80x5, 100x5, 140x0, 120x2 och gav upp efter det. "ingen ork"
OH-press: 20x10, 30x5, 40x5, 50x3, 57.5x7, 57.5x7, 45x10, 45x8
Chins +14kg: 7,5,8 (sista setet utan vikt)
Bicepscurls, 14kg-hantlar: 15reps
Mage 5 set: 20,10,25,60 sekunder planka,25

Förresten, Lyxfällan slutade med att de sammanfattade vad cash föräldrar hade gjort och lärt sig

1. Tagit reda på hur stor skulden var
2. Slutat köpa saker de inte har råd med

Grattis.

Å andra sidan känns det just nu som om de lärt sig mer om ekonomi än jag har lärt mig om träning. 

Vardag

En lösryckt tanke efter en sen morgon, en hämtlunch och den vanliga bloggskörden.

NJUT

Dvs, notera stunden, njut av din valda aktivitet, hasta inte (om du inte måste för att kunna njuta av något annat desto mer). Konkret exempel: njut av din morgonkaffe, tänk på doften, smaken, känslan i munnen, förgyll kanske sekunderna ytterligare med att lyfta blicken mot horisonten och ta ett djupt andetag och släpp ned axlarna. Ta en munfull till. Om du bara dricker en kopp om dagen, som jag normalt gör, så är det kanske mer självklart att ta tillvara på tillfället, men även du som sänker 3-4 koppar om dagen borde njuta av varje klunk.


Vardagsbild på väg till kontoret (efter att ha vaknat en timme senare än vanligt)

Japp, jag har "slängt slipsen". Det fick räcka med januari-maj, men sedan juni började har jag helt enkelt slutat med slips. En dag som idag funkar jeans och t-shirt (enda kriteriet är att det ska vara bekvämt och lagom varmt).

måndag 23 juni 2014

Livsförlängning i praktiken

Levnadslängden har ökat genom tiderna. Det har berott på bättre mat, medicin och färre olyckor. Nu närmar vi oss genetiskt maximum tack vare landvinningar inom hälsovård. Jag vet inte var det ligger, men det verkar för vissa gå att bli 125 år trots att man har levt just de senaste ganska tuffa 125 åren. Genetiskt, oförbättrat maximum kanske således är ungefär 150 år om man lever nu - och bestäms av telomerlängden och telomerasfunktionen som avgör när en cell inte längre kan förnya sig.

De flesta dör förstås tidigare i alla fall pga dålig kost, luftföroreningar, solskador, sjukdomar osv. Dessutom blir många gaggiga också. Dementa. De kommande åren tror jag att det är just sjukdomarna vi råder bot på först. Det är inte självklart, det kan t.o.m. gå bakåt om multiresistenta bakerier tillåts spridas för mycket, men det är nog sannolikt att vi hittar botemedel eller bromsmedel mot allt fler sjukdomar. Hjärnan är en tuffare nöt, men en frisk kropp och en aktiv och nyfiken livsstil verkar kunna hålla hjärnan i full gång långt över 100.

Skräddarsydda vacciner, guldplättar i nanostorlek som bränner sönder cancerceller som målsökande robotar och mikroskopiska medicinburar som öppnas vid kontakt med målområdet kan bota. Dessa saker finns redan.

Lab on a chip, mobiltelefonbaserad diagnostisk utrustning (se Tricorder), inbyggda eller klädbaserade uppkopplade mätpunkter noterar och varnar innan olika anfall eller utbrott så åtgärder kan sättas in mycket tidigare. Detta finns också och kommer spridas snabbt kommande 10 åren.

Hundar och konstgjorda näsor kan sniffa sig till cancer i extremt tidigt skede då bot fortfarande finns.

3D-printade organ med de egna generna, genterapi, stamcellsbehandlingar lovar lindring eller bot av synfel, hjärt- och kärlsjukdomar, leverskador, Alzheimers, Parkinson, KOL, njursvikt. Det är snart bara cancer och AIDS kvar som seriöst hotar att förkorta livet under 125-150 år, beroende på ditt genmaterial.

Nu gäller det att utvecklingen blir sådan att livet mellan nu och max 100 år in i framtiden kan förlänga livet utöver den inbyggda genetiska maxpunkten då alla telomerer tagit slut och cellerna dör. Följande vägar är möjliga:

Stamcellsbehandling (helst utan att få cancer - först får man gå till dyra specialläkare, sedan blir det mer och mer en robotgrej, en "pod" man lägger sig i eller salvor och smarta målsökande stamcellspiller som tar ett område i taget)Organbyte - om man kan byta ett organ i taget, inklusive hud och muskler, tex odlade/printade från egna stamceller kan man som med en bil alltid driva kroppen vidare x år till, men man måste hela tiden in till sin robotläkare och byta slitna delar. Frågan är bara hur man gör med hjärnan... Vågar man tro att man kan byta 1-2 miljarder hjärnceller varje år, kanske 5 miljoner st per dag?
Telomerförlängning (utan att råka ge cancer på köpet. Men, hur ska man få telomererna att bli längre? Vad ska man skicka in för "arbetare"? Inom 50 år lär man ha svaret - kanske någon slags proteinbomber, eller blir det till slut nanorobotar som får göra jobbet, ackompagnerade av nanodatorer eller åtminstone kommunikationsutrustning uppkopplad mot datorer utanför kroppen eller t.ex. i matsmältningskanalen)
Cancer är den riktigt stora utmaningen eftersom det är kroppen som angriper sig själv. Celler som växer utan hejd är ungefär motsatsen till celler som dör av telomerer som nått sitt slut. Vem vet, kanske hittar man ett sätt att använda cancern för livsförlängning. Kanske hittar man ett sätt att programmera telomeras att klippa av cancercellernas telomerer. Kanske gör allt tidigare upptäckt av cancer och allt bättre metoder att skära, bränna, svälta (strypa blodflödet) eller förgifta (kemoterapi fast lokalt, målsökande mikroburar eller nanoplättar) att cancer pålitligt kan hållas i schack tills en äkta nanobehandling utvecklas. Med det senare menar jag en svärm nanorobotar som ständigt återställer celler och DNA till sitt ursprungstillstånd. Då skulle alla organ, inklusive hud och hår, kunna vara i valfri genetisk ålder. Hur låter 34? 23? 17? 4? "Babyhy" skulle tappa sin betydelse för alla skulle ha det.

Hjärnkartläggning och uppladdning - cell för cell i hjärnan byts ut eller ackompagneras av en parallell artificiell signalbehandlingsenhet i nanostorlek. När det är fastställt att en parallell signalenhet gör exakt samma sak som sin organiska motsvarighet stängs den organiska av och ersätts av den mekaniska. När hela hjärnan består av artificiella celler med möjlighet till trådlös kommunikation kan man ladda upp alltihop till en robothjärna, eller bara koppla upp sig mot en större hjärna eller bara ta backuper regelbundet.

Kroppen behandlas på motsvarande sätt, där organ efter organ byts ut mot eller körs parallellt med ett bättre och mer robust artificiellt organ. Till slut är hela kroppen en mycket mer robust nanokoltubkonstruktion än dagens kötthög, styrd av en mycket mer kompetent och robust hjärna som tänker en miljon gånger snabbare än den gamla organiska (signaler i en typisk dator går en miljon gånger snabbare än de kemisk-elektriska signaler kroppen använder sig av) och dessutom med möjlighet att koppla upp sig till molnet för ytterligare mångfaldigad kapacitet.

Just hjärnkartläggning med olika metoder är för övrigt en av flera lovande vägar till artificiell intelligens och avkodning av medvetandets algoritmer. Frågan är om man lyckas ta fram en stark AI först som hjälper till med mätning och uppladdning eller om det blir utbyte av hjärnceller och uppladdning som leder till en artificiell intelligens som sedan kan hjälpa oss vidare med teknologiutvecklingen i högre hastighet.

Först byter du ett knä, sedan ett lårben, sedan ryggen, sedan är det njurarnas tur, hjärtat, levern, lungorna, stamcellsterapi för kärlsystemet, grovhuggen "telepati" med artificiella kroppsdelar för förlamade och senare för gamers på jakt efter kickar i virtuella världar (med porrapplikationer och våldsorgier i framkanten). Sen börjar vissa experimentera med olika sätt att externt och internt kopiera och parallellköra hjärncell efter hjärncell tills total uppladdning och backup kan utföras om man så vill.

Ett tag lär man hoppa mellan olika kroppar, artificiella, virtuella och organiska, men med tiden undrar jag om inte de sega gammalmodiga organiska kropparna får stryka på foten. Kanske vill vissa under en övergångsperiod experimentera med att lägga till extra kroppsdelar (4 armar?), olika storlekar på dessa, extrem muskelmassa osv, men inget lär slå att befinna sig i en miljoner gånger smartare och tusentals gånger starkare robotkropp, direktuppkopplad mot nätet - Iron Man kommer te sig som en hopplöst förlegad och efterbliven framtidsvision om kanske bara 100 år.

Då finns t.ex. möjlighet att resa till andra planeter på några minuter eller timmar genom att maila sitt medvetande till en robotbas och när man är klar fusionera minnet med sitt huvudminne. Alternativt kan man byta till sig någon annans minne. Då är man dessutom i stort sett odödlig och inte i behov av vare sig mat eller husrum utan enbart solenergi räcker gott. En backup på Neptunus kanske skulle kännas tryggt om någon etablerar en databas där.

Sen är det bara fantasin som sätter gränserna.

Glöm inte att stretcha

Alla över 40 behöver ta tag i den långsamma kontorsdöden och åtminstone en gång i veckan stretcha höften genom att dels sitta i djup squat några minuter, dels sträcka ut höftböjarna med "soffstretchen" (vilken kan göras på golvet mot en vägg eller varför inte i TV-soffan).

Som överkurs eller omväxling kan man även passa på att öka rörligheten i axlarna genom att lägga underarmarna på tvären bakom ryggen och liggandes på golvet pressa ned armarna med kroppsvikten medan man försöker hålla kvar axlarna i golvet.

Squat, soffa och Morpheus. Några minuter vardera. Minst en gång i veckan, dvs ungefär som tandtråd och underhåll av hälsprickor.

Failure

Det gick inte som det var tänkt idag. Jag var helt enkelt inte så stark som jag hade hoppats.

I bänken blev det 100x5, 110x5,5,5, 100x7,5 - dvs jag fick helt ge upp idén med 6x6 på 110 och de tre femmorna jag gjorde var inte direkt snärtiga ). Nåja, jag fick ganska mycket repsträning på lagom vikter trots allt. Det är klart bättre än facit i marklyft...

I mark blev det en etta på 165 och en nolla på 167,5 - därmed blev det varken tungt eller träning. Faktum är att man kan kalla det för total markvila idag. Vi får se vad det betyder för torsdagen; att jag är fräsch och kan lyfta tungt eller om jag ska använda passet för att faktiskt träna på riktigt - kanske 5x5x160? I vilket fall som helst börjar en seriös träningsperiod med 5x5 efter Visbyhelgen.

Ingen uppvärmning
Bänkpress: 20x15, 40x10, 50x10, 60x10, 70x5, 80x5, 90x5, 100x5, 110x5,5,5, 100x7,5
Marklyft: 20x10, 60x5, 100x5, 140x3, 165x1, 167.5x1-
Skivstångsrodd: 100kg x5,5, 80x12,9,9
Biceps: diverse på 20,30,40,35,30,25,20,20 med vila på 30-40 sekunder och fokus på konstant anspänning utan mikrovilor i topp och botten av en rep.

Nåja, förutom marklyft så var det ändå ett ganska bra pass som borde ge bra träningseffekt för bröst, triceps, rygg och biceps även om just marklyftsrörelsen inte fick något extra idag.

Träningsplan inför helgen i Visby

I eftermiddag blir träningsplanen lite lättare bänkpress i fler reps för att vila nervsystemet litegrann innan nästa bänkpass på torsdag, men däremot ge musklerna en hygglig styrkeimpuls.

Eftersom jag kommer missa ännu en lördagsträning till helgen vill jag få med tung bänk och tung mark på torsdag istället. Det betyder att jag inte vill köra mark efter böjen imorgon utan lägger extramarken redan idag, då ben bara ingår marginellt i måndagens ordinarie övningar (lite i bänk och rodd).

Jag siktar på 6x6x110kg bänkpress idag (jfr 4x4x115 i lördags). Sedan tänkte jag köra tunga marklyft (istället för på tisdag), med visst hopp om att göra mig redo för en maxning på torsdag innan jag flyger till Visby för årets "Gotlandssänkning". Jag har skrivit upp 3x3x165kg, men det finns inga garantier att jag ens rubbar vikten från golvet. Jag vill inte köra lättare för jag vill inte slita ut mig med 5-6-reppare på t.ex. 155 och jag har inte lust att bara vila aktivt på t.ex. 140-145kg för det har jag gjort så mycket ändå på sistone.

Passet är tänkt att avslutas med vanliga skivstångsrodd (två halvtunga set [ca 8:or] på 95kg och tre halvlätta set [ca 12-reppare] på 75kg) samt bicepscurls (ca 7 set på 20-40kg med kort vila och utförande med konstant anspänning). Kanske blir det lite mage också.

Imorgon blir det ett helt vanligt tisdagspass med böj, press, viktade chins och på torsdag tung bänk (4x4x117,5kg är målet), tunga marklyft (maxning 172.5-175kg?) samt biceps och viktade dips (+25kg kanske, om det finns någon kraft kvar efter bänk mm).

Sen blir det bara alkohol och mycket mat hela helgen så hoppas jag att alltihop rinner rätt ut i musklerna.

Singulariteten

Jag såg filmen Transcendence i helgen. Här är min spontana reaktion direkt efteråt:

Transcendence med Depp och Freeman får 2 gräsklipparmän av 5 möjliga. Den hade nästan ingenting med Singulariteten att göra och lyckades inte heller ens rädda 3 poäng som actionfilm. Inget förklarades, inget engagerade, inget ledde någonstans. Här fanns alla ingredienser tillgängliga: ett tiotal kompetenta skådespelare, nano AI, singularitetsvisioner mm och ändå gjorde man bara en bajsmacka.

Nja, den är inte värdelös. Det är definitivt ingen överkryssad geting eller bara en ensam gräsklipparman. Det är trots allt ett gäng duktiga skådisar, välgjorda om än sparsamma specialeffekter och någon slags story. Om man inte har några förväntningar och sitter hemma en kväll och väljer mellan  Polisskolan" och "Transcendence" kommer man inte känna sig lurad när kvällen är över. Filmen underhåller; problemet är att den inte alls höll löftena om att popularisera och förklara singularitetsbegreppet eller för den skull göra en actionfilm av storyn. Nu blev det ett halvdant mellanting men som ändå hade sina ljusglimtar.

Vad är då Singulariteten undrar kanske någon?

1. Det är när teknologiutvecklingen sker så snabbt och till sådana nivåer att (oförbättrade) människor inte har en chans att hänga med, ta till sig eller förstå vad som händer

Hur ska det kunna hända?

2. En självförstärkande loop av teknologisk utveckling accelererar bortom det mänskliga förståndet, dvs Moores lag fortsätter helt enkelt och all informationsteknik fortsätter att bli mindre, snabbare och billigare:

När en artificiell intelligens (AI) blir stark nog, eventuellt i samarbete med en människa, att skapa en ännu bättre AI så kan detta steg upprepas gång på gång i allt snabbare takt. Dessa AI kan då förbättra varandra och sig själva och samtidigt utveckla andra teknologier snabbare och bättre än människor kan. Eftersom de inte är begränsade av sömnbehov eller hastigheten i en organisk hjärna eller kommunikation i mänsklig hastighet går utvecklingen mycket snabbare än för människor och accelererar dessutom i takt med den egna utvecklingen av ny datorteknologi.

Jo, visst, men HUR ska det kunna hända? Det är ju knappast så att Big Blue (datorn som vann i Schack mot den regerande världsmästaren) eller Watson (datorn som utklassade de två bästa Jeopardyspelarna genom tiderna) är i närheten av att klara ett Turingtest (få en panel att tro att det är en människa de konverserar med). Sant, men så har de heller aldrig påstått sig vara nära att matcha den mänskliga hjärnan. Med Moores lag kanske det tar 15 år till innan hårdvara och mjukvara utvecklats tillräckligt för att vara på gränsen att klara ett Turingtest och kanske ytterligare 15 år för att kunna vara nära att driva en positiv spiral av självförbättrande generella AI.

3a. Nu blir svaren allt längre och jag rekommenderar verkligen alla intresserade att läsa böcker som "The Singularity Is Near" och "Engines Of Creation" (samt eventuellt "The Intelligent Universe" för att få riktigt spännande perspektiv på den långa framtiden. Tänk på att vi har haft skriftspråk i ungefär 10 000 år, en modern vetenskapscivilisation i kanske 500 år och elektricitet och radio i ca 100 år. Vad kan tänkas hända på bara 100 år till för att inte tala om 500 år eller 10 000 år? Fundera sen på vad som händer de kommande 100 miljoner åren.)

3b. Ett (hyggligt) kort svar kan ändå vara att se till det nuvarande läget för några nyckelteknologier, så som bioteknologi, nanoteknologi och olika aspekter av informationsteknologi (hårdvara [processorer och robotar], mjukvara). Dessa börjar överlappa alltmer och ser ut att konvergera i en informationsdriven framtid. De olika teknologigrenarna förstärker varandra hela tiden. Snart ser vi ut att t.ex. kunna programmera med DNA, ta fram nya genetiska koder som är mer robusta än vårt eget kladdiga DNA, tillverka mekaniska robotar i mikro- och nanoskala med hjälp av en kombination av biologiska (omprogrammerade enzymer, proteiner, bakterier mm) och mekaniska komponenter (t.ex. atomkraftmikroskop och laserpincetter), använda dessa för att utveckla mindre och snabbare datorer som drivs av mjukvara inspirerad av hjärnans massivt parallella uppbyggnad och som i sin tur kan hjälpa till att kontrollera mikro- och nanomaskinerna.

Så kallade evolutionära organiska algoritmer utgör en variant på blind AI där man testar miljarder olika varianter av ett problem parallellt i en Darwinistisk miljö där bäste man vinner och får fortsätta till nästa omgång. Istället för att aktivt designa något (en ny processor, en mjukvarualgoritm, en artificiell muskel, en rymdraket) så singlas den ut av sig själv på samma sätt som en delfin eller örn har tagits fram av evolutionen. De kan se konstiga ut eller vara svåra att förstå, men fungerar fantastiskt bra givet att man preciserat kraven på rätt sätt.

Alltså:

Processorer blir allt snabbare och mindre och ännu längre fram väntar eventuellt kvantdatorer, men kanske krävs en högt utvecklad AI för att ta fram just det steget. Vi har gått från hålkort till vakuumrör till transistorer till dagens processorer där komponenterna snart blir för små för att hantera elektriska laddningar. Det behöver dock inte vara ett problem för fortsatt miniatyrisering, eftersom det finns lovande vägar inom nya material (nanotuber), design (3D-portar, mekaniska datorer) och algoritmer (som eliminerar värmeutveckling genom informationsteoriapplikation, eller parallellberäkningar som i hjärnan). Glöm inte bort att hjärnan ju redan finns så det är uppenbart att det går att bygga en liten, snabb informationsbehandlingsapparat utan värmeproblem.

Miniatyriseringen av datorkomponenter och utvecklingen av atomkraftmikroskop och ljuspincetter för biotechapplikationer har drivit på utvecklingen av nanoteknik, dvs förmågan att manipulera materia på atomnivå. Den heliga gralen är att skapa en liten universalbyggare, en slags 3D-printer som bygger saker på nanonivå med t.ex. kolatomer som vi på makronivå bygger med lego eller tegelstenar. Det finns redan designförslag för nanofabriker och nanouniversalbyggare, men vi är inte riktigt där ännu och kanske tar det 50 års applicerande av organiska algoritmer och annan AI för att nå dit. Långt innan dess lovar dock bioteknologin att programmera om bakterier och enzymer så de kan sköta mikrobyggandet åt oss. De har ju redan visat att de kan skapa och underhålla självreparerande makrostrukturer som träd och människor.

En del är skeptiska till att vi kan skapa mjukvara som kan driva så komplicerade mekanismer, men tänk på att evolutionen av ren slump redan har skapat både DNA och vår egen hjärna. "Allt" som behöver göras i första steget är att kopiera och förbättra DNA-molekylen till något enklare och robustare samt avkoda hjärnans informationshanteringsalgoritmer och placera dessa i en snabbare miljö och därefter djupanalysera ytterligare för att kombinera det bästa av hjärnans processer med det bästa vi hittills kommit på i datorvärlden. I varje steg kan man låta tusentals, miljoner eller miljarder kombinationer tävla mot varandra parallellt för att få fram de bästa alternativen för effektiv informationshantering.

Jag ser framför mig hur en växelverkan mellan IT och biotech de kommande 20 åren får fram allt mindre och snabbare datorer som blir allt mer kompatibla med människokroppen - dvs möjliga att implantera i form av nya ögon med syn inom valfritt elektromagnetiskt spektrum, inbyggt internet och liknande. Det ställer krav på och underlättar utvecklingen av intilliggande teknologier som mikro- och makrorobotar och effektivare mjukvarualgoritmer. Det i sin tur kan ta sin inspiration från bl.a. människohjärnan och -kroppen men förbättrar också möjligheterna att just avkoda dessa (miniatyrrobotar, biologiska eller mekaniska, kan mäta och kommunicera i allt högre upplösning i tid och rum exakt vad hjärnan och kroppen gör).

Oavsett vilken gren som dominerar utvecklingen leder det ofrånkomligen fram till att vi förr eller senare står med följande teknologier:

1. En universalbyggare
2. Stark AI
3. Robotar i alla storlekar som i kraft och smidighet överträffar alla rent biologiska varelser
4. Förbättrade människor
5. Uppladdade mänskliga medvetanden som har transcenderat till snabbare substrat
6. Nya biologiska koder (enklare, robustare, mångsidigare än DNA-molekylen)

Det låter som science fiction, men man ska ha mycket goda skäl för att inte tro att allt ovanstående är på plats innan sekelskiftet och att de flesta som läser den här bloggen fortfarande lever då. Att teknologin leder till obegränsad livslängd torde vara självklart och att detta sker successivt på vägen dit.

Vad händer efter singulariteten? Själva poängen med namnet är att det inte går att veta. När AI-spiralen tar fart och det med tiden finns självmedvetna entiteter som står lika långt över oss som vi gör över de enstaka cellerna i vår kropp så är det omöjligt att veta vare sig vad de kan göra eller vill göra. Man kan dock utgå från att de vill göra allt som går att göra och också kommer kunna göra allt som de fysiska lagarna tillåter, eventuellt inklusive att starta nya universum. Eventuellt har detta redan hänt...

För att uppnå allt större beräkningskapacitet och intelligens kan man tänka sig att AIn vill bygga allt mer processorkraft, använda allt mer materia som dator och använda materian alltmer effektivt, dvs packa processorerna allt tätare. När all materia på jorden är en enda supertät dator (och sannolikt långt innan dess) lär man vilja ta månen och mars och venus och resten av solsystemet i anspråk.

Nästa riktigt stora steg blir att ta sig till intilliggande solsystem och då börjar resan på riktigt. Varför inte skicka mikrosonder som kan accelerera till nära ljusets hastighet i alla riktningar? När de stöter på materia som kan byggas om stannar några sonder kvar och börjar kopiera sig själva och bygga mer processorkraft medan de andra fortsätter. På så sätt kommer hela tiden några sonder flyga i ljusets hastighet ut från centrum (jorden) och successivt bygga om all materia de träffar på till mer artificiell intelligens: universum "vaknar upp" i en intelligenssfär som expanderar med ljusets hastighet... eller snabbare om AI:na kommer på någon genväg som tillåter information eller mikrosonder att passera genom maskhål i rumtidväven. I sådana fall kan hela universum vakna upp i mycket snabbare takt (på totalt 1000 år istället för flera miljarder år) i form av expanderande intelligensbubblor som utgår från en mängd olika platser med kanske t.ex. bara 1000 ljusår mellan varje.

Den grundläggande drivkraften bakom Moores lag och Kurzweils generella lag om accelererande utveckling är att varje teknologigeneration används som verktyg för att utveckla nästa teknologigeneration. En bättre processor används för att designa och bygga en ännu bättre processor. En mjukvara används för att simulera och testa fram ännu bättre algoritmer. När AI, processorer, robotar, bioteknik mm kan driva varandras utveckling finns en möjlighet att det går ännu fortare. När till slut tröskeln överskrids - där människan kan klippas bort ur loopen - kan utvecklingen accelerera ytterligare. Vill vi hänga med då får vi fusionera med teknologin och förbättra oss. För riktigt snabb och spännande skönlitterär vision om detta rekommenderar jag "Post-Human"-serien av David Simpson. På Kindle är den nästan gratis.

Det som stör mig med filmen är att inget av ovanstående kom med. Inget förklarades, inget visades hur det gick till... Allt som fanns med var en störigt snabb övergång från arbete med en potentiell Turingkandidat (på en kvantdator!) till uppladdandet av en hjärna som magiskt nog fungerade i samma dator. Så snart den fått självmedvetande på internet verkade den kunna driva på en snabb utveckling av framför allt bioteknik (snabbläkning) och sen började det vanliga actionbråket. Ingen förklarade hur hjärnan kunde laddas upp, hur AI-algoritmerna redan kunde vara anpassade utan att ha uppnått självmedvetande. Ingen förklarade vad det var för nanoteknologi som den uppladdade personen utvecklade eller hur han gjorde det (biologiskt eller mekaniskt t.ex.). Och slutligen, inget av vad som skulle eller kunde hända sen togs upp.

Träna effektivt; minimalt för maximala resultat

Det här är en träningsblogg (men även finans, teknologi, futurism, filosofi och life hacking). Jag lyfter skivstänger varannan dag, inte alltid utan alkohol fortfarande rusande genom ådrorna. Efteråt dricker jag en liter mjölk. Inga dyra tillskott som ändå inte fungerar.

Jag kör få och enkla övningar, alltid med fria vikter. Jag tror på att träna mindre än alla andra, men smart, och på att njuta av all mat jag tycker om. Cardio är begränsad till 3-4h hundpromenad om dagen samt 15 minuter på löpbandet varannan dag.

Basen i min träning är något som liknar 5x5 i knäböj, marklyft och bänkpress, men jag kompletterar med lite fler och lättare i t.ex. militärpress, dips, rodd och chin-ups.

Mina stats: 44 år, 90kg, 183cm, 140kg bänkpress, 180kg (och 5x170), 155kg knäböj.

Utnyttja "Resurserna" här intill för inspiration. Själva bloggen nedan är annars bara en träningsdagbok samt lite filosoferande om hur man blir en bättre människa.

MOTTO 1: Aldrig kötta - Work smarter, not harder
MOTTO 2: Alltid vila - Träna kort och effektivt 1%, vila 99%
MOTTO 3: Cardio valfritt - Det behövs inte för deff, men en del gillar det. Hoppa över cardio och PW om du tycker att det är tråkigt.

TOO WEIRD TO LIVE, TOO RARE TO DIE